Vardag

Min motivation är inte på topp när klockan ringer på morgonen, kommer på mig själv med att ligga där mellan snoozningarna och fundera på hur jag kan vara ännu mer effektiv under dagen, så att jag kan snooza några gånger till. Sjukt.

När man väl kommer upp så går det bättre, har till och med lagt in en ny rutin, att jag gör rent i en av de större lösdrifterna med fyra hästar, direkt när jag fodrat i hagen, så jag slipper trängas med hästar där inne. Kan man ju lätt räkna ut att det är smartare, men mitt morgonkaffe har alltid varit viktigare. Alltså gäller det att snooza mindre, så man hinner dricka första koppen innan fodringen.
Motivation.
Har noterat att alla bloggare varit aktiva de senaste dagarna.
Inga Oscarsgalor.
Inga kraschade bilar (tacksam för det).

Har dock shoppat ny bil. Nja, mindre gammal kanske är mer rätt. V 70 automat, så nöjd, nu kan man äta lunch i bilen igen. Närå, men den matchar mitt släp också, och det är ett stort plus.

Närmast krasch var vi på en tävling, dock inte med bilen, utan hästen. Nån tjej styrde rätt in framför mig på spåret, varpå hennes häst sparkade mot min. Detta börjar tyvärr bli vardag på framridningar. Mer om det i nästa gästkrönika i nästa nummer av papperstidningen.
Grrr.

Vardagen hos oss har varit fylld av en massa roliga aktiviteter den senaste tiden. Vädret hjälper till, vi har kunnat börja träna terräng, och de flesta hästarna har varit ute redan. Vi har sålt ett antal hästar precis, senast idag åkte en superfin C-ponny till sin nya ägare. Han hann debutera på tävling i helgen med Sabrina, tillsammans med en annan ponny. Hon åkte själv med båda. Hemma hade vi visningar och träningar, så alla var upptagna.

Själv kände jag mig sådär nöjd med Bluppans två första tävlingar. Litet småhack i skivan, snabbaste fyrfelare och sådär.. ville gärna få in en tävling till innan vi åker till Arezzo. Hade anmält på lördagen, men fick en bokning på ett gäng danskar som ville träna. Lätt tänkte jag, skippar 140 och byter dag, rider 130 på fredagen istället. Hmmm, för att göra en lång historia kort så hade man lämnat efteranmälan öppen trots reserver i alla klasser, så klassbyte blev inte bara omöjligt, alla efteranmälningar hamnade före dessutom. Så ingen start fredag.
Surt.

Jag tänkte, kan inte ge upp, så eftersom danskorna skulle rida dressyr först, för Helena, kastade jag mig iväg med Bluppan, efter att snabbt ha sagt hej till kunden som precis kom (henne fick Clara ta hand om). Hann lagom gå banan ordentligt och se några stycken. Jag hann konstatera att ingen red en snäv väg som jag hade planerat. Ok, hoppade fram, fick hjälp av Hannes (igen). Kändes enkelt, hade tränat supersneda anridningar i veckan på bommar på marken, tänkte nu kör vi! Vi körde helt enligt plan, förutom på ett ställe där jag hade tänkt att inte chansa på för snäv sväng då nästa hinder var en kombination, och jag ville få bra koll på avståndet. Jag stod kvar i yttre stigbygeln så hon inte skulle svänga för snabbt, då svängde hon åt andra hållet. Fick rätta mig snabbt, och vi kom åt rätt håll. Resten blev perfekt. Snabbast. Såg sen några som försökte rida min snäva väg, men fick stopp. Så till och med två sekunder snabbare än Niklas (Arvidsson), det händer inte så ofta.

Nu är vi superladdade inför Arezzo. Nästa vecka har vi landslagsträning, programridning för Christoff Hess, sen hoppning med Maria.

Veckan efter kommer Sylve till Skönabäck, så nu tränar vi bara i ett par veckor innan avfärd. Dressyrträning för Greyman inbokad också, så kalendern är full. Han ska, veckan efter Arezzo, fortsätta till Ravenna och gå en CCI*. Clara åker med ner en vecka, sen kommer en kompis (Marie) ner sista veckan och hjälper till på fälttävlan plus hemkörning. Vi längtar.

Det ska bli ett skönt avbrott i vardagen.
Litet sol kanske.
Man lever på hoppet.

/Anna