Abstinensbesvär och Skåne-resa

Längtar till sol och glada hästar.

Här har det inte skrivits så mycket på senaste, och det beror helt enkelt på att jag 1. inte haft så mycket att skriva om, och 2. haft lite svårt att skriva. För några veckor sedan hade jag oturen att ramla på axeln och bryta höger nyckelben på mitten, med en 90 graders felställning.

Akutläkaren sjukskrev mig i sex veckor. Som de flesta hästmänniskor skrattade jag lite och tänkte att jag säkert kan rida snart. Sen insåg jag ganska snabbt att all rörelse får det att kännas som ett skramligt pussel i axeln så då var jag inte så sugen längre.

Så här snyggt var det efter två veckor.

Att sitta still snällt och vänta är inte min starkaste gren. Med hästarna kan jag ha massor av tålamod, men med sånt här har jag verkligen noll, och ridabstinensen är minst sagt påtaglig. Det har blivit lite för många timmar i soffan och det kan ju göra vem som helst halvgalen. Särskilt första veckorna när det inte gick att göra något annat var jag otroligt uttråkad, men nu har jag precis kommit hem efter nästan en vecka i Skåne och är på betydligt bättre humör!

Till att börja med åkte jag och min lilla hund till Linköping förra fredagen och hälsade på mina saknade kollegor. Det känns jättetråkigt att inte kunna vara på jobbet, men jag är åtminstone väldigt glad över att jag hann rida på alla vårens fyra inridningshästar, enligt deras respektive plan och utveckling, innan jag blev sjukskriven.

Efter besöket i Linköping fortsatte vi ner till Skåne, och eftersom det alltid är lika trevligt där blev vi kvar ända till i torsdags. Jag har hunnit träffa väldigt många av mina vänner och Chichi har roat sig med att träffa deras respektive djur, från katter och hundar till papegojor. Och jag har fått umgås med några hästar och titta på ridpass också.

Katten Koma är Chichis nya bästis, typ.

I lördags var det YH-dag på Flyinge och jag och Mickan passade på att titta in när det pågick miniclinics i stora ridhuset. Såg bland annat Xanté och Crissfire, som var två av mina arbetskamrater under Beridarutbildningen. Dessutom har jag varit med och tittat när Mickan ridit sin fina 6-åring Wilmer, som har utvecklats massor sedan jag såg honom i höstas! Bland annat åkte vi till Tygelsjögården med honom och så höll jag lite hoppträning. Alltid lika nyttigt för dressyrhästarna att hoppa några språng!

En annan dag var jag med och tittade när Kia red för Olof (Axelsson, min gamla dressyrlärare från Beridarprogrammet) på hans anläggning i Flyinge. Och så var jag med Molly och Mia till Trolleholm där deras hoppstjärnor fick trimma dressyr. Dessutom åkte vi med Anna till hennes jobb och tittade på ett nyfött föl efter Skovens Rafael! En hel del häst har det blivit alltså, men det kliar i fingrarna på mig att själv få hoppa upp och rida igen.

I övrigt innehöll Skåne-veckan två olika födelsedagsfiranden, några uteluncher och fikadejter, en grillfest, ett biobesök och ett par filmkvällar, etc.

I hopp om att lätta på ridabstinensen lite tröstshoppade jag ett par nya ridstövlar för ett par veckor sedan. Eller, jag skulle ha ett par i vilket fall eftersom mina gamla träningsstövlar dragit sin sista suck (det är faktiskt hål i dem!). Jag beställde ett par De Niro dressyrstövlar i färgen brandy. Supersnyggt rödbruna och fin modell, så nu hoppas jag att de är sköna att rida i! Fast jag tror att det mest fick mig att längta upp på hästryggen lite mer.