Tuff utmaning avklarad

Lähden, Tyskland. Lastbilarna stod tätt när team Persson anlände till tävlingsplatsen men som tur var hade parkuskarna Eva Ottosson, Camilla Ahlberg och Ewa Nowen ( hon kom dock efter oss efter ett härligt kylslangsproblem på lastbilen) tagit plats så vi kunde tränga in oss med dem.

Det är fyrspannskusken Christoph Sandmann som står som värd för denna tävling, och en kusk vet ofta hur en annan kusk vill ha det. Nära till vatten, bra stall, fri halm och egentligen nära till det mesta. Dressyren hade kunnat vara bättre, det fanns fyrbenta kollegor som skötte sin uppgift galant, det fanns de som tyckte tälten och flaggorna var mycket viktigare att fokusera på än själva uppgiften och det fanns de som bestämde sig för att anordna någon slags dragkamp mitt i programmet. Mer eller mindre lämpligt kanske, fast poängen mellan kuskarna efter dressyren låg så pass nära varandra att maraton lätt skulle kunna vända på allt.

Lähden bjuder på säsongens svåraste maraton, varje år jag har varit där har minst en ambulans lämnat platsen med antingen groom eller kusk, och det här året var inget undantag. Vad jag förstod skedde inget allvarligt men man ska ha respekt för hinderna och stolparna i dem! Och hästarna med kusk gjorde ett supermaraton! I dödsbacken (ett hinder på en jätte brant kulle med portar på håll med vältrisk) lyckades en förlöpare trä in en stolpe i sin brösta mitt i den brantaste delen. Groom av blir straff, vilket man inte vill ha men som man ibland inta kan undvika. precis när jag skulle kliva av fick hästen sig loss själv så det var ju en himla tur, och dessa fantastiska djur bara köttade upp från stillastående!

Precisionen var inte bara svår med många u-svängar utan den var också väldigt svår i tiden så vi fick en boll ner och tidsfel men placerade oss ändå och fick åka på prisutdelning. 7 totalt är inte alls pjåkigt.

Hemfärden gjorde vi extra spännande genom att få punktering på släpen mitt på Öresundsbron.

Nu laddar vi om för VM i Breda, Holland.