Ny energi

Det blir många sena kvällar för min del, nattmänniska som jag är, man kan skjuta morgonfodringen lite när det är så mörkt. Kom ut tidigt en morgon, har redan förträngt varför, då låg de flesta hästarna och sov. Inte alls beredda på morgonfoder. Jag fodrar hö 4 gånger/ dygn, och kraftfoder en timme efter morgonhöt plus vid nattfodring. Ingen bal i hagen, jag vill ha bättre koll på vad alla äter.

Nu när det varit sämre väder, blåsigt och regnigt, vilket jag upplever är det som hästarna gillar minst, tar jag ibland in en häst på natten. Den som behöver äta mer än de andra, alternativt minst. Beror litet på vad de gjort eller ska göra dagen efter också.

Englandsturen blev väldigt intensiv. En hel dag och två halva, jag har fortfarande inte koll på hela geografin, men han som tog emot hyrbilen påstod att vi kört över 300 svenska mil. Ville dessutom ha extra betalt för det, men jag hävdade bestämt att det inte stod något om det i mitt avtal, så snackade bort det som tur var. Kom på en annan bra grej däremot när det gällde hyrbil i ”högerstyrt” land, valde en automatväxlad bil, och oj så mycket lättare allt gick när man slapp växla med vänsterhanden samtidigt som man skulle ha koll på alla bakvända rondeller och tutande bilar som, säkert med all rätt, tyckte att jag låg i fel fil. Lyckades ändå köra in några minuter på den beräknade gps-tiden. På det viset hann vi både med ”lunch”- macka och kaka till mellanmål. Kakorna var av väldigt olika kvalitet.

Har aldrig varit någon fan av engelsk mat. Ibland när vi tävlat i England har jag gått ner ett par kilo på en helg. Denna gång prickade vi in en fantastisk middag hos Clissy Bleekman (f d Strachan) med familj. Mamma Clissy red bl a VM i Gawler 1986, i det brittiska laget, tillsammans med bl a Ian Stark och Ginny Leng. Hennes två döttrar, Alfie & Nui, har bytt land och rider för Holland (pappa är därifrån).Kväll två spenderades hos Dag Albert, i familjens nya hus. Imponerande fint, både bana, stall och själva boningshuset.
 

Vi provade 12 eller 13 hästar, och det kanske inte låter så mycket, men vi rörde oss från Exeter till Yorkshire och tillbaka till Southampton. I princip ingen har ju ridhus, så det gällde att hinna med de flesta i dagsljus. Vi hann även kolla in vilken sorts vägarbetspryl som man snor med sig hem i England. Vi såg jättemånga fina, och i princip inte en enda dålig häst, så utfallet blev väldigt lyckat.

Sabrina kan nästan välja och vraka nu. Den som hamnade högst på listan var den sista hästen vi provade. Tur vi hann, det var på håret på vägen tillbaka till Gatwick. Besiktning tisdag denna vecka, spännande värre. Får återkomma med hur det gick.

Själv satte jag igång min nyblivna 5-åring inför jakt, vi galopptränade på vår fina slinga, där det lämpligt nog hade trillat ner en stock över stigen dessutom. Men dumma Egon kom ivägen, jakten, som var vid Klampenborg utanför Köpenhamn fick vi skippa. De stängde dessutom bron på kvällen, så det var nog klokt. De andra skulle igång efter helgen här, men så fick jag litet sent reda på att det fanns plats för Pether Markne på träning, så Bluppan som hade hunnit komma ut som handhäst ett par gånger fick komma igång litet snabbare än tänkt. Det var inga problem, hon hoppade fantastiskt och var väldigt motiverad. Så även jag. Kände direkt hur energin kom tillbaka med den första riktiga träningen.

Lika bra att använda den energin direkt, så vi har planerat träff med elever och min dressyrtränare Helena nu i veckan. Peppning, planering och mental träning inför kommande säsong. Ska bli kul.
Hoppas alla känner hur ljuset sakta kommer tillbaka , och med det, det nya årets nya energi.

Ciao Anna