Man kan inte vara bäst jämt

Jag har bara inbillat mig att selarna var supervälputsade och fina och väntade på användning. Men sen visade sig min synd. Det är inte så att jag inte tvättade dem, men i min naivitet trodde jag att det var en bra idé att lägga på ett lager läderbalsam med en mindre ren svamp. Det är ett misstag jag aldrig kommer att göra om! Så de senaste tre dagarna har varje sekund jag kunnat undvara spenderats med en söm, en trasa, en tandborste och ett ta-bort-fett-från-läder-medel. Så när ni ser oss på på Friends arena så vill jag inte bara att ni tänker ”shit, vilka snygga hästar och fantastiska groomar. Det här är en sport jag kommer intressera mig mer för!” Utan också tänker ”tänk, alla de selar och draglinor jag ser nu har Antonia tandborstat varenda söm på! Amazing!” Men jag har ingen annan än mig själv att skylla. Man kan inte vara bäst jämt…

Sen jag har och världens snällaste Brasse varit ute och ridit. Ni som känner mig vet att jag är ingen vidare ryttare och har inte suttit på en häst på två år. Sist jag satt på ett djur var här på Stenshill, jag och den fyrbenta kollegan mötte lastbil på smal väg och jag gjorde en mindre graciös avsittning på en lerig åker. Jag minns när jag kom tillbaka och berättade detta och chefen skrattade och frågade om de hade sådan tur att någon filmade så det kanske hamnade på youtube. Och sedan: men det gick bra? Bara min heder sårades. Tur att världens bästa Brasse kan muntra upp en såhär mitt i höstdepressionen.

Sen har Fredrik motionerat de gamla gubbarna lite. Hela familjen följde med, och Rebecka som ska med på inomhussäsongen som stöttepelare, groom och hästskötare var också med på vagnen. Klippta gubbar är pigga och glada gubbar. Magnus passade på att bocka loss i solnedgången, ibland är livet topp.

/Antonia