Sista året med kvalitetsbedömning??

”….it was a fine affair – but now it´s over..”

Jag var med då kvalitetsbedömning infördes på 80-talet. En spännande resa, få som inte var med då torde begripa hur oerhört radikalt detta var och vilket motstånd tanken att utsätta 4-åriga hästar för bedömning under ryttare mötte! För att inte tala om avelsvärdering utförd av akademiker i stället för hästkarlar. Med facit i handen vet vi nu att Kvalitetsbedömningen tillsammans med avknoppningen 3-årstest och bruksproven för hingstar och den avelsvärdering detta möjliggjort har lagt grunden för dagens SWB-avel.

Men nu ser det ut som att kvalitets dör sotdöden redan nästa år. Med ett tapp på över 100 deltagare, från 274 stycken 2015 till årets 172 deltagare är det inte möjligt eller meningsfullt att fortsätta. [reds anm läs artikel i nr 19 av Ridsport] Trenden har funnits flera år men dessvärre har varken planer, åtgärder eller ens diskussion om framtiden funnits -eller åtminstone inte redovisats för SWB:s uppfödare och andra intressenter.
På drygt 30 år har mycket förändrats och det mesta till det bättre. Vi har unga hästar i världsklass med exteriör och ridbarhet för uppgifterna de ska utföra, vi har betydligt bättre tillgång till duktiga unghästutbildare och intresset från ryttare för unga hästar är stort, fram för allt på hoppsidan. Kvalitetsbedömning har fått konkurrens genom ett stort (möjligen för stort) utbud av unghäst-tourer för hopphästarna och för dressyrunghästarna lockar de tidsmässigt komprimerade men geografiskt utspridda kvaltävlingarna både ryttare och hästägare mer än kvalitets. De är billigare, man får fler chanser och man slipper hoppmomentet…

Utan kvalitetsbedömning erbjuds endast ett enda tillfälle för avelsvärdering, 3årstestet. En unghäst som är ur form eller inte bedöms kunna göra ett tillräckligt bra test under de få månader testet går kommer inte till visning. Finns bara en chans riskerar man inte en ”dålig” bedömning. ”Once in a lifetime-syndromet” begränsar. Andra uppfödarländer i vår närhet erbjuder flera bedömningstillfällen i olika modeller. Det bör SWB också göra om andelen visade och avelsvärderade unghästar inte bara ska hållas på dagens höga nivå utan öka.

Jag tror, eller åtminstone hoppas, att SWB har en plan?!

Men om så inte är fallet kommer här några förslag till förändringar. Säkert finns fler tankar och idéer så fortsätt diskussionen ni som läser det här!

* Öppna 3-årstestet redan från 2017 med klass för 4-åringar. De kan göra samma prov inklusive löshoppning men med ridprov och betyg som i nuvarande Kvalitetsbedömning. Bedömning av uppsutten hoppning kräver mer ändringar och planering men är inte nödvändigt för avelsvärdering på grund av de starka visade sambanden mellan löshoppning och uppsutten.

* Inför samtidigt möjligheten att visa en häst i detta unghästtest både som 3- och 4-åring, för ston gärna även som 5-åring.

* Inför samtidigt möjligheten att visa en häst två gånger samma år varvid det bästa resultatet ska räknas.

* Arbeta för unghästtest även senare på säsongen (Jämför till exempel med DWB i Danmarks upplägg). Titta på möjligheten att använda de aktiviteter som ryttare / hästägare / uppfödare bevisligen föredrar, det vill säga 4-åringarnas semifinaler i hoppning och dressyrkvalen, för avelsvärdering. Det är hästar i samma ålder och utbildningsfas. Argument som att det är årgångens bästa hästar det vill säga positivt selekterade är knappast relevant längre om alternativet är de få hästar som kommer till kvalitetsbedömning.

* Ompröva nödvändigheten att testa alla hästar i både hoppning och gångarter. Att de bör utbildas för båda, att dressyrhästar mår bra av att få hoppa och hopphästar av att vara välridna på backen är väl alla överens om, men det är kanske inte nödvändigt att testa talangen för båda alltid?

* SWB bör ta upp diskussion med Ridsportförbundet om 4-åringarna. Medan hopphästarna kan slitas ut genom deltagande i allt som finns är förhållandet tvärtom för dressyrhästarna, det finns ingenting för den vanliga ryttare som vill ta ut sin unghäst i en mindre pretentiös ”tävling” som miljöträning. De klasser för 4-åringar som faktiskt finns, en FEI och en svensk, skrivs sällan ut. I andra länder används de som utbildningsklasser och är för övrigt inte alls begränsade endast för dressyrinriktade hästar utan passar alla.

Vi får inse att dagens 4-åringar oftast är både mer och tidigare utvecklade respektive bättre ridna och utbildade än för 30 år sen, glädjande nog! Det vill säga: vi kan inte stoppa tävlandet med 4-åringar och inte heller bortse från att hästarna specialiserats mot hoppning respektive dressyr men kanske genom det utbud av aktiviteter som erbjuds styra mot anpassade och utbildande verksamheter som också är användbara för avelsvärdering.

I många tidigare diskussioner om förändringar i avelsvärderingssystemet har argumentet emot varit att SLU:s beräkningar för BLUP försvåras eller rent av omöjliggörs. Självklart måste ett av landets ledande universitet kunna anpassa systemen till förändrad omvärld utifrån den erfarenhet som man vunnit och som landets uppfödare åtminstone delvis betalat för. Skulle det mot förmodan vara omöjligt med sådan anpassning och utveckling finns ju andra ställen med god kapacitet för avancerade beräkningar såsom de tekniska högskolorna. Till exempel har ju Chalmers tekniska högskola visst stort intresse för utveckling på hästsportsnära områden.

Från i år finns två finaler eller championat för de 4-åriga dressyrhästarna och tre för hopptalangerna. Hur detta faller ut, kvalregler, deltagarintresse med mera, är för tidigt att utvärdera men det finns åtskilligt att fundera över och diskutera kring detta. Det är dock en annan fråga än den avelsvärderande aspekt som jag tagit upp ovan och den bör kanske snarare tas i ett sammanhang där även de äldre unghästarnas finaler och championat inkluderas.

Det finns anledning att återkomma i frågan!

Ingrid Lewin