Beridarbloggaren: ”Är din häst inlindad i bomull?”

För dom flesta av oss som satsar på ridsporten är hästen det viktigaste vi har (möjligtvis, men inte nödvändigtvis, näst efter familj, partner och kanske någon favoritmoster). Därför är det inte så konstigt att det på många ställen blivit mer regel än undantag att den älskade hästen, i förd benlindor med tjocka paddar och strykkappor utanpå, boots och lädergrimma täckt i fårskinnsludd, försiktigt leds ut i en liten ensamhage och tas in före lunch så att den inte ska springa vid insläppet.

Nu överdriver jag till ytterligheter här, men ni förstår nog vart jag vill komma! Frågan är, hur mycket vi egentligen kan skydda våra hästar? Var går gränsen och hur mycket hjälper våra ansträngningar egentligen?

Kanske går gränsen när hästen som går ut sist och in först varje dag får kolik för att det blev för många timmar i boxen? Kanske är den korsad när hästen med alla benskydden plötsligt börjar tappa pälsen på benen för att det blev för varmt under?

Eller så är det när hästen med benskydd på alla fyra hittas i en stor blodpöl ute i hagen, då sparken från hagkompisen lyckades träffa skenan precis på centimetern ovanför benskyddets slut?

Jag har sett dom här scenarierna utspelas, och jag har full förståelse för viljan att skydda hästen från livets alla faror.

Men frågan är, som sagt: Vilka åtgärder är meningsfulla för att maximera chansen att hästen håller sig frisk och fräsch på fyra ben, och vilka är more trouble than it’s worth?

Kanske våga låta hästen ha sina hagkompisar, men man kan försöka minska skaderiskerna genom att vara väldigt noggrann med till exempel hur man hanterar ev lunchfodring ute i hagen? Ju mer kunskap man har om hästars beteende i flock desto större chans att man slipper olyckor som beror på att man inte tänkt hela vägen.

Det kanske är vettigt att ha boots i hagen när hästen har broddar, men mindre vettigt att ha luddskydd på alla fyra benen i sommarvärme? Det kanske låter självklart, men det tycks inte alltid så.

Jag hade en jättefin häst som tyvärr var en riktig klant, eller så hade han otur. Han trampade på sig själv, slog huvudet i saker så att han jämt hade småsår eller tappad päls. För honom försökte jag alltid curla allt vad jag kunde, sopa rent framför varje steg han tog, se till att det inte fanns minsta möjlighet att slå sig, men han lyckades alltid på något sätt ändå.  Allt från skoning till sadelgjord var special, han hade en specialprototypsadel, en bettkombo för flera tusen för sin pyttelilla mun. Han hade typ 0,1% risk att drabbas av kolik baserat på parametrar som hagvistelse, fri grovfodertillgång, utevatten, hagkompisar, motion/träning etc. Ändå lyckades han under loppet av två månader åka på tunntarmskolik, grovtarmsförstoppning och foderstrupsförstoppning!

Under en annan period hade jag en häst som måste ha varit en sån där bergsklättrande get i sitt förra liv. Hon gick i stallets absolut mest kuperade hage, med stock och sten och backar och rötter, med hagkompis och utan massa skydd, i ur och skur. Hon snubblade aldrig och hon kom aldrig in med minsta skråma. Hon hade bra balans, bra karma eller bara vanlig tur.

Ett av mina värsta tävlingsminnen är från Strömsholmstävlingarna i juni 2010. På morgonen, dagen före min första SM-final, hittade jag Nalle i boxen med ett öga som såg ut som en tennisboll.

Han hade alltså stått inne i boxen, med ett tunt täcke och lindad med back-on-track på alla fyra, men haft oturen att få ett insektsbett, kanske getingstick, på ögonlocket. Dagen före SM-final. Vad är oddsen för det?

Jag vill inte säga att det blir som det blir, men jag menar att allt kan hända med hästar oavsett hur mycket vi försöker skydda dem. Hur som helst tror jag stenhårt på att bra hästhantering är att tänka efter före. Och sen får man hålla tummarna och hoppas på lite tur också!

Drömmen vore ju att kunna linda in hästen i någon sorts magisk bubbelplast från topp till tå, en som varken syns eller känns, begränsar eller värmer. Då kunde vi släppa alla i stor blandad flock och låta dem galoppera bäst de vill, och ändå tävla samma helg. Men tills den produkten blir uppfunnen, tror jag på att man får vara lite horse smart.