Skavsår

Vi hade bänkat oss i soffan efter Riders Trophy-premiären i Billdal, där Bluppan lyckades ta några futtiga poäng, efter att vi varit placerad i första kvalet, tvåa utan att satsa. La en volt i andra kvalet, lite väl knixiga linjer tyckte vi. I alla fall så intog vi Pyttans soffa och stannade kvar en dag, för att få se massor av trötta hästar kämpa sig runt den förkortade men ändå krävande banan. Som någon beskrev den; Inte CCI**** utan CIC*****. Skavsåren var nu värst i den bakre regionen, speciellt efter 4 timmars hemfärd.

En del såg oförskämt fräscha ut, bland andra Jonell Prices häst, som utan alternativ nog hade klarat tiden. Ja, vilket utslag det blev! Jag är i efterhand glad att det blev som det blev, inte sura rönnbär då, utan mest att jag upptäckte Bernies lilla skada hemma och inte där, vilket drabbade flera, däribland två svenska fättävlanshästar. Vi får komma igen nästa år och sätta det där OS-kvalet.

På tal om kval, det har i vår sport nästan blivit viktigare än själva tävlingarna, märkligt på något sätt. Är det inte Breeder’s-kval så är det kval till nästa klass, och ibland som ekipage, ibland var för sig. Man märker att folk snart är mer förvirrade angående vad som gäller och lägger mer energi på det än att träna och förbättra sin ridning. Skrämmande, men det är väl dagens verklighet bara, men man blir litet orolig för hur utvecklingen blir när poängen är viktigare än känslan.

Nu i helgen har vi finaler i fälttävlans-championatet. Vi trimmar litet extra, nya skavsår, fast denna gång på jobbigare ställen. Mina två 6-åringar verkar pigga och fräscha i alla fall, så vi ser fram emot detta.  Vi tog en tur till Irland förra veckan med ett gäng kompisar som letade häst. Idag blev tre sålda hästar besiktigade utan problem, så alla de där timmarna i mörker, på fel sida vägen kändes helt plötsligt mindre jobbiga. Fast sittbenen fick stryk, Ford hyrbil hade inte så sköna säten, mer skavsår.

Helgen som gick spenderades mestadels i Vellinge, på Skånska mästerskapen, växlande mellan banan och datorn, i desperata försök att se så mycket VM-hoppning som möjligt. Även här lyckades Bluppan med placering i första kvalet, och matte med en volt i andra. Även om resultatet hade räckt till final, så avstod vi, det kändes inte perfekt och då ville jag inte gå upp en klass.

Perfekt kändes däremot Greyman, som fick slåss mot de äldre hästarna som uppvärmning inför hopp-championatet och blev 2a resp 3a i 120-130.  Hans ett år yngre helsyster blev såld för nästan en miljon på en auktion på Irland, så guldklimpen blev inte billigare, även om Jonas Holmberg menar att blixten inte slår ner så ofta på samma ställe. Kanske den ändå gjorde det?

Nu får Helena kämpa på med räsermaskinen, så att han vilar på steget i helgen, det ser vi fram emot! Så mer skavsår i knävecken blir det. Dressyrstövlarna på!

Over and Out

Anna