Beridarbloggaren Loi tackar Sylve

Tack Sylve för mycket gott arbete i debatten på SVT Opinion Live torsdag kväll. Du gjorde en kanonbra insats för vår sport med en lugn och saklig argumentation. Inte ett nedsättande ord om andra sporter – bara riktigt sportsmanship, det som vi i ridsporten värnar om.

Jag gör självklart inte anspråk på att befinna mig i någon som helst närhet av Peders och hans teams satsning, men hela debatten med förminskande av prestationen och av oss alla som ägnar våra liv åt hästsport har verkligen känts som ett hån. Den vanliga gamla härskartekniken som förekommit i media under den gångna veckan, med att just förminska och att kalla ridsporten ”hobbyverksamhet för småtjejer” känns också föraktfull för oss som valt hästnäringen på heltid.

Det handlar om alla från tävlingseliten som med eller utan sponsorer försörjer sig på ett arbete så långt från 9-5 man kan komma, veterinärer och djursjukvårdare med långa tunga jourpass, hästskötare som sällan äter en lagad måltid eller sover en normal mängd timmar. Det är stallägare som har svårt att få tillräckligt betalt för att ens gå runt och alla vi som satsat på yrkesutbildning i hästnäringen; till ridlärare, beridare, hovslagare, hippologer mm. Det är tränare, domare och inte minst alla hjältar till uppfödare som vågar sig på att investera i en verksamhet lika osäker som en skånsk vinter.

Som exempel har jag, efter tre års heltidsutbildning till unghästutbildare och beridare, rejäla studieskulder, examensarbeten, betyg och poäng precis som mina vänner på universitet och högskolor. Och jag är lycklig nog att ha hittat ett arbete som jag verkligen brinner för, precis som jag hoppas att mina ekonom- och juristvänner gör.

Men under veckan har sportsjournalister och representanter för andra sporter kallat mitt och mina kollegors älskade och slitsamma arbete med hästar för en hobbyverksamhet.

Malin Fransson på DN hörde dock till de insiktsfulla och jag citerar henne med glädje:

”För tro inte något annat än att det här startar på gräsrotsnivå. Det är på ridskolorna och i de alltid lika kalla ridhusen som det som sedan kallas kampanjer och kupper föds”. Och precis som Peder sa i sitt fantastiska tacktal är hästfolk vana att jobba hårt. Ja, Malin, det handlar om vår stolthet över vår sport och om ilska, trötthet och uppgivenhet över alla de fördomar som fortfarande lever kvar. Det var vi som röstade på Peder, en fantastisk förebild, med en historisk prestation tillsammans med en once-in-a-lifetime kompanjon, All-In.

Efter flera dagars kokande i sociala media tror jag att det mesta är sagt, med Sylve som en orubblig representant för sporten som samlar så många tusentals utövare, där vi rovdjur kämpar för att vinna förtroende från en varelse med flyktinstinkt, där vi tävlar mot varandra oberoende av ålder och kön, och där räkmacka bara förekommer i samband med Gothenburg Horse Show.
Skulle ni trots allt ha slut på argument i debatten på skolgården, i fikarummet på jobbet eller på släktmiddagen så bjuder jag på ett till:

Att ha sin kropp och sitt psyke under full kontroll och prestera sitt yttersta vid exakt rätt tillfälle med golfklubban, i bassängen, på cykeln är stort och hedervärt. Den som nu Ridsportsverige röstat fram som mottagare av Jerringpriset är ytterst ansvarig för att TVÅ levande individer åstadkommit detta SAMTIDIGT!

Om någon händelsevis ännu inte sett den (eller vill hjälpa någon oinvigd att förstå bättre) så rekommenderar jag varmt dokumentären ”Guldläge” om Peder, All In och hela teamet. Länk till programmet.

Foto: Henrik Larsson /Storypark