Från fullmatat SIHS till träning i solen

Det var faktiskt första gången jag var på tävlingarna i Friends. Jag gick på sista året i Globen, men året därefter var jag i Tyskland och förra året var jag upptagen med Åstorps Adventshoppning med Fort Knox. En trevlig skillnad mot Globen-tävlingarna är att det bara tog mig en kvart att köra hemifrån till Friends.

Tyvärr är det inte alls samma mysfaktor som i Globen, men det kompenseras nästan av att det är så enkelt att gå och sätta sig och titta på framridningen. Dessutom enkelt att ta sig till mässan, och framförallt att ta sig därifrån! Jag går gärna ett varv, men ärligt talat får jag lite panik av den. För mycket människor och för många färger… no more comments.

Jag tycker verkligen att vi fick se mycket fin dressyr under helgen. Även om några av toppekipagen uteblev var det ett starkt startfält, såklart med Isabel som höjdpunkt. Det finns få som rider kür som hon, weltklasse! Tinnes Broadway-kür är också helt magisk, förstås!

Tinne och Paridon Magi.

Sen är jag förälskad i Jessica von Bredow Werndls fantastiska Zaire-E. Vilken häst, så härlig mekanik och framförallt ser hon så glad ut, med spetsade öron mest hela tiden. Vackra vita Rustique  som rids av Mai Tofte Olesen är också en häst man blir lycklig av att titta på. Även om den inte hade startfältets häftigaste rörelsemönster var det en väldigt harmonisk runda till pampig musik –  sagofeeling.

Ponnyekipagen var också duktiga, det blir alltid lite spännande vägar i ponnykürerna i och med att de har ganska bra svängradie på småhästarna! När man har sett fyra ekipage har man sett enkla byten så det räcker för flera veckor, men de gör dem väldigt bra.

På torsdagskvällen var det ”Action Night” och vi fick se riktigt spännande inomhusfälttävlan. Ju längre klassen gick desto fortare galopperades det, galoppsprång försvann från linjerna och någon häst dundrade så nära in på sargen att jag nästan trodde den skulle hoppa över. De banhoppningshinder som fanns med i banan visade tydligt hur svårt det är att gå från fasta hinder till rivningsbara utan att peta bommarna. Några ekipage gjorde det otroligt bra.

I torsdagskvällen ingick även den omdiskuterade Stjärnhoppningen. Jag har inte sett TV-programmet, men däremot den trailer som låg uppe för någon vecka sedan och visade väldigt tråkiga språng. Det vi såg inne på Friends var i alla fall inget djurplågeri, däremot är det ju en säkerhetsrisk som heter duga att släppa lös en nybörjare på en häst som är så spänd att den knappt går in på banan. Allt som allt ställer jag mig väldigt tveksam till tävlingsformatet och tror att chansen är ganska stor att det inte blir någon Stjärnhoppning nästa år.

När det inte är SIHS ägnar jag mig åt en bra blandning av ridning och att hålla träningar, kombinerat med slappande och promenader med min lilla hund. Nu har jag också börjat rida på lilla Adeley, snart 3 år, som har stått i dagiskö hos mig sedan hon kom till matte Maria som föl. Adeley är en fuxflicka e. Dalwhinnie – Weyden. Hon är helt super i huvudet och rör sig jättefint. Kul att få jobba med sådana hästar!

 
Chichi tittar på NK:s julskyltning.

Nästa vecka blir det ett 5-dagars träningsläger i solen, då jag ska åka till Fuerteventura!  Ön kallas Europas Hawaii eftersom den är ett surfparadis (bra balansträning tänker jag!). Hotellet är en del av Playitas Resort, ett stort sport- och fitnesscenter på östkusten. SOK arrangerade Olympic Camp inför Rio där. Ser fram emot att svettas och inspireras!