Loi: Tack SvRF för hattförbudet!

Missa inte Lois uppmärksammade krönika på ämnet i november, läs den här.

Mitt förtroende för Svenska Ridsportförbundet har mångdubblats de senaste två veckorna, efter att man först kallade till forumet om hästens välfärd kvällen före SIHS, och igår meddelade att Sverige blir land nummer fem att införa hjälm som obligatorisk utrustning på dressyrtävling.

Jag såg nyheten då jag befann mig på en julmiddag med min gamla ridklubb och kunde applådera beslutet direkt med mina ryttarvänner. Under kvällen fylldes kommentarsfälten i sociala media med mestadels positiva reaktioner och så ett fåtal negativa.

En kommentar var i stil med ”Tråkigt beslut – vuxna människor kan bestämma själva”. Här tycker jag att förbundet nu visat ryggrad och tar sin roll som nationellt organ i sporten på allvar. Från att tidigare mjäkat sig med ”vi vill ge våra tävlande på högsta nivå valfrihet” till att inse värdet av eliten som förebilder även i vår sport.

På väg hem från SIHS för två veckor sedan (där tyvärr endast två av nio Top Stars Dressage-ryttare red i i hjälm) kom jag att tänka på hur hjälmanvändandets utbredning sett ut inom skidåkningen. Från på 70-talet, då Ingemar Stenmark vann alla världscuper, iförd toppluva. Inte en kotte hade hjälm i skidbacken på den tiden utan ”Ingemarmössa”. Pernilla Wiberg blev nästa stora slalomstjärna. Samma backar och många medaljer, men hon hade hjälm! Anja Pärson därefter – samma backar och oräkneliga segrar med hjälm på huvudet. Och numera finns nästan bara hjälmfotingar i backarna (och till och med mina inbitna luvåkande 50+ föräldrar har skaffat sig hjälmar). Här kan man snacka om impact från Elit-förebilder!

Har åkt utför sedan jag kunde gå – helt naturligt uppvuxen med hjälm.

Jag tackar än en gång Charlotte Dujardin som den största förebilden och vill gärna även hylla Minna Telde som var vår första GP-ryttare i hjälm på GIHS 2012. Tänkte avslutningsvis fira att hjälmfrågan äntligen blivit en icke-fråga, med en flashback till mitt första inlägg i debatten, för ganska precis fem år sedan. (2012 var det, tro det eller ej, så pass kontroversiellt att det skrev tidningsartiklar om det och jag fick både Riksidrottsförbundets Bragdutmärkelse och blev nominerad till Ridsportens stjärna.)

”Förhoppningsvis kan FEI följa efter Sverige så småningom”, säger Britt Hammar i dressyrkommittén. Det uttalandet om det färska hattförbudet ger också ett hopp om att SvRF ska våga gå i bräschen i andra frågor.

Frack och hjälm, inga konstigheter! Foto: Kim C Lundin

Missa inte Lois uppmärksammade krönika på ämnet i november, läs den här.