Nu kör vi!

Om det finns någonting värre än en tidig start så är det nog en sen start. Man går runt och tycker man har allt tid i världen hela dagen och sedan hamnar man i den där shit-hela-dagen-har-gått-och-jag-har-inte-knoppat-en-endaste-häst-situationen.

När dressyren är körd, hästarna tvättade och selarna putsade är klockan mörkt och bara kallvatten i duscharna. Eller ja, inte för att det någonsin varit varmt vatten i duscharna. Nu är jag ju inte den som vill klaga då, men om det är något som jag tycker är viktigt på tävling så är det nog varmt vatten i duschen. Och fransmännen verkar ju inte tycka det är då viktigt.

Något fruktansvärt positiv med denna dagen är att vår genväg fortfarande fungerar. Jag tycker om genvägar, genvägar som ingen annan känner till gör att man känner sig som världens snabbaste. ”Vi syns i stallet” har nu fått en helt ny innebörd. När man kommer dit först och man inte behövt springa, ja, det är ju bara ett bevis  på ens egna genvägs-letar-intelligens.

Nu hoppas jag att ni håller tummarna för oss!
/Antonia