Spännande VM i fyrspann

Johan Dengg med fina Sigge, Billy, Mambo, Sam och Guus inledde med säsongsbästa i dressyren och fortsatte med att även prestera sin bästa maratonkörning. För dagen 11:e bäst i världen på maraton, klingar rätt bra ju! Efter den låg det svenska laget på en sjundeplacering. Även den avslutande precisionskörningen (”cones”) gick bra och Johan slutade sammanlagt som nr 20 på sitt första VM. Det svenska laget tog en hedervärd sjunde plats med bara två team!

Taggade förlöpare Sigge och Mambo.

Min egen utmaning under veckan var framförallt att få ihop alla prylar på rätt sätt. Som en extra bonus är det olika selar till varje delmoment, olika huvudlag till vissa, etc. Jag tycker att det var rätt modigt av Johan att ha med en, på området, helt orutinerad medhjälpare till sin VM-debut. Ordinarie groom Christine är förstås en klippa som har hållit på med körning i typ 10 år. Inför maratondelen höll jag tummarna för att jag hade fått ihop allt rätt med sele, däckel, tömmar och fastflätning av huvudlag. Bad Johan kontrollera ”mina” hästar och var nöjd med att bara behöva lossa gjorden ett hål.

Klara för maratonstart med landslagsveterinären Barbro Olsson och chef d’Equipe Gerhard Winroth.

Man fattar inte hur svettigt det är även för markservicen förrän man sprungit i ilfart med vatten till vetchecken, cyklat mellan alla hindren, sprungit till det näst innersta av nio stall för att hämta linimentschampo, putsat leriga maratonselar, you name it. Men kul är det!

Svettig som stånghästen Billy blir man av ett rekordmaraton.

Inför precisionen lindade jag benen på samtliga hästar. De smarta lösa kardborrarna med flaggan på gjorde att jag kunde linda åt rätt håll utan att fundera på var loggan skulle hamna. Dessutom säkrar de lindan lite extra. Skönt inför speedkörning när man får kommentaren ”De får INTE åka av, det blir inte bra i ett fyrspann”.

Dags för speedkörning.

Det gick undan i precisionen, till skillnad från i dressyren där man kunde sitta prydligt med händerna i knät fick man hålla i sig i vagnen bland konerna. Efter precisionen fick hästarna vila ut ordentligt medan vi packade ihop alla miljoner prylar. Vi människor åt middag, duschade och lastade sedan alla fem duktiga, fina kämparna och startade vår 100-milaresa hemåt. Innan vi hunnit lasta blev det dock lite dramatik då en häst från ett annat team kom lös och dundrade runt på lastbilsparkeringen. Jag tror vi var nästan 50 pers som försökte ringa in den, alla släppte vad de höll i och bara sprang. Hästen lyckades ändå ta sig ut från campingområdet och springa över en väg (där vi stoppade trafiken) och över en stor äng. Lättnaden när den blev infångad på rätt sida av motorvägen var ganska enorm. För den som inte provat att försöka springa ikapp en VM-atlet till häst kan jag berätta att man behöver duscha efteråt, så det var tur att vi inte hade hunnit göra det innan.

Glada och nöjda efter lyckad tävling!

Nu sitter vi i lastbilen ett par mil nedanför Hamburg. Klockan är 02.51 och vi är rätt lagom slitna. Hästarna ser också ut att sova lite halvt där bak, de reser otroligt bra vilket är superskönt. Det är så mycket värt när de äter och dricker ordentligt och står lugnt och fint. Ganska nära till färjan mellan Puttgarden och Rödby, och sen bara några timmar genom Danmark tills vi är i Svedala utanför Malmö, där hästarna får komma ut i hage och sträcka på sig innan resan går vidare till Göteborg. Själv behöver jag ta mig upp till Stockholm, så antingen åker jag med upp till GBG och tar ett tåg hem eller så hoppar jag av redan i Malmö och tar ett flyg från MMX. Det lutar just nu starkt åt det senare alternativet.

Ibland skulle man verkligen vilja klona sig… Johan har bett mig följa med till SM i Göteborg nästa helg, 8-11 september, men jag var tyvärr tvungen att tacka nej. På torsdag morgon checkar jag nämligen in på Arlanda för ännu ett nytt hästäventyr. Den här gången blir det ingenting varmare än pikétröjor i resväskan. Stay tuned!