Hejdå Radazzo

Det jag vill ha sagt är att man kan inte stå och tro att hästar aldrig skadar sig eller att man inte kommer behöva ta bort ett djur, jag är av den åsikten att man ska ta bort en häst innan den självdör av hög ålder, det är inte roligt att se när tarmarna ger upp eller när de slutar äta för de har ont eller när de knappt kan gå längre.

Det är inte okej att hålla ett djur vid liv för sin egen skull, djuren går alltid först. Sen är det väl klart att det är svårt att veta när det är dags, men någon gång kommer det att ske och då får man vara beredd, hur jobbigt det än är.

”How lucky am I to have something that makes saying goodbye so hard” som Nalle Puh sa.

För någon vecka sedan skickade vi iväg en av våra nyblivna pensionärer till paradiset, och nej, i det här fallet var det inte Nangijala, utan norrut till Christian och hans döttrar.

Vi har känt oss lite skyldiga som inte haft den tiden som han förtjänar, han har mest bara gått in och ut ur hagen och det tycker ju ingen häst är sådär jättekul.

Nej det kunde inte ha blivit bättre, trots att vi kommer sakna Radazzo känns det väldigt skönt att han fått det så himla bra.

Nu har jag återvänt till skåneland efter en vecka i norr, och nu är det bara några dagar kvar innan vi packar lastbilen full med fyrbenta kollegor och beger oss till VM i Holland! Heja heja