Tillbaka i dubbel bemärkelse

Så, då är vi tillbaka i Australien efter lite semester hemma i Sverige. Det var helt underbart och jag längtar redan tills nästa gång.

Vi hann med mycket under vårt besök och att missa Falsterbo Horseshow går inte. Jag är i princip uppvuxen där, då farmor alltid har varit väldigt involverad i dressyren där och morfar var ordförande i MCR och en av de ursprungliga krafterna bakom tävlingarna.

Detta var långt innan de kom in i nuvarande storhets vansinne och jag måste säga att jag saknar de tiderna. Tyvärr vet jag inte om det kommer att locka nästa år för mig.

Bara att gå in i början av veckan kostar 170 kr, vill man gå under de sista dagarna ökar priset till minst 300 kr för läktarplats inklusive entrébiljett, borta är tiderna då man kunde sitta vid staketet och titta. Och sen det här med maten, på mattorget finns det i princip ingen mat under 99 kr, jo korv med surkål … 65 kr.

Tyvärr gör dessa priserna att de som är bara lite hästintresserade väljer att inte gå in, man tappar många som kanske vill gå och titta men som helt enkelt inte har råd. För en familj på 2 vuxna och 2 barn kostar ett torsdagsbesök med läktarplats utan tak minst 1020 kr, och då har man inte ätit, skall man äta får man lägga till ca 400 kr till. 1420 kr ca för ett dagsbesök. 

Redan som åskådarsport befäster man då intrycket och sterotypen att ridning är en ”överklass” sport som bara rika har råd med. Tyvärr. Det bästa med Falsterbo är alla utställare och deras riktigt bra mässpriser.

Veckan efter kan man titta på tennis i Båstad. Samma familj kommer då undan med 1200 kr numrerade sittplatser, eller 780 kr om man köper en familjebiljett med sittplats i mån av plats. Dessutom i Båstad är det fritt inträde både under kvalhelgen och fram tills onsdagen.

Vad är det som gör att folk inte sätter ner foten och säger stopp? Det är likadant här i Australien, ett ground pass till Australian Open kostar 25 dollar, men inträde till MI3D eller Adelaide kostar skjortan! Vi som konsumenter har egentligen all kraft att styra marknaden, men det verkar som inom hästvärlden är det ok att medvetet betala extrema överpriser på allt.

Jag förstår att vissa sporter har lättare att få andra inkomster såsom sponsorer och reklam, men ridsporten har gått framåt och vill man få ut det ännu mer till gräsrötterna och utöka åskådarna och därigenom även göra sporten mer marknadskraftig och nå de som kanske bara vill gå och titta måste man lägga ner snobberiet och utanförskapet.

Snart drar cirkusen igång i Australien också, det är just nu lågsäsong och jag skall passa på att operera min höft som helt enkelt inte fungerar längre. På måndag skall detta ske och sen är det 12 veckors rehabilitering.

Siktet för vår del är sen att börja kvala 4-åringen för unghästchampionatet. Jag longerade henne igår och hon skötte sig ganska bra. Hon har vilat nu i 7 veckor medan vi var i Sverige, men efter lite rodeo verkade hon komma ihåg vad det är man skall göra.

Min stora har hållits igång medan vi var iväg utav en en jätteduktig svensk tjej som passade gården och alla djuren medan vi var borta. Han går bättre nu än han gjorde när jag lämnade så hon är verkligen värd sin vikt i guld.

Hon skall även stanna kvar nu de första veckorna efter min operation då jag inte får göra någonting, det kommer att vara fruktansvärt långtråkigt, men jag är tacksam för all hjälp.

Jag är även väldigt glad att Patrik Kittel skall komma till Melbourne i höst, han skall hålla clinic på Equitana Melbourne, och just nu gäller det att hålla koll på när biljetterna kommer ut så att jag inte missar det.

Jag själv kommer ju inte att kunna rida nu på ett tag men Dessan kommer att tävla och rida så jag uppdaterar med hennes resultat och upplevelser här. Jag får nu följa med som ägare ett tag i stället.

I Sverige var jag med mina syskonbarn, Izabell och Felizia, på både pay and jump och Sugar Cup. Och jag måste säga att jag är imponerad utav de svenska ponnyryttarna och tävlingsarrangörerna. Det är så mycket mer sunt förnuft och kunskap i det man gör än här.

Under en hopptävling här flyger hälften utav barnen av, för att dom egentligen inte kan rida. Dom bara styr och håller i sig. Så det var väldigt roligt att se hur förnuftiga och duktiga barnen var.

Speciellt imponerad var jag utav Sugar Cup och organisationen runt omkring. Fälttävlan är en vansinnigt rolig gren, och genom att lära barnen ett säkert sätt att rida och vara positiv till position och lugn ridning, var det ett nöje att se, och detta minimiserar olyckor. 

Feedbacken som barnen fick levererades på att positivt sätt och råden framfördes på att sätt som barnen kunde relatera till. Mycket imponerad!

Vi hörs igen om ett par dagar,
Katty