ÅTERPUBLICERING: De Niro gav avkommor för dressyreliten

Hannoveranerhingsten De Niro föddes 1993, e Donnerhall-Akzent II, och ägs sedan 1996 av Tönne Böckmann och Burkhardt Wahler, hingsthållare med var sin station.

De Niro var förhållandevis dyr för den tiden och kostade över 180 000 D-mark, motsvarande 80 000-90 000 euro. Med i budgivningen var Paul Schockemöhle som gärna ville in på en andel. Men Burkhardt Wahler höll emot och De Niro var bärgad till Klosterhof-Medingen, hemvist för trakehnerlegendaren Carpimond.

Wahler tilltalades av De Niros lättare typ jämfört med den då mycket populära Donnerhall–Pik Bube I-korsningen som enligt Wahler gav tyngre, större hästar. De närbesläktade avelsmatadorerna Don Schufro och Don Primero har denna kombination i stamträdet.
Enligt Wahler är kombinationen av fullblod och trakehner i De Niros stamtavla det som gör den stora skillnaden.

Inte till tyngre ston
Generellt sett ska De Niro inte ha ston av något tyngre modell, eftersom Donnerhallblodet slår igenom med jämna mellanrum och ger en något grövre häst.
I Tyskland har De Niro gett goda resultat på både ston med Weltmeyerpåbrå och ston från Rubinsteinlinjen. Just W- och R-blodet har slagit igenom på flera av de godkända hingstarna efter De Niro.

Förutom att svenska uppfödare har använt De Niro själv i relativt stor utsträckning, trots att det inneburit spermaimport, har det inom SWB funnits och finns gott om söner.

Ur hans allra första årgång kom Dionysos 1038, född 1997 med Rohdiamant som morfar, följd av Danone 1040 med Weltmeyer på mödernet. Danzas 1058, född 2001, hade samma påbrå och ägdes av Ängagården och Landgestüt Neustadt (Dosse) gemensamt.

Inom Dansk Varmblod finns en klart lysande stjärna i De Noir 95137, med angloaraben Matcho som morfar, som fick otroligt många avkommor. Den yngsta De Niro-sonen i svensk avel är Dalwhinnie 1180 med Rohdiamant på mödernet. Han klättrar stadigt i resultatlistorna och står på tröskeln till Grand Prix-dressyr.

Samma kombination i Voice
Den av KWPN godkände Voice har samma kombination och utvecklas till en fantastisk dressyrhäst under Edward Gal.

En av de mest välkända De Niro-sönerna är Dancier, med Lancier på mödernet, som är godkänd i de flesta tyska förbund. Depardieu från De Niros andra årgång är relativt populär, han har Luciano som morfar. De Niros helbror Dimension är också han framgångsrik förärvare och morfar till den i Sverige godkände Rausing (e Rock Forever).

Sena i utvecklingen
De Niro har visserligen lämnat en vinnare av unghäst-VM, men det är inte på den sidan hingstens genialitet ligger. Det är inte de största och flashigaste gångarterna som visas upp.

Avkommorna mognar ganska långsamt och gör sig egentligen allra bäst när de tävlas på högre nivå. Och de är många även på högsta internationella nivå, det visar inte minst facit från OS i London, där sex avkommor deltog.

Temperamentet framför allt
De Niro liksom sin far Donnerhall har tävlat mycket, en trendsättare på många vis. Största delen av karriären har han haft tillsammans med Dolf-Dietram Keller, de skördade de största framgångarna.

De sista åren tävlades han av junioren/young ridern Theresa Wahler, dotter till hälftenägaren Burkhard Wahler. Ett gott betyg för en hingst som betäckt mycket och vet precis vad som gäller ute på tävlingsbanor.

Fadern Donnerhall var en av de första tävlande dressyrhingstarna, framgångsrik på tysk landslagsnivå med Karin Rehbein. Även De Niros mor Alicante och morfar Akzent II tävlade med framgång.

I takt med att De Niros popularitet ökar igen med rankningen och de många framgångsrika avkommorna, blir det svårare att få tag i hans sperma. Med godkännandet i KWPN kan efterfrågan västerifrån öka innan det är för sent.
Ett alternativ för stoägarna kan vara att använda någon av de söner som finns tillgängliga, i kombination med ston av modern lätt typ.

Två söner i svensk avel
Dalwhinnie 1180 och Dionysos 1038 finns i år tillgängliga för svensk avel genom sina ägare Västra Hoby stuteri respektive Ängagården. Eventuellt blir fler söner tillgängliga längre fram i betäckningssäsongen.

Denna text publicerades första gången den 28 mars 2013 i tidningen Ridsports pappersutgåva. Ridsport återpublicerar texten den 11 oktober 2017 med anledning av De Niros död.