Pangstart på praktiken

Min tävlingsledarkollega från förra helgen, Maja, har förresten precis börjat där som stallchef. Första dagen började på bästa sätt med att jag fick stifta bekantskap med fina Brazil, f -02 e Briar – Weltmeyer, som Pernilla ridit upp t o m Intermédiaire IB. Staaaackars mig, va? Fux till på köpet! (Jag samlar ju på sådana!) Vi kom väldigt bra överens och det ska bli superkul att få rida honom.

Första dagen började på bästa sätt med att jag fick stifta bekantskap med fina Brazil, f -02 e Briar – Weltmeyer, som Pernilla ridit upp t o m Intermédiaire IB. Staaaackars mig, va? Fux till på köpet! (Jag samlar ju på sådana!) Vi kom väldigt bra överens och det ska bli superkul att få rida honom.

Laget från Flyinge Hästsportklubb tog guld vid 2011 års lag-SM i Flyinge. Med i laget red Pernilla André Hokfelt på Brazil, Susanne Gielen på Belamour och Mia von Essen på Prima. Lagledare var Kerstin André. Foto och text från Stall Andrés hemsida.

Pangstart i annan bemärkelse blev det med 3-årshingsten som var nästa häst ut. Vi började med tömkörning, sedan red jag på lina med Pernilla i andra änden, och sedan red vi utan lina. Inga konstigheter, pållen var superduktig och galopperade fint på fyrkantsspåret. Så la han plötsligt in ett bocksprång, inget dramatiskt alls från början, men han måste ha skrämt sig själv och var plötsligt överallt och ingenstans.

Om man som jag är skolad på Flyinges UP finns bara ett mantra ”Du sitter kvar till varje pris – det sämsta man kan lära en unghäst är att det går att skicka av folk”. Och jag kan nog skryta med att vara rätt sadelfast, vilket resulterade i att vi gick omkull istället. Platt fall för oss båda alltså, dessutom med min fot underst. Och så tappade han en mjölktand i farten också. Inte lätt att vara bebishäst! Jag satt upp igen och han var fortfarande var snäll som ett lamm, så jag ser fram emot det fortsatta arbetet även med honom.

På Flyinge får man lära sig att alltid säga något positivt först (vilket väl främst gäller bedömning av hästar men kan appliceras framgångsrikt på andra områden också.)! Så jag säger helt enkelt att av alla kroppsdelar man kan stoppa under en vältande häst så är en fot ett ganska bra val! En del huvudvärk på köpet eftersom jag har en ocharmig förmåga att alltid slå i det också när jag väl åker i backen. Men denna lilla incident till trots så måste jag säga att jag redan trivs hur bra som helst på Stall André!

 Passat på att snygga upp det mesta.

Innan jag började praktiken finputsade jag både utrustning och hästar på Flyinge, packade ihop mina saker och städade ur sadelkammaren. Men nu har jag precis fått ett uppdrag av Ancan; Jag ska fortsätta att rida Flyinge Dot.Com! Oslagbart rolig fritidssysselsättning, med det sötaste lilla popcornet.

 Tog ut Flying Popcorn på galoppbanan i söndags för att testa hastighetsgränsen. Nej, hon hade ingen.

Dot Com var vansinnigt pigg på galoppbanan i söndags och jag var väldigt nöjd med att ha ett antal rundor på Täby Galopp i med mig i bagaget. Där finns nämligen öppningar i staketen som man måste hålla sig beredd på. Det händer ju att en pålle tar eget initiativ till att ge sig av ut från dirt tracken (Cheveyo provade med mig) och vid öppningen efter upploppskurvan har man förstås centrifugalkraften som sin värsta fiende. Just i det här fallet var det ingen öppning, men jag såg en överraskande jordplätt i gräset och hann gissa i förväg att den grå studsbollen skulle reagera på den… När hon flög rakt upp och åt motsatt håll hade jag redan ett bra mantag och vi kunde fortsätta tillsammans som ett samlat ekipage. Hon fick rasta av sig med ett varv till innan vi joggade och njöt av solskenet på Kastanjegården. Ja ni läste rätt, utebanepremiär 7 februari! Nästan så att jag förlåter måndagens regnväder.

Avslutningsvis lite reklam för både mig och Kerstin:
Min första krönika kommer alltså i torsdagens #3 av Tidningen Ridsport, liksom de första i den nya serien med Kerstins dressyrtips!