Viloläge en tid framöver

Hej!

Då var operationen överstökad och jag har precis kommit hem. När dom öppnade upp såg dom att höften var mycket mer skadad än dom trott från början så nu har jag installerat mig på ovanvåningen och här kommer jag att stanna en tid framöver.

Angående mitt förra inlägg så var det någon som tyckte att jag kanske behandlade de australiska barnen och ungdomarna orättvist. Men jag tycker inte det. Naturligtvis finns här jättemånga duktiga barn och ungdomar, men överlag är det dålig ridning.

Tyvärr, tycker jag naturligtvis. Jag vill se barn som har en bra grund, där det inte är höjden på hindren som spelar roll utan vägen dit. Ridning är en utav de farligaste sporterna som finns, och om barnen lär sig om säkerhet, tempo och sits så kan många olyckor förhindras.

Klart att man skall ut och busa på fälten med sin ponny. Men att skicka ut sitt barn i terrängen på en ponny som dom inte kan stanna, eller i hoppningen när dom nätt och jämt kan styra gör ju ingen någon tjänst.

Däremot måste jag ge en eloge till Australien att det här finns mycket club-dagar och läger för barnen under skollov etc.

En önskan hade ju dock varit att istället för att fokusera på att man måste ha bananfärgade ridbyxor hade man kunnat fokusera lite mer på barnens faktiska ridning.

Eftersom jag inte kan ut och rida eller ens gå ut för tillfället kommer här ett foto på mig och min dotter. Hon på en lång ponny och jag på min lilla unghäst.

Jag hoppas att jag om ett par dagar kan ta mig ut och få lite inspiration.

Till snart,
Katty