Tre vanliga komplikationer nära fölning

Placentit
En vanlig orsak till abort i sen dräktighet eller svaga föl är placentit, som innebär att livmoderkakan är inflammerad. Det orsakar en förtjockning av placentan, vilket stör näringstillförseln till fostret.

Det klassiska, första symtomet är att stoet fyller på med mjölk i juvret långt före beräknat fölningsdatum. Hon kan även få kraftiga flytningar. Vid dessa symtom ska veterinär tillkallas och stoet undersökas.

Veterinären gör en bakteriologisk odling av flytningarna, för att fastställa vilken bakterie som orsakat inflammationen. Därefter sätts lämplig antibiotika och antiinflammatorisk medicin in. På detta sätt hoppas man hålla inflammationen under kontroll så att fostret får tillräckligt med näring medan det växer klart fram till fölning.

Ston med placentit undersöks i regel varje vecka, då även fostrets hjärtfrekvens kontrolleras genom utvärtes ultraljud på stoet. Om hjärtfrekvensen sjunker till under 60 slag per minut kan man förmoda att fostret inte får tillräckligt med syre, medan en tydligt ökad hjärtfrekvens kan ses strax innan fostret håller på att dö.

Orsaken till inflammation i livmoderkakan är oftast en infektion som kommer utifrån och detta kan sannolikt ske tidigt i dräktigheten. Det kan bero på att stoet har sämre anatomi i vulva med en lutande slidöppning, vilket innebär att hon suger in vätska från avföringen och det orsakar infektion. Sådana ston bör genomgå så kallad Caslickoperation direkt efter konstaterad dräktighet för att inte bli infekterade. Det innebär att övre delen av blygden sys samman och därigenom förhindras vätska från träck och annan smuts att tränga in i slidan.

Ston som fått placentit en gång är benägna att få det igen. Genom att undersöka dem med hjälp av rektal ultraljudsundersökning från sjunde månaden kan veterinären se om de har en förtjockning av livmoderkakan, och sätta in behandling tidigt.

En förebyggande åtgärd är att se över anatomin på stoets vulva i samband med betäckning/inseminering och åtgärda dem som har för kraftig lutning.
Tyvärr finns det även infekterade ston som varken har flytningar eller tidig juvertillväxt och i de fallen blir aborten ett faktum.

Å andra sidan kan ett tidigt fyllt juver ibland vara orsakat av tvillingfoster. När det ena fostret dör tidigt, vilket är vanligt, kan det starta mjölkproduktionen.

Livmoderomvridning
Ston har breda och kraftiga livmoderligament, vilket borgar för en stabil upphängning. Därför råkar de inte ut för omvridning av livmodern lika ofta som till exempel kor. Hos ston utgör det cirka 5-10 procent av förlossningskomplikationerna. Ungefär hälften av dessa förekommer före förlossningen och utan samband med den.

Exakta orsaken till att livmodern ibland vrider sig vet man inte, men man antar att det kan bero på kraftiga fosterrörelser.

Symtomen kan variera, men livmoderomvridning ska alltid misstänkas när ett dräktigt sto får kolik. En del kan ha låggradiga koliksymtom under flera dagar, medan andra får kraftiga koliksmärtor. Ju kraftigare omvridning, desto kraftigare symtom hos stoet. Vid en kraftig omvridning har stona rejäla smärtor.

Det är viktigt att veterinären genom rektalundersökning känner åt vilket håll livmodern vridit sig, med- eller motsols, och ungefär hur många grader. Från 180 grader och uppåt behöver stoet hjälp att rätta till omvridningen, under det kan det rätta sig självt. Men det kan vara svårt för veterinären att bedöma vridningsgraden. Över 180 graders vridning är det stor risk att fölet inte klarar sig om man inte ingriper.

Det finns flera sätt att rätta till en livmoderomvridning:
• Om det är nära fölning kan veterinären gå in genom livmoderhalsen och rotera fostret manuellt. Detta kan endast göras på fullgångna foster, eftersom proceduren sätter i gång fölningen.
• Före 320 dagars dräktighet är flanksnitt att rekommendera. Det utförs på klinik medan stoet står upp, sedan hon fått lokalbedövning och lugnande preparat. Veterinären går in genom flanken på den sida som livmodern är vriden mot och lyfter den till rätta. Prognosen för detta är god.
• Om stoet har så kraftig smärta att hon inte klarar ett stående ingrepp, måste hon sövas och buköppnas. Det görs som en sista utväg. Ibland uppstår livmoderomvridning tillsammans med andra mag-tarmproblem och då är buköppning enda alternativet.

Efter att livmoderomvridningen har rättats till, finns goda chanser att stoet fölar på utsatt tid. Oftast påverkas inte hennes chanser att bli dräktig igen, förutsatt att livmoderns cirkulation inte blivit starkt påverkad.

Prognosen är sämre för fostrets överlevnad vid mer än 360 graders omvridning och om omvridningen skett sent i dräktigheten.

Ödem
Det är inte helt ovanligt att högdräktiga ston får en kraftig svullnad längs hela buklinjen, ett ödem. Många gånger kan det bero på hämmad cirkulation, lymfstas, på grund av ett stort foster. Men i en del fall kan det vara en allvarligare komplikation: defekter i bukmuskulaturen. Stora, tunga kallblod är särskilt i riskzonen för detta, liksom äldre ston samt vid tvillingdräktighet.

Vid ödem orsakade av hämmad cirkulation har stoet sällan ont, men om det däremot handlar om en ruptur eller andra muskelskador visar stoet tecken på kraftig smärta. Vissa står bredbent med både fram- och bakben, som en gunghäst.

Ston med ödem ordineras strikt boxvila med kontrollerad skrittmotion vid hand. Det kan vara svårt att konstatera om det rör sig om ett mer ofarligt ödem eller en muskelskada, men en ultraljudsundersökning av buken kan påvisa eventuellt tarmbråck vid en muskelruptur. Vid en muskelruptur växer ödemet mer och mer.

Vid konstaterad muskelskada kan det uppstå ett dilemma kring vad som ska göras. Det är inte sannolikt att stoet kommer att kunna betäckas igen, så det blir extra angeläget för stoägaren att klara fölet.

Om förlossningen sätts i gång, är det stor risk att fostret är omoget, då den sista mognaden av fostret sker i nära anslutning till förlossningen och ston har en mycket varierande dräktighetslängd. Å andra sidan kan det vara svårt att hålla stoet på benen tills det är dags att föla. Antiinflammatorisk medicin, speciella bukbandage och boxvila är det som kan prövas. Hur förloppet avlöper är helt individuellt från fall till fall.
När det väl är dags att föla, måste förlossningen övervakas och assisteras, då stoet i regel inte har någon kraft till muskelsammandragningar.  

Denna artikel är hämtad från tidningen Ridsports pappersutgåva där den publicerades första gången den 30 mars 2017.