Tacksam och lycklig adventsfirare

Kika på Skånes ridsportförbunds Adventskalender här.

Vi har förstås pyntat både hemma och i stallet. Granris med ljusslingor och flera paket rött och guldpynt fullbordar skapelserna i Stora Hingststallet. I år tillbringar jag julen på Flyinge (vi får ledigt jul- respektive nyårsveckan vartannat år) och går förstås all in hemma också.

Arkivbild från förrförra julen här i Flyinge!

Jag är så himla lycklig över mitt liv just nu.  Och jag vet verkligen att ta vara på känslan, för är det någonstans man är upp som en sol och ner som en pannkaka, så är det i den här branschen. Ett snedtramp, en felbedömning, en bacill, en spark – you name it – så är det kört för kortare tid eller längre. För att inte tala om hur en svacka i självförtroendet ställer till det för en mentalt.

Men en vecka som den förra, när min Facebook varit fullständigt översvämmad av gratulationer och beröm och då jag fått nypa mig i armen gång på gång, lämnar också plats efteråt för att verkligen uppskatta och värdera framgångarna. Allra mest gläder jag mig åt att känna ett så fantastiskt stöd från dem som under många år tillbaka aldrig tvivlat på mig när jag haft motgångar och från dem som kämpat tillsammans med mig även när det inte fungerat som jag velat.

Efter att Can Can och jag hade fixat det andra kvalet till 1,30-hoppning, med vår dubbelnolla på Flyinge Indoor, tittade jag tillbaka på vad jag skrev på bloggen om hoppningen under min tid på Unghästutbildarprogrammet:

”Som jag hade kämpat med den där hoppningen, mått såå jäkla dåligt hela hösten över mina usla prestationer och gett mig sjutton på att det skulle bli bättre… Hade tittat på hur de som kan gör, tittat på hoppträningar och på hopptävlingar… Och så till slut funkade det… Jag var så glad, och framförallt väldigt tacksam mot mina kära hopplärare för att de haft sådant tålamod med mig.”

Jag har varit uppe en sväng till Strömsholm tisdag – onsdag. Vi hade två riktigt bra dagar, med bl a träningsmetodik med Bosses föregångare som förbundskapten, Elisabeth Lundholm, föreläsning om mental träning med Johan Plate, mm mm.

Hemma i Flyinge igen var det hoppning för Henrik Ankarcrona på schemat. Fort Knox skötte sig som en riktig stjärna, vilket kändes extra bra med tanke på vår förestående debut på banan. Lexington var fullständigt wild and crazy, bockade och bar sig åt, men det unnar jag honom faktiskt efter fredagens bedrift på showen! Superstar Xanté fick en uteritt, han kändes kanonfin med fyra dagars vila i kroppen. Dagen därpå visade ”småungarna” Sessan och Arroyo framhovarna och var riktigt duktiga och jobbade på bra bägge två på sina dressyrpass för Olof.

Sedan var det åter till långa nätters teoriplugg. Nu var det dags för hästanalys av två tänkta saluhästar, och Breedersuppgiften om sambandet mellan prestation och målinriktad avel. Det krävdes många pepparkakor och mycket kaffe för att jag skulle ta mig igenom uppgifterna. Jag har lite svårt att fokusera på teoriplugg dagtid, då jag hellre vill rida mina hästar. Därför blir det oftast nattplugg – Breedersuppgiften mejlade jag in 03.56 lördag morgon. Man får göra på det sätt som funkar, helt enkelt…

Första advent firade vi Beridar 2:or i Malmö med 7 hästar i lastbilen. Nu var det dags för våra lite mindre rutinerade hästar att lyfta på hovarna. Jag gjorde min första hopptävling på Fort Knox! En felfri runda i 90 cm – i ridhuset där han gick sin första MsvB-dressyr för fyra helger sedan! Han är verkligen en multitalang! De andra skötte sig också super – 8 starter gav 7 felfria rundor och 5 rosetter!

Hopphästen Fort Knox.