Falsterbo är över och nu är det dags igen…

Med risk för att vara tjatig är min senaste krönika om möjligt ännu mer aktuell i efterdyingarna av såväl unghästtesterna som Falsterbo Horse Show. Jag kan bara upprepa min ståndpunkt:

Vi måste självklart prata om de problem som faktiskt finns i vår sport. Vi måste givetvis stå upp för hästarnas välfärd. Vi får absolut inte vara rädda för att säga ifrån om dålig ridning, plågsam hantering och vidriga metoder. Det finns inga ursäkter för att behandla hästar illa!

Men, vi kan inte stå i varsitt hörn och hävda att vår egen väg är den enda sanna och att alla som har minsta invändning är hästarnas ondsinta fiender. Vi måste nu på något sätt vända den här trenden och hitta ett sansat sätt att kommunicera, med hästens välfärd som högsta prioritet, och komma ifrån svartmålning och smutskastning.

Det jag faktiskt inte begriper är hur människor som månar om levande varelsers välfärd samtidigt kan fullständigt pulverisera andra levande varelser, helt utan någon som helst hänsyn.

Krönikan i sin helhet finns här.

En positiv nyhet mitt i alltsammans är iallafall att Andrew McLean, en av världens mest kända forskare inom ”equitation science”, har lämnat ett förslag till FEI på ett bedömningsunderlag som premierar lätta hjälper . Det grundar sig i hur hästar lär sig och sätter hästens välfärd i första rummet.

Jag tycker att det känns som ett viktigt steg i rätt riktning. Tävlingsmomentet är visserligen bara en del av sporten men hur (och med vilken utrustning!) hästar rids till vardags är förstås av oerhört stor betydelse. Det är ju dessutom självklart att reglerna för tävling inte bara påverkar vad som händer på själva tävlingen, utan även hur hästar utbildas på hemmaplan. Det som premieras vid tävling får också antas vara det tävlingsryttaren strävar efter att uppnå med träningen.

Jag grävde en del i hästars välfärd, med hjälp av forskare vid SLU, när jag skrev mitt examensarbete på Beridarprogrammet (länk om någon är nyfiken).

Och jag hänvisade då bl a till holländaren Frenk Jespers som är medlem i SWB:s avelsvärderingsnämnd och tidigare domare i KWPN:s motsvarighet under tio år. ”Om en domare på unghäst-VM sätter en tia säger han eller hon att detta är idealet. Är det då en häst med spektakulära framben men inga bakben, då är det sådana hästar och sådan ridning vi kommer att få”.

Enligt Jespers handlar de här frågorna inte minst om hästvälfärd. ”Om domarna accepterar dålig ridning och hårda händer skadar det hästarna. De måste tala om vad vi accepterar och inte”.

Med andra ord vore det väldigt spännande med ett nytt bedömningssystem!

Jag har själv inte haft möjlighet att vara på FHS hela veckan, det har verkligen varit fullt upp, men en dag fick jag ledigt och kunde inte motstå att köra de 12 milen ner till Falsterbo för en liten glimt. Så roligt att träffa massor av hästvänner och framför allt att få se Pilla (Pernilla André Hokfelt) ta både placering och finalplats med Damien i 5-års. Grattis!

Snyggt ridet, Pilla med Damien f-12 e Zuidenwind- Don Schufro äg Anne Appleyard uppf Marie Haward.

Jag träffade förstås min kära mentor Kerstin, som har ett helt overkligt tränarfacit från FHS; hennes elever har tagit 16 st Topp-5-placeringar i 12 av Falsterbos totalt 19 dressyrklasser. Fick även en pratstund med min andra dressyrlärare på Flyinge, Bosse. Berättade om hur min besvärliga fraktur hade hållit mig ur sadeln över tre månader och vi konstaterade att det är väldigt svårt att vara skadad i den här branschen. Det är ju extra knepigt med tanke på att det dessutom är så pass hög skaderisk i själva jobbet. Hur som helst är det fantastiskt att vara tillbaka i sadeln på heltid igen!