On the road again

”VARFÖR måste ALLTID du gå upp så jäkla tidigt för!” muttrade min sambo sömndrucket och ilskt när klockan ringde 04.45 imorse. Jag kravlade mig upp ur ett virrvarr duntäcken, pyjamasbeklädd hud och päls (vi gillar att sova ihop i vår familj, bestående av mig, min sambo och vår tax. I en 1,20m säng. Mhm. Det blir trångt).

Medan jag vaknade till i duschen tänkte jag att det är väl min lott i livet, att gå upp i ottan. Är det inte för att mata hungriga kusar i ett tältstall någonstans i Europa så är det för att hinna med första tåget till Göteborg för att, just det, mata hungriga kusar.

Efter en relativt smärtfri tågresa kom jag fram till Göteborg och Sandra plockade upp mig på centralen. Framme vid stall Lundahagen satte jag igång att packa och organisera i lastbilen. Det blir lite som min baby, det där med att packa och se till att allting hamnar på rätt plats.

Denna resa har vi fyra hästar med oss, vilket innebär att vi har begränsat med utrymme för allt annat man behöver ha med sig, och som ni hästvänner vet så blir det en hel drös med prylar och pinaler, den ena viktigare än den andra.

En del av mig älskar att leka Tetris med hösilagebalar och Ikea-påsar innehållandes allt från kyllera till fjorton uppsättningar med fleecelindor, medan en annan vill lägga sig ner och avgrundsvråla i någon slags obstinat protest.

Värst är det förstås när man med ett förnöjt flin ställer sig och beundrar sitt logistiska mästerverk, för att sekunden senare ana något i periferin och inse att den där säcken med foder visst skulle med, och som dessutom gärna skulle vara längst in…

Jag lyckades lägga packnings-pusslet utan psykbryt den här gången. Nu har jag sett till att hästarna är påklädda, de som inte kan låta bli att kliva på sig själva under färden är lindade, och vi är redo att åka. Den gröna lastbilen rullar mot Karlskrona, där vi ska ta färjan över Östersjön till Gdynia.

Med oss i lasten har vi som nämnt fyra hästar, samma uppsättning som förra veckan faktiskt, fast denna gången är Kvadden fri från mugg och redo för start. Kvadden och Luddan ska gå CIC1* medan de ”stora pojkarna” (nåja, kanske inte i mankhöjd mätt när det gäller Dino) går  CIC3*. Vi är alla väldigt taggade och sugna på revansch efter förra resans tråkigheter. Den som är mest ivrig över att få ge sig ut i terrängen är nog Nisse ändå. Man ska ju inte förmänskliga hästarna, men den som säger att hästar inte kan se kränkta ut har inte sett Nisse efter en inställd terräng…

Nu ska jag återgå till att okynnesäta lösgodis och diskutera helgens upplägg med Sandra. Imorgon förmiddag kommer vi äntligen fram till tävlingsplatsen, som är en av våra absoluta favoritplatser. Då ska hästarna få joggas ordentligt efter många timmar på lastbilen, och vi ska ut och kika på terrängbanorna!

Vi hörs imorgon.
/Linnéa