Vi fortsätter våga leva

Precis som alla andra är jag skakad och berörd efter terrorattacken här i Stockholm i fredags eftermiddag. Men som Ridsport skrev här på hemsidan, ”…det bästa vi kan göra av vår tid, visa på att det vi brinner för och älskar fortsätter trots allt.”

Människor runt hela världen som enas i ett gemensamt intresse, det är något fint som vi ska ta vara på. Ridsporten är fantastisk just i det att alla kan vara en del av den, oavsett ålder, kön, hudfärg eller religion.

Hästarna har redan tagit mig till många olika platser i världen, till andra kulturer och människor från olika länder. Bara det senaste året har jag arbetat med hästar tillsammans med människor ifrån t ex Guatemala, USA, Danmark, Spanien, Tyskland, Marocko, Norge, Serbien och Holland. Så vill jag att det ska fortsätta att vara!

Fyrspanns-VM 2016

Det är mycket hemskt som händer i världen, och attacken i fredags var knappast förvånande, men ändå blir man djupt chockad när det kommer så nära. Flera av mina närmaste arbetar i kvarteren runt om. Själv insåg jag alldeles nyss att jag var ju just där, bara några meter från platsen där lastbilskapningen skedde och där den första skadade hittades. Den här bilden är tagen 14.41 i onsdags. Precis i gatuhörnet där lastbilen svängde in på Drottninggatan nästan exakt 48 timmar senare.

Dagen efter attacken insåg jag att jag ville gå till platsen, dels för att hedra offren, men också för min egen skull, för att våga. För att vi måste våga fortsätta leva, för att inte låta terrorn vinna. Så jag gick längs Drottninggatan, först med hjärtat långt upp i halsgropen, men ju längre jag gått desto lägre blev pulsen och det gick att andas normalt igen, om än med tårar i ögonen. Vid Åhléns City möter jag en lång vägg av blommor och hälsningar, polisbilar överallt, de flesta av dem med blommor på vindrutor och i dörrhandtag. Där lastbilen rusade fram i fredags kör en sopmaskin och det ryker upp ett stort moln av damm mellan byggnaderna. Platsen är som en uppvisning av det bästa och det sämsta hos människan, det var skrämmande och rörande på samma gång.

Bland det som gjorde absolut starkast intryck på mig var alla de unga män som gick runt med svenska eller utländska flaggor som mantlar, med texten ”Terrorist – NEJ!” och ”…förlåt…”. Att det är år 2017 och en person kan känna att han bara genom att se ut som han gör, riskerar att misstänkliggöras och misstros, tas för att vara en potentiell terrorist. Det är bara så fruktansvärt sorgligt.

Alla är vi människor och den värld vi ska dela på är inte så stor… We are all in this together.