Kyra-träningar, Breedersbilder och överraskningsfester!

Måndagen ägnades åt att göra Xanté både fin och glad inför Kyra-träningarna vi skulle få delta i tisdag och onsdag. Fin genom en klippning av hans fluffiga fuxpäls, glad genom en markarbetesträning för Ancan. Jag har dragit mig för att klippa Xanté eftersom han i vanliga fall får en riktigt trist dammig och matt färg och dessutom är känslig i pälsen och lätt får utslag. Så döm om min förvåning när pälsen åker av och det som kommer fram är en fantastiskt blank, vackert apelkastad djup fuxfärg! Han är hur snygg som helst nu.

Jag själv var däremot inte alls hur snygg som helst utan ganska äcklig, täckt av nämnda fluffiga päls och med skitiga ”after-klippning”-kläder, när jag kom hem från stallet på måndagskvällen. Rättare sagt kom jag inte hem, utan till lägenheten vägg i vägg med oss, där vi hade en lite casual middagsdejt planerad med våra stallkamrater.

Men när jag klev innanför dörren möttes jag av serpentiner, ballonger, present, en doft av nybakat och så grattis-sång framförd för full hals av mina bästa stalltjejer – hela BP, såväl ettor som tvåor, stipendiaterna mfl. Världens överraskningsfest och jag anade ingenting (för andra gången på mindre än en vecka!). Sjukt glad och plötsligt känns det enbart trevligt att fylla år.

På tisdagen och onsdagen såg mitt schema helt oförskämt bra ut. Tisdag: Två hoppträningar för Maria Gretzer och sedan en träning med Kyra! Onsdag: Ännu ett pass med Kyra och sedan två träningar med Bosse Jenå! Inte ett dugg synd om mig, inte någonstans faktiskt. Jag är glad att ha Bosse tillbaka, vi har haft två veckor utan honom nu eftersom han haft internationella uppdrag. Men vi är helt okej med att behöva dela vår supertränare med landslaget, faktiskt 😉 Särskilt som vi fick ha bästa Kerstin André här!

I torsdags fick jag ett riktigt städryck, kanske i något sorts undermedvetet försök att komma tillbaka till vardagen igen (varför jag nu skulle vilja det vet jag inte, haha). Hur som helst åkte det fram såpa och skurborste, och sen la jag ett par timmar på att skura i mina hästars boxar. Allt från fönster och galler till vattenkoppar blev tipp topp. Plötsligt händer det!

Sedan blev det klippning av Can Cans öron vilket i runda slängar tog en halvtimme med hjälp av pall, mutor, en mycket effektiv sax och ett tålamod som jag själv inte visste att jag hade. Han är vansinnigt rädd om sina öron och jag får bara ta i dem när han är på sitt allra bästa humör. Jag har låtit bli att klippa dem med tanken att han ändå har luva när han tävlar, men nu var jag uppriktigt oroad över om lurvtussarna till öron ens skulle få plats i luvan. (Vi har en Flyinge-policy för frisering, men Can Cans öron är undantagna från den på samma sätt som en treåring hos frisören är undantagen från ”bara godis på lördagar”-regeln.)

Fredagen försvann i ett moln av trötthet, halsont och packning inför helgens tävlingar. Träning för Olof hanns också med och Can Can sprang väldigt fint och känns redo för morgondagen. Vi ska till Lillhagen med stora lastbilen full med hästar. Jag och Can Can ska hoppa avdelning A i 120 cm för första gången! Det är en A:0/A:0 och jag är nöjd med att ha en sen start så jag hinner lära mig hela banan.

På söndag är det dags för tävlingsdebut med Fort Knox! Vi ska till Viarp och rida LA:3 och MsvC:2. Ser fram emot att göra första utflykten med honom! Ser också fram emot att rida MsvC:2, som är min favorit MsvC eftersom det inte finns någon märkligt placerad halt att glömma bort 😉 Jag har dock märkt att programmet i fråga är mycket mindre vanligt förekommande här i södern, jämfört med Stockholm. Dressyrryttarreflektion på nördig nivå. Håll tummarna för oss i helgen!
/LOUISE