Tur och retur Hamburg – 105 mil på 36 timmar

Ja, förutom i måndags då vi hade sammanlagt sju timmar teori och föreläsningar som slutade med att föreläsaren bad Andrea väcka mig – stort garv från hela salen. Föreläsningen var faktiskt väldigt bra, men det hjälpte inte riktigt!




Det är ju hur som helst en klar fördel med Skåne jämfört med Stockholm – att man faktiskt kan åka till Tyskland över en helg. När vi kom ner letade vi oss först och främst fram till tävlingsplatsen. Fredagens klasser var slut, men däremot var ryttarfesten i full gång, så där var vi lite sociala några timmar.

På lördagen hämtade vi våra ackrediteringar. Med dem hängande om halsen kunde vi både hälsa på i stallet och träffa Ancans häst, som rids av Henrik von Eckermann, och gå banan till 1.60-hoppningen.

När vi hade sett Rolf-Göran Bengtsson bli 3:a i GP-klassen och därefter sett ytterligare två klasser styrde vi norrut. Andrea hade i uppdrag att hålla chauffören vaken med hjälp av högläsning ur The Secrets and Method of a Great Champion av Michel Robert, men om sanningen ska fram så blev det mest karaoke hela vägen, skrålande med musiken på högsta volym.


På söndagen varvade jag några ridpass med stenhårt arbete med teoriuppgiften om unghästens utbildning i hoppning. Hur pigg jag sedan var på måndagen har jag redan berättat, men resan var värd varenda sekunds bilkörning.

Tisdagen gick 100 procent i hoppningens tecken. Vi började dagen med muntlig syntes med våra hopplärare Maria Gretzer och ”Ancan” Carlsson. Vi fick dra lott om varsitt ämne att skriva anteckningar om i 20 minuter, och sedan fick vi lika lång tid vardera till att hålla en muntlig presentation.

Mitt ämne var:

    •    Ge exempel på gymnastiserande och stärkande dressyrarbete för hopphästen kopplat till övningar ned bommar och cavaletti. Varför är detta arbete så viktigt och när är hästen färdigutbildad?


På eftermiddagen hade vi regionala hopptävlingar. Framhoppningen på gräsbanan regnade bort under natten. Fördelen med flytten inomhus var att reserverna fick plats när man inte behövde ta hänsyn till mörkrets inbrott.

Både Rivage och Can Can var felfria i 1.10, så vi samlade på oss ytterligare några, fortfarande häpnadsväckande, hoppningspoäng och dito rosetter. Under 1.20-klassen var ryttaren inte lika duktig trots att hästarna hoppade fint. Det känns ändå superroligt att ha gjort 1.20-debuten nu!


Under onsdagen var det också full aktivitet här på Flyinge, med antagningsprov. De som sökt till Beridarprogrammet i höst kom för att intervjuas och visa upp sig i både hoppning och dressyr. Vårt uppdrag var förstås att ta hand om dem i stallet och guida dem till rätt hästar, och sedan ridhus. Många av mina hästar var med under provdagen och av det jag sett har de gjort ett fint jobb ihop med ryttarna! Ska bli väldigt spännande att se vilka ansökande som får börja här i höst!

/Louise