Stolpe ut

Efter Falsterbo var det ganska hektiskt med att pyssla igång Greyman, den staketskadade 6-åringen. Han har hunnit starta två tävlingar nu. Övedskloster med placering, sen Malmö, där han gav en mycket bra känsla, men fick litet för mycket att titta på runtomkring. I andra vattnet skyggade han för ett 2* hinder och hamnade ute i vassen. Han fick aldrig syn på hindret vi skulle hoppa, som nästan stod i vassen, men i andra änden. I mina ögon ett alldeles för otydligt hinder. Känslan var som sagt väldigt bra, och jag tror på honom för framtiden.

Vi hade pre-camp inför Malmö, där han och Bernie slipade formen. Bernie gick mycket bra, 70 procent i det 4* programmet, trots att alla inte var överens om att jag måste hålla ihop högergaloppen… det ser inte alltid ut som det är. Men det är väl litet av hemligheten med dressyruppvisning. Glänsa i det man är bra på och dölja det man är sämre på. Min pappa sa alltid att kläder är till för att dölja brister och framhäva förtjänster. Lite samma andemening.

Väl i Malmö kändes det mesta bra. Förutom att jag inte kunde äta. Trodde det var värmen och mensvärk. Så jag kämpade på. Vi fick direktiv att satsa. Det gjorde vi. Det gick bra-till högergaloppen. Runt 70 procent så långt, men sen var det kört. Omslag och vilt byte. Sämre poäng än vi brukar ha. Coacherna påstod sig vara nöjda. Inte jag. Vi glänste lite, men kunde inte dölja bristerna. På kvällen var det grillning hos Hannes. Med avbrott för bangenomgång försökte jag tugga i mig maten. Gick inte.

Terrängdag, 30 grader. Kände mig inte så motiverad. Det kom direktiv att hinder 6 reds på 5 språng, vi hade tänkt 4. Sen precis innan start att 4 gick säkert bra. Jag tänkte att, ok jag rätar ut linjen lite då. Korkat, jag vet att min häst täcker upp alla distanser. Linjen blev för rak, vi hade passerat hindret när han såg det. Då hoppade han allt han kunde, fast utanför flaggan. Vi kör vidare. Min hjärna sa rid ihop lite här, men min kropp svarade inte. Kom för flackt, tänkte bäst att passa den sidan nu, lite extra högerskänkel, och vips så var vi på andra hållet och hade passerat ett hinder till. Har aldrig innan behövt korrigera honom i sidled, så jag blev övertydlig, och känslig som han är blev det för bra.

När återigen hjärnan sa rid ihop galoppen in i sista vattnet men kroppen gjorde ingenting, så blev det för trångt, han hoppade till och skickade mig lite ur sadeln. Jag hann tänka; jag styr förbi hindret i vattnet så inget dumt händer, då hann han bjuda på hindret så att jag blev tvungen att rycka honom från hindret för att undvika ett dåligt läge. Stackars Bernie, som alltid hoppar allt han får framför nosen. Jag pekade inte nosen rätt denna gång.
Väl hemma efter en fruktansvärd söndag med hästar i bastuvarma boxar och fortfarande ingen mat i magen, så blev det akut att det inte stod så bra till med min mage. Hade känt mig hungrig men mätt. Inte konstigt när hela bukhålan var full med blod som runnit åt fel håll. Fick lära mig att det kallas endometrios och är ganska vanligt. Ganska ofarligt, och ganska smärtsamt.

Resten blev ju bara värre. Det visade sig att det inte togs hänsyn till mitt tillstånd, utan att jag blev av med min VM-plats. Trots alla felfria starter. På de senaste 18 internationella starterna har vi haft ett hinderfel, och det var när jag tvingades rida i vanliga stigbyglar för första gången på sju år. Inte heller då stannade hästen utan försökte hoppa i nästan omöjligt läge. (ganska likt läget jag försökte undvika denna gång) I vattnet, med mig på halsen. Känns orättvist.

Jag hade förstått om det var så att vi brukat göra tveksamma terrängrundor, eller att min häst hade brukat smita bredvid. Han hoppar alltid dit jag pekar. Men denna gång pekade jag fel. Av olika anledningar.

Nu gäller det att ladda om. För ge upp det finns inte. Vi tar en tur till Holland ser det ut som, och rider ett par tävlingar där de dessutom har hoppning också, så jag hoppas kunna ta med mig Bluppan och kombinera detta. Hon har gjort ett par bra tävlingar mellan alla fälttävlan. Fyra i 140 på Frosta , sen vann hon 130 på Ribban veckan innan den ödesdigra fälttävlanshelgen. Så en straffspark har vi satt! Nu ska vi sikta ordentligt i fortsättningen, och med vetskap om vad felet var på min mage så kan man förebygga liknade situationer i framtiden.

Hoppas alla haft en bra semester och att vädret kan vara litet mer normalt.

Ciao

/Anna