Domare i tre system

Holländska domaren Mariette Sanders van Gansewinkel är rak i sin kommunikation med ett personligt tilltal och mycket konstruktiv i sina omdömen. I tre år har hon dömt de danska unghästchampionaten men i år valde den danska arrangören att endast ha nationella domare. Ridsport träffade henne i Odense när hon såg unghästklasserna och dömde lilla rundan samt världscupkvalen i Grand Prix och Kür. 

Mariette Sanders har en civil karriär utanför hästsporten, hon är marknadschef på ett företag, har två barn och väljer noga de evenemang hon åtar sig.
– Min ena dotter rider, det är viktigt för mig att ha tid för barnen också, förklarar hon.

Vad ser du för skillnader och likheter mellan championaten i de olika länderna där du varit verksam i år och tidigare år?
– Hästarna på danska championatet kom från alla möjliga stamböcker. Det var danska ryttare på några av världens bästa unghästar – Danmark har kanske världens bästa unghästryttare. Tillsammans blir det en fantastisk kombination, konstaterar Sanders.

Jan Møller Christensen, en lång dansk profesionell beridare, här på Romeo, tyskfödd hingst godkänd i DWB.

– I Ermelo på unghäst-VM gick flera av de bästa hästarna från många olika förbund. Alla hade inte de bästa ryttarna genom att så många nationer som möjligt ska vara representerade. Topparna som Victoria’s Secret och Fiontini var fantastiska.
– I Sverige var det bara svenskfödda hästar så när som på en och annan godkänd hingst. Jag tror ni behöver titta lite på er avel i jämförelse med till exempel Danmark. En stor skillnad är att i Danmark är de flesta ryttarna män, väldigt långa män till och med. För egen del har jag aldrig sett så många manliga ryttare på ett unghästmeeting som i Odense. Hästarna behöver matcha dessa långa ryttare, de är mycket högre och mer långbenta i Danmark än i Sverige.
– Om du jämför med 4-årsfinalen så var det till exempel Sir Donovan, liten och otroligt söt men skulle absolut inte passat in i det danska championatet utifrån sin storlek. Jag kommer ihåg honom speciellt redan från förra året för han är otroligt charmig. Kvalitén i Flyinge var bra men kanske inte med de största topparna. Jämför du det med det danska championatet så var det mer moderna hästar med högre mankhöjd. För mig är det en stor skillnad, säger Sanders.

Tycker du att ridningen är annorlunda i Danmark, Holland och Sverige?
– Jag tycker inte det är så stor skillnad. Till exempel Severo Jurado Lopez som nu är ”dansk” stjärna, han utbildades i Holland hos van Olst Stables.
– Den stora skillnaden är att i Sverige var det fler amatörer som red, till exempel så red flera sina egna hästar medan i Danmark det är mer professionella ryttare.
– De bästa holländska ryttarna som Emmelie Scholtens  liksom Severo, Daniel Bachmann Andersen, Anne Trønsegaard och Jeanna Högberg är alla internationella ryttare som skulle göra bra ifrån sig i vilket system som helst. Den manliga dominansen bland ryttarna på unghästchampionatet i Danmark är den största skillnaden.

En lång ryttare och en modern danksfödd häst, Daniel Bachmann Andersen och Blue Hors Zee Me Blue

Första året i Sverige så var du ganska chockad över hur mycket 3-åringarna reds och tävlades på Breeders, hur känner du i dag efter andra året?
– Kanske det är så att man måste följa några hästar för att se om de når toppen efter att ha gått igenom det systemet men för mig känns det fel. Det är en baby som inte behöver mer än 20 minuters jobb per dag, bara själva programmet i Flyinge tog 15 minuter. De svenska hästarna klarar det för att de är kortare i kroppen, mindre över lag och mer färdigväxta.
– Med de danska högställda hästarna skulle det inte fungera, de är inte färdiga för det som 3-åringar. Jag skulle gärna vilja se statistik på hur det går för dem senare i livet.
– Från FEI vet vi nu att de 5- och 6-åriga hästarna i unghäst-VM i hög utsträckning går vidare till lilla och stora rundan med goda resultat.
– Jag tycker fortfarande att det är för mycket för 3-åringar. Det är kul att döma men jag vet inte om det hjälper hästen i det långa loppet. För hingstar är det en annan sak, det ingår i utvärderingen av dem som hingstar att de ska provas.

Mariette Sanders med Johan Ekenberg och Jan-Ove Olsson på Breeders

Är det för mycket för en 4-åring att ridas och testridas?
– Nej, de klarar det bra, vi måste acceptera att de spänner sig och blir lite svårmanövrerade i nya situationer.
– Vi hade en del 4-åringar i Flyinge som inte riktigt hanterade miljön men det påverkar inte betygen så mycket. Det bästa vore dock om de gick två och två i stället för tre i grupperna. Det är otroligt svårt att sortera intrycken med tre hästar på banan och de påverkar varandra för mycket.

Hur upplevde du testridningen med Charlotte Dujardin på Flyinge, du har sett henne i arbete många gånger förut?
– Jag tyckte Charlotte Dujardin gjorde stor skillnad på varje häst, verkligt stor skillnad. Det är klart att det blir en skillnad när världens bästa rider, andra ryttare bleknar i jämförelse med henne, så är det.
– Till flera ryttare sa vi redan i kvalet till att de red för återhållet, inte i formen, men tempot. Rid på lite mer framåt men det tog de inte till sig.

Har Sverige ett problem med sina unghästryttare, har vi ett strukturproblem, är det fel från grunden? 
– När ni har evenemanget nästa år så bör man informera ryttarna om att agera annorlunda och försöka, för publikens skull, att vara lite mer mottagliga, konstaterar Sanders.

Hur fungerar det här i Holland, har ni också testryttare?- Nej, vi slutade med testryttare på 4-åringarna för två år sedan. Testryttaren red bara de tre bästa hästarna då och den sista i raden var Eva Möller. 
– Kanske vi är lite arroganta men vi anser att vi har väldigt bra egna ryttare. Vi har så professionella ryttare som Emmelie Scholtens att när testryttaren kom upp så blev det ingen stor skillnad, det var inte alls utslagsgivande. Publiken uppskattade inte det så KWPN avskaffade momentet.
– I Sverige gör det fortfarande stor skillnad, se bara på hur den första hästen Mc Gordon avancerade i resultatlistan, han var sist in i finalen. Jag hade fel om honom, han var inte bara en normal häst, med Charlotte var han en fantastisk häst.

Foto: Kim C Lundin