Avelsston har allt för ofta hälsoproblem

Anna Ozén driver seminstationen Bergshyttan Häst & Semin i Krylbo. Hon har reagerat på att det kommer allt fler ston till seminstationen som inte är fullt friska. Anna vill gärna få hästägarna att höja blicken och inse vad det innebär för de här stona, både att vara dräktiga och sedan ha ett föl vid sidan.
– Det är viktigt att man vågar lyfta upp problematiken.

Ett annorlunda liv
När stoet inte längre håller för ridning är det lätt att tänka att hon bara ska gå i hagen och ha föl om man sätter henne i avel. Men riktigt så enkelt är det inte, säger Anna.

Stoet som tidigare varit en omhuldad ridhäst, ska nu få mer utevistelse. Hon stallas kanske upp i grupphästhållning i en större grupp och i en större hage.
– Där ska hon lära sig det livet och ställa om kroppen till mer rörelse samtidigt som hon ska vara dräktig.

När stoet är dräktigt blir hon också mycket tyngre. Ett ridhästföl väger ungefär lika mycket som en ryttare, men vid dräktigheten tillkommer dessutom vikten från fostervatten och vävnad.
– Vid ridning har man den extra vikten kanske en timme, men vid dräktighet kommer stoet inte ifrån vikten utan går med den dygnet runt.

Inte alla vill lyssna
Att ta upp de här problemen med stoägarna är inte lätt, säger Anna.
– Det har kommit sådana ston som rent fysiskt inte klarar av att gå i avel, men många hästägare vill inte se det själva.

Trots svårigheten har Anna avrått flera ägare från att sätta sitt sto i avel. Framför allt sådana ston som är björnfotade.
– När de blir tunga påverkar det senapparaten bak och de trampar nästan igenom kotorna.

Hur hästägarna tar informationen är lite olika. Det finns de som lyssnar men en del gör det inte. Det är alltid en känslig sak att diskutera någons häst och hästhållning.
– Man kan påpeka brister hos deras respektive, men inte hos hästarna, säger Anna med ett skratt mitt i allvaret.

Anna berättar om åkommor som tilltänkta avelsston haft. Hon räknar upp ston som brutit ett ben som föl, artros i framknän, enögda hästar, ston med gaffelbensskador eller fång. Hon berättar även om frågor om hingstar som ger små föl, för att inte belasta stoet under dräktigheten. Men om stoet inte håller för att rida – hur ska hon då hålla för att gå med ett föl?

Stoet behöver vara friskt och starkt för att orka med ett busigt föl. Foto: Roland Thunholm

– Hon måste följa sitt föl, med allt vad det innebär. Fölen busar, leker och behöver vara i sin flock för att lära sig det sociala spelet med hästar. De ska ha sitt rörelsebehov tillfredsställt och man måste tänka på att stoet ska ha ett värdigt hästliv.
– Stoet ska inte behöva smärtlindring för att ”bara vara häst”.

Allt äldre ston
Åldern på stona som sätts i avel har dessutom ökat, anser Anna. Förra året kom inte ett enda 3-årigt ridhäststo till hennes seminstation. Anna tror att ridningen lockar och att de nya möjligheterna att tävla 4-åringarna är en stor orsak. Dessutom har de som avlar på heltid och automatiskt sätter nya unga ston i avel blivit färre.
– I stället är det fler som vill ta ett föl på sitt sto för att man vill ha en ny häst. Eller så köper man en förbrukad häst som är triangelmärkt eller skadad och sätter den i avel.

Anna seminerar även varmblodiga travhästar, och där är det inte samma problem med hög ålder på stona.
– En varmblodig travhäst sätter man ofta i avel när den är fem–sex år, då är den klar med sin karriär.

När travstoet inte ska tävla mer, ställer man ofta av henne hösten före avelskarriären. Då får hon återhämta sig och göra saker som hästar gör, förklarar Anna.
– Det tar ett tag att ställa om, och under tiden finns det tid för eventuella skador i kroppen att läka.

En process som tar tid
Ett tips som Anna vill ge stoägarna är att ta råd av en veterinär som är van vid reproduktion.
– Sporthästveterinärerna ser inte samma problem, de ser prestationen och ridning som jobbigt för hästen och ser inte att hästen får ett aktivt liv även om den inackorderas på ett stuteri.

Dessutom ska man själv ställa sig frågorna om hur stoet fungerar i grupp och om hon i grunden är en sund individ, innan man beslutar sig för att ta föl på henne. Har stoet varit i hög kondition måste hon dessutom få tid att ställa om sig till sitt nya liv.
– Det är en process för hästen att bli ett bra avelssto och inte bara vimsa omkring med sin unge, säger Anna, men hon tillägger också att hästar är mycket anpassningsbara.
– I grunden passar alla hästar väldigt bra för att vara ”mammor”. Det är ju det som de är gjorda för, men man måste ge dem chansen att förbereda sig.

Denna artikel är hämtad från tidningen Ridsports pappersutgåva där den publicerades första gången den 30 mars 2017.