Närkontakt med VDL Stud

En dag med Wiebe Yde van de Lageweg, äldst i en syskonskara av fyra, innebär att vara snabb på foten. Det är mycket att göra, telefonen ringer och Wiebe Yde verkar ha mer än två ögon. Vi fick dock svar på allt och lite till som vi ville veta. Läs mer i det stora reportaget i papperstidningen. 

Häng med på frågesafari.

Vad tittar du efter hos det unga fölet? Vad är det du vill att de skall visa upp?
– Först och främst måste de ha tillräckligt mycket blod i stamtavlan och längd i kroppen. De ska vara elastiska i alla gångarter och rörelser, dessutom vara intelligenta och vackra. Intelligensen kan du se om du observerar fölets beteende i gruppen, det finns de som är smartare än de andra. Det visar sig tydligt i all hantering och den är genetiskt betingad. Talangen syns väldigt tidigt genom fölets personlighet och där har mamman ett stort inflytande. Mamman lämnar vanligtvis samma temperament vidare oavsett vilken hingst du lägger på, lite kan du hjälpa upp det men inte så mycket.

Ni har runt 75-90 egna ston, 85 dräktiga i år, hur har ni valt hingstar till dem?
– Vi betäcker alltid med årets nygodkända hingstar och förra året kull. I år har vi låtit våra fem godkända H-hingstar gå till 20 egna ston och lika många från G-hingstarna. Då sätter vi dem på bra ston, sådana som vi vet kan leverera bra föl för att kunna utvärdera. Om hingsten förärver sig bra kör vi på, om den inte bevisar sig så gör vi andra planer. Det handlar hela tiden om att det ska gå bra för våra uppfödare, om kunderna får framgång så stannar de med oss, därför är det viktigt att noga utvärdera resultaten. En del av våra kunder har inte tillräckligt bra ston, jag försöker hjälpa dem om de är öppna för konstruktiv kritik. Alla klarar inte att höra att deras ögonsten inte håller måttet, det gäller att vara försiktig. Uppfödarna har sina hästar på piedestal, på gott och ont.

Vad är det ni söker när ni gör er egen selektering bland de många unghingstarna här hemma?
– Vi börjar med cirka 150 hingstföl i varje årgång, av dem är det kanske 40-50 som har potential för att gå vidare till KWPNs hingstshow rent teoretiskt. Resten är redan som föl inköpta för att utbildas och säljas som sporthästar när de kommit upp lite i ålder. Vi köper många föl från våra unga hingstar för att utvärdera deras förärvning, så vi vet om de levererar det de ska. Ibland visar sig de vi från början tänkt oss som sporthästar ha tillräckligt med kvalitéer för att komma i fråga som hingst. Cirka 30 blir utvalda utifrån, typ, stam, exteriör och om de klarar röntgenkraven så sätter vi igång att löshoppa dem. En unghingst som har ett chip i en led opereras och får oavsett sina kvalitéer bli sporthäst, vi visar inga hingstar med röntgenanmärkningar. Sen gör vi två utvärderingar till här hemma innan vi är nere på runt 24 som vi tar till selektering, där kanske vi hamnar på 14-16 som får åka till Den Bosch. Där står KWPNs avelsnämnd för sorteringen, vi skickar de som får klartecken till flerdagarsprov om det stämmer bra med inridningen. I slutändan handlar det om en eller två som gör riktigt bra ifrån sig.

Birgitta Jonassons SWB-registrerade uppfödning Cornet’s Diamond klarar nålsögat bra

Varje häst som varit inne och hoppat eller står på tur att gå går du fram och känner på, på ryggen, länden, korset och buken. Vad är det du söker svar på?
– Jag känner hur musklerna känns, om de jobbat hur andningen är, om de verkar spända, ansträngda eller känns bra. Det är något jag gör helt automatiskt, en avstämning på hur hästen mår, är hullet det rätta eller behöver vi ändra något.

Dakar VDL(KWPN f -08 e  Cardento – Nimmerdor – Silbersee – Calypso II) putsas inför tävling med James Billington och Wiebe Yde passar på att känna om hullet är som det ska. Hingsten är 176 cm hög.

För svenskar ligger nestorn Cardento de allra flesta varmt om hjärtat, han ser fräsch ut. Hur mår han?
– Han är fräsch men börjar bli gammal, fortfarande fin i kroppen men det märks på sperman. Cardento är fortsatt väldigt populär men vi kan inte längre skicka sperman. Då hade vi kunnat dubbla stoantalet till utlandet.

Cardento, foto Sjoert Pegge

Ni har hingsten Corporal VDL 1224(Westf f -06 e Cardento-Grosso Z) hos Malin Baryard Johnsson . Hingsten är både populär i avelsboxen och levererar i sporten.
– Den hästen har ingen begränsning när det gäller kapacitet. Vi är klart nöjda med hans utveckling och åker till Sverige i november – december för att komma överens om en eventuell fortsättning med Malin.


Corporal VDL och Malin under Sundbyholm-tävlingarna.

Vad händer med Elliot 1288(KWPN f -09 e Casall-Goodtimes) som nu är tillbaka i Holland?
– Han är en riktigt bra hingst men han har betäckt lite för lite. Han och Comfortuna har fått en jättebra utbildning hos Magnus Österlund, sex år är en bra ålder för att sälja dem. Vi tävlar honom lite här i Holland så får vi se om han utvecklas mer.

Vad är planen för Comfortuna 1292(KWPN f -09 e Berlin-Nimmerdor), får han stanna i Sverige?
– Comfortuna har gått så otroligt bra, att vinna i Falsterbo och sedan vara i final på unghäst-VM i Lanaken, vad mer kan man önska av en 6-åring? Han hade ett ner i omhoppningen där men det spelar liten roll, sådant händer när man tar en risk, helt naturligt. Han har dessutom haft bra med ston så han får stanna en säsong till minst. Vi har sett hans första föl här i Holland och det ser väldigt lovande ut.

Comfortuna VDL med Magnus Österlund i Falsterbos 6-årsklass.

Ni fick även Gare du Nord 1309(SF f -11 e Street Hassle-Le Tot de Semilly) godkänd men han hade problem med sin spermakvalitet och dräktighet, får han stanna i Sverige?
– Det var både synd och förvånande, Gare du Nord har några föl här i år så vi vet att han har fungerat. Fölen är riktigt fina, lättare och mycket vackrare än vad han är, bra galopp och intelligenta. Hans härstamning är otroligt intressant och han själv visar mycket talang. Gare du Nord stannar hos Magnus Österlund.

Visar ni några hingstar i Sverige 2016?
– Om de är redo och fortsätter utvecklas så är det planen. Magnus har två stycken från oss som vi ser framemot att se. Den ene är en helbror till vår champion Grand Slam VDL (BWP f -11 e Cardento- Heartbreaker) med Calexio född 2012. Från samma mamma har vi redan Dallas VDL efter Douglas och som sagt Grand Slam sen vill vi gärna placera ut en bra Cardento-son till i Sverige som komplement till Corporal VDL.

Ni äger även en del dressyrhingstar i samarbete med olika partners, bland annat Gränsbo Stuteri i Sverige. Carlton Hill 1248(KWPN f -07 e Uphill-Vincent) är i Tyskland till försäljning, har ni avkommor i Holland efter honom?
– Jag samarbetar med Saskia van Musscher som jobbar med en del av våra unga gångartshästar. Hon har fått en del av våra Carlton Hill föl från uppfödarna och de visar tydliga släktdrag. Bra temperament, arbetsvilliga och mycket mekanik i gångarterna dessutom med bibehållen bakbensaktivitet. Det är annars det dressyrhästar saknar mest av allt.

Hur går det till när ni väljer vilka hingstar som visas i vilka förbund och var de sedan hamnar, hemma eller utleasade till partners i andra länder?
– Det går inte att säga vilka hingstar som passar de olika förbunden. Förra året hade vi sex hingstar som godkändes i KWPN, en i Oldenburg, fyra till i de andra tyska förbunden och två i Sverige. En del av de här sålde vi, några behöll vi och andra leasades ut. Ibland kan vi se att vissa hingstar förmodligen har en bättre chans på något ställe. I höst visar vi en i Westfahlen, en Indoctro-Contender, här i Holland har vi mycket Indoctro-blod redan. Det här är en riktigt vacker hingst, rör sig fint och hoppar riktigt bra, helt enkelt en komplett häst. Den tror vi kan göra sig bra och den passerade förselekteringen så nu får vi se. Vi tog en Kannan-Darco hingst till ett av de andra förbunden där vi vet att de söker efter just det blodet. Han är inte den vackraste individen, han är en ganska typisk Kannan, de har inte alltid utseendet för sig. För det förbundet är det inget problem, de ser till hoppkapaciteten och stammen. Blir den licensierad så ska den leasas ut, ridas och tränas några år och sedan får vi se.

Vid Ridsports besök står Holsteins årliga premiering för dörren och Wiebe planerar ett besök där. Historiskt sett har många av VDLs hingstar haft sina rötter i Holstein, idag ser det annorlunda ut.
Har ni planer på att ta med er hingstar hem i år?
– Det finns inte längre så mycket nytt att hitta i Holstein. De har förlorat på att ha en så stängd stambok, när aveln minskar så minskar deras urval ännu mer. Deras stängda strategi fungerade bra tidigare men inte idag, de 10-15 år efter utvecklingen.
– Idag fungerar aveln utan gränser, du kan få vilken hingst du vill var som helst. Det gör att de verkligt populära hingstarna används i ännu högre grad medan de unga får allt färre chanser att bevisa sin kapacitet. Alla kan avla men antalet betäckningar har sjunkit i hela europa ett bra tag nu. Genom att fler använder samma hingst så minskar i praktiken avelsmaterialet drastiskt, rent genetiskt. Du kan inte längre skilja ut en häst från en viss stambok, du kan inte gå till en speciell stambok och hitta nya blodslinjer – vi har redan de allra flesta, alla har dem.

Hur upplever du att uppfödarna resonerar, är de mer eller mindre analyserande idag?
– Moderna uppfödare har blivit mycket mer flyktiga. De ser en bild på en hingst i tidningen eller på nätet och vill genast använda den, helst från utlandet för det är mer spännande än att ta en holländsk hingst. För det mesta har de inte ens sett hingsten i verkligheten och vet ingenting om egenskaperna. Det är inte bra. Uppfödarna kalkylerar inte in alla dessa okända faktorer.
– Ett annat problem är att de alltför snabbt räknar ut hingstar, en dålig hopprunda på tävling och sedan är hästen uträknad. Detta är livsfarligt för vi sysslar med levande djur, det är inte maskiner som presterar på topp alltid, även de största stjärnorna som Hello Sanctos och Big Star river emellanåt eller stannar. Det är helt naturligt men många uppfödare kastar alltför lättvindigt bra hingstar på soptippen.

Vad tycker du om konceptet att en del avelsexperter rekommenderar uppfödare att bara betäcka med hingstar på WBFSH rankinglista?
– Om alla följde det rådet skulle det aldrig någonsin komma in några nya hingstar på listan och aveln skulle dö ut. Det är att gå mer baklänges än framåt. Vi måste ge unga hingstar en chans att bevisa sitt värde, det behövs 150-200 avkommor från en hingst innan du säkert kan säga vad den duger till.

I Sverige har vi mycket diskussioner om dagens ”lata ungdomar som inte vill jobba”. Hur ser ni på det som har mängder med ungdomar anställda från flera länder som Irland, Holland, Sverige med flera?
– Vi har sådana i Holland också men de som kommer till oss är verkligt duktiga och vill jobba. Vi har flera svenskar som jobbar på våra olika gårdar, speciellt den där vi rider in och utbildar 3-5-åringarna. De är alla dedikerade och bra, här känner de nog ganska snabbt vilket tempo som behövs och det brukar inte vara problem.

Ni har varit ett stuteri nu i över 40 år och genom åren har hoppsporten förändrats mycket, blivit mer teknisk och ofta på trängre arenor. Har det ändrat ert sätt att välja avelsmaterial?
– Sporten är helt annorlunda idag, bommar som ligger lätt, svåra distanser, allt är mer tekniskt och hästarna behöver inte bara ha kapacitet,  de måste också vara elastiska, ridbara och älska sitt jobb. Det samspelet hästarna idag måste ha med sina ryttare är helt annorlunda, hästarna måste kunna tänka själva. Det krävs intelligentare hästar idag och vi avlar för sporten, har alltid gjort. Därför ska våra hingstar tävla, visa att de klarar de tuffa kraven.
– Hästarna idag är av en mycket lättare typ, det krävs för att klara modern banhoppning. De ska också vara lättridna. Många nya ryttare kan inte rida, möjligen styra, de verkar sakna ben men hästarna ska kunna gå ändå. Det måste vi ta hänsyn till i vår avel, ridbarhet i särklass och bra temperament. Dagens hästar är så bra att de kan ta en oerfaren ryttare runt en 1,30-1,40-bana felfritt, det ger ryttaren ett obefogat gott självförtroende och de känner sig som internationella toppryttare. Om du är orädd, någorlunda praktiskt lagd så kan du säkert rida 1,40, det är inte samma sak som att du är en bra ryttare.

Hur ser avtalen ut med toppryttare som Jur Vrieling och Malin, lånar ni ut era hingstar till dem eller hur fungerar det?
– Vi betalar dem för att de ska rida våra hingstar, varje månad. Det är otroligt kostsamt, vi får vara med på prispengarna som delas 50/50. Det är riskabelt men det är nödvändigt. De bra avelshingstarna fortsätter tävla för det hjälper våra kunder, uppfödarna, att sälja sina avkommor. Det är självklart enklare att sälja hästar efter framgångsrika fäder. Genom att hingstarna fortsätter avla så drar de in pengar till sitt uppehälle.

Zirocco Blue VDL och Jur Vrieling på Em i aachen i år, hingsten verkade ha oändligt med energi.

När ni nu har haft så exempellös framgång med många dynastiskapare som Nimmerdor, Chin Chin och Indoctro, är ni fortfarande hungriga på mer? Vad i såfall?
– Fler av samma och ännu bättre! Hingstar som Nimmerdor, Indoctro och Cardento är gamla idag men fortfarande aktuella för att de var före sin tid i sin krafts dagar. Inte alla gamla hingstar förblir moderna och relevanta, de är bra i sin tid men klarar inte att hänga med i utvecklingen. Hingstarna som är bra under sin tid är ok i aveln, de som är före sin tid är de för aveln framåt och vidare. Du hittar bara nya sådana om du har tillräckligt många försök på dig, det vill säga, utvärderar många hingstar.

Några av de stora hingstarna från vänster Indoctro, Cardento, Corland och Emilion.

När du tittar på dagens WBFSH rankinglista över hingstar, är topphingstarna fortfarande relevanta? (red. anm frågan ställd innan 2015 års lista kom ut därför ingen komentar om Diamant de Semilly)
– En del av dem, Cornet Obolensky absolut, liksom Kannan och Baloubet du  Rouet. Jag tycker Indoctro och Cardento platsar, även om Heartbreaker inte betäcker längre så är han relevant. Darco kommer att vara evigt bra men är inte en modern typ av hingst. Jag hoppas vår Douglas kommer att visa sig lika bra eller bättre men det är inte lätt att matcha Darcos storhet. Gemensamt för de här stora hingstarna är att de fick rejält med chanser att bevisa sin storhet som relativt unga, det krävs för att ha en chans. Hingstar som får 20-30 ston under några få år har aldrig en chans att bevisa sina kvalitéer.
– När vi tror på en hingst så ger vi den flera chanser. Cardento fick sin chans i Sverige, Douglas bevisade sin kapacitet på Irland.
– Förra året fick vi fem hingstar godkända och bara tre av dem fick tillräckligt för att ha en chans tack vare att betäckningarna gått ner och marknaden hårdnat.
Vad tror du om utvecklingen för de olika stamböckerna, blir det lika många kvar i framtiden?

– Vi är alla lite märkesfixerade och så kommer det nog att vara även framöver men det blir definitivt färre de kommande åren. Westfalen förde en tynande tillvaro men fick ett uppsving med Cornet Obolensky. Vi bor i Holland och har därför många hästar i KWPN men vi har även hästar från alla stamböcker. Om tio år tror jag situationen ser helt annorlunda ut.

Visdomsord från Wiebe Yde van de Lageweg
” Avel är en känsla. Över tid så kan du utveckla din känsla för vad som fungerar. För att göra det måste du titta på hästar, känna på hästar och ta in hur de reagerar och hanterar olika situationer. Då lär du känna hästen. Du kan inte känna hästen från index-tabeller eller foton och filmer på nätet.”

VDL Stud, Holland
VDL Stud, Sverige