Hur man styr en häst

Det här är lite som en test på hur mycket jag har lärt mig av hur man styr runt en häst på en ridbana. Som ni vet så är jag i princip helt okunnig på området, och jag har inga djupare fantasier om att praktiskt lära mig det heller, mer än möjligen för husbehov. När jag tänker på det så känns det  faktiskt betydligt mer lockande att stå på ett berg med en fyra meter lång metallstång i händerna, mitt under ett kraftigt åskväder, än att sitta upp på en häst och galoppera iväg.

Framtill på hästen så fäster man, med hjälp av en massa remmar, en metallstång med ett snöre i varje ända i hästens mun. Denna är till för att kunna styra djuret (precis på samma sätt som man styrde sin lådbil när man var barn). När man drar i höger snöre så svänger lådbilen (och hästen förhoppningsvis) år höger. På ryggen lägger man först en filt (funktionen av denna filt är något oklar) samt en skinnfåtölj med tillhörande fothållare. Detta för att sitta bekvämt medan man rider.

Genom att sparka i hästens sidor med fötterna så börjar den att gå framåt, och genom att dra i båda styrsnörena samtidigt så stannar hästen. Detta är basen i all ridning. Det finns även en inbyggd backfunktion på djuret som man utlöser genom att man fortsätter dra i styrsnöret även efter det hästen har stannat. Förmodligen är denna rörelse även kopplad till någon slags ”backspärr” som man lägger om med fötterna, men denna har jag inte lärt mig ännu.

Nu blir det betydligt svårare. Att växla upp från skritt till trav har jag dålig koll på hur man gör. Förmodligen växlar man med fötterna samtidigt som man omväxlande börjar ställa sig upp och sätta sig ner i skinnfåtöljen. Det hela påminner lite om allsången ”Kålle och Ada” (kanske en lokal visa för Göteborg med omnejd?)

Den näst sista växeln på en häst kallas galopp, och jag tror att även denna växling utförs med fötterna på något vis. I galopp kan man inte längre sitta ner i den bekväma skinnfåtöljen på hästens rygg, utan man försöker helt enkelt hålla sig kvar bäst man kan. Den sista växeln kallas skenande häst och den gångarten ger inga stilpoäng hos någon domare, hur fort det nu än går.

När man behärskar dessa grunder inom ridkonsten så börjar finliret. Jag talar om saker som galoppombyten, förvänd galopp, bakdelsvändningar, piruetter, piaff och passage. Ren överkurs alltså. Dessa saker fyller ridmässigt ingen som helst funktion, mer än att det ser flashigt ut, och just därför så kommer de som eventuellt ser på när du rider att bli imponerade av dig.

Man kan likna denna överkurs inom ridningen med när Brasilien ger Sverige en lektion i fotboll. Brassarna anfaller i passage med galoppombyten och piruetter, medan svenskarna har fullt sjå med att få till en förvänd galopp på mittplanen. Har man otur så får Mellberg ett avbrott till trav i den förvända galoppen, och man tvingas börja om från skritt på egen planhalva.

Den enda svensk som klarar av piaff och piruetter är väl möjligen Zlatan, men det kan ju förklaras med att han verkar ha ett temperament som väldigt mycket påminner om de nervsvaga djur som jag normalt sett skriver om här bloggen…