Theo sa: WOW

Det var ett ganska enkelt eftermiddagssarbete för de två ryttarna. Med bara två hästar ur varje årgångsklass blev det sex hästar var för dem att testrida. De senaste åren har SWB gått ifrån att testryttarna ger poäng själva publikt. Istället ger de ett muntligt omdöme men framförallt kan de ge domarna svar på deras funderingar om hur de olika hingstarna känns, hur de svarar på hjälperna, om de är kvicka eller långsamma i reaktionen på hjälperna.

Macacho började verkligen arbeta och glänsa under Theo Hanzons skickliga ridning. De hade lite olika åsikter i galoppen men blev sams så småningom. Heston och Susanne Gielen kom väl överens från start, det såg helt okomplicerat ut men också lite intetsägande.
Macachos mer uttrycksfulla mekanik syntes då och då under testridningen.

När det blev dags för ryttarbyte var Heston den som fick visa vad han hade för talang för samling. Och den store fuxen klarade provet galant. Siluetten förändrades och hela hingsten visade mer power, inte helt frivilligt men ändå otroligt villigt efter en stund. Macacho drabbades nog av lite bensinbrist med Susanne men galoppen är verkligt fin på hingsten.
Båda testryttarna hyllade Hestons ridbarhet och Theo Hanzon berömde hingstens förmåga till samling.

Gruppen 5-åriga hingstar bestod av Flambeau och Autograph Q, två söner till Ampère som inte riktigt gör sin far rättvisa. Theo Hanzon började på Flambeau som ganska omedelbart protesterade genom att slå och spänna emot med sin rätt rejäla underhals. I det läget såg han inte alls särskilt söt ut. Ganska snart fick Theo hingsten att arbeta, även med bakbenen mer aktiva, men särskilt nöjd var inte hingsten.

Susanne hade lite svårt att övertyga Autograph om att hon skulle få sitta upp men hade sedan inga problem med ridningen av hingsten. Det innebar ingen synlig skillnad utan han var lika samarbetsvillig som tidigare. Theo Hanzon kom snabbt upp på Autograph och hade inte heller han några bekymmer. Det gick dock inte att spåra mer potential efter testridningen.

Flambeau inledde lite tjurigt med Susanne men höll sig på mattan men gick heller inte ärligt fram till bettet.
Theo ansåg att båda hingstarna höll emot för mycket, släppte inte riktigt till. Susanne var betydligt mer positiv och ansåg att båda hingstarna hade många kvalitéer.

Prestionshingsten Sandbrink började med att göra sin ägare och ryttare blek om nosen. Han försökte med Theo Hanzon men kom ingen vart, Theo satt still och drev på. Efterhand började hingsten arbeta med mindre humörsutbrott, fortfarande med en takt i frambenen och en annan i bakbenen. I galoppen bad Theo honom att svara på drivning, inte så intressant tyckte Sandbrink som dock visade sig bättre mot slutet. Han har dock, för sin ålder, för lite bakbensaktivitet överlag.

Susanne kom ganska bra överens med Sibelius även om hon red honom med kortare hals och såg ut att sätta mer press på honom. Det verkade som Susanne trots allt hade ganska roligt. Hon avslutade med att testa passageanlagen och ropade till Theo Hanzon som tyckte hon ridit hingsten trött:
– Den här blir aldrig trött!

När Theo kom upp på Sibelius var det stundtals läge att torka sig om munnen, GP-talent alert alert! Hingsten gick riktigt fint även om en och annan kommunikationsmiss inträffade. Sandbrink uppförde sig tillsammans med Susanne men hans exteriör är ohjälpligt emot honom, långa bakben, korta framben, lång rygg ger sammantaget svårt att arbeta under sig. Theo i sin tur tycktes inte vilja släppa Sibelius ifrån sig.

Hans kommentar om hingsten: WOW. Sen kom superlativen som en vårflod om Sibelius och Susanne Gielen kunde bara instämma. Riktigt så vackra ord kom inte om Sandbrink men båda menade att han försöker, förbättrar sig efter hand och behöver komma mer framför hjälperna för att göra sig själv rättvisa.