Stallet börjar fyllas på

Det ska vara drickande hästar, rullande hästar, fisande hästar, hästar som kliar sig hysteriskt på gallret (FROONTAAALIIISSSS SSLLUUUTTTAAA!!!) och dessa ljuva tugg ljud från lugna och välmående kamrater. Jag får min första utbildningshäst efter hemkomsten i eftermiddag, en fin 3-åring som skall visas på 3-årstest i slutet av maj. Nyinköpt sto e. Belamour av en kvinna med det vackra namnet Karin, vi skall tillsammans samarbeta med hennes unghäst, succesivt utbilda stoet för framtiden, förhoppningsvis lyckas få fram en passande häst till henne.

Nästa vecka får jag också två inackorderingar att samsas med, men jag har stora förväntningar på att detta skall gå bra då jag känner bägge. Kvinnor i sin bästa ålder med svagt intresse för konflikter och tjafs, precis som jag! Vill ha kul på jobbet, känna arbetsglädje och få mig ett gott skratt emellanåt, hästarna kan man ju alltid lita på, de är skoj för det mesta, tänker på min fina 3-åring som jag red igår för första gången. Han har blivit inriden i vinter och har senaste månaden vilat och troligen funderat på vad han lärt sig.

Jag började med lätt longering några gånger förra veckan, först utan inspänningstyglar och efter ett par gånger spände jag in honom svagt. Han går som tåget, inga konstigheter, han bjuder bra och följer linan utan problem. Jag har även kopplat tömmar en gång och det fungerade utmärkt också, han verkar ha en fantastisk inställning, nyfiken och orädd men ändå vaken och känslig, söt också!

Så igår passade jag på när jag hade hjälp av min kompis Karin, jag provhängde ett par rundor och gick igenom min checklista för olika scenarion, inte bakskygg, inte ovanligt spänd för mina rörelser, går framåt i god bjudning vid uppmaning, stannar på kommando! Dags att lägga över benet och rida vidare mot solnedgången, härligt med kloka unghästar men jäklar vad de känns vingliga och små dessa nyinridna! Han skall få skor på och jag vet att så småningom känns även denne kille stor och stark, eventuellt hos en något kortare kund!

Har nu sett resultatet av Mette och Annas Pas De Deux i Vegas, jag blev så känslosam att ett par tårar kom, jag vill också vara där… saknar Mette, hästarna och hela teamet. Jag har verkligen fått med mig så mycket hem, känner att min ridning är helt annorlunda, ridningen fungerar så mycket bättre, fråga min enögda älskling Diamond…!

Jag har nu hunnit rida honom några gånger ordentligt, och han är sig ganska lik innan han blev av med sitt vänstra öga, lite mer tveksam så klart (fast ett rejält kast blev det idag ute i skogen, nästan så min rygg blev en spiral). Han är ju inte helt igång efter de månader jag varit borta, men det är en stark häst med massor av energi och vilja. Han är het och känslig, på gränsen till överkänslig, går t ex som en kråka när man spänner gjorden trots alla rätt elastiska gjordar och en ålder på 8 år, han håller alltid andan i 30 minuter känns det som när jag värmer upp…ja han är efter Dionysos – Napoleon – Gaspari, tror det kan vara en anledning…vad tror ni?

Hade ju hoppas att hälften så många ögon hade gett hälften så mkt tittighet… men skulle inte tro det! Kul är han att rida, och jag ger inte upp, han har kvaliteter som skulle kunna räcka en bra bit upp i klasserna om jag får han att fungera mer avslappnat. Han har en head-shaking syndrom sedan tre år tillbaka också som jag kämpat med, så ögonbesvär är bara en del som tillkommit senaste året. Sedan maj 2012 har jag försökt utreda varför han kastar med huvud, hals och t o m framben vid ridning, inget svar på detta förstås, ingen vet! 

Det bli inte sämre och sämre längre i allafall och jag kan rida med problemet för det mesta, någon dag per år har jag helt gett upp och tagit in honom. Pendlar mellan tron att det kommer från rygg, bakdel till att det blir sämre vid stark sol. Jobbigt är det iallafall, snacka om tålamod jag haft med hästar i mitt liv. Mette älskade att höra mina historier om tidigare hästar som inte blivit vad jag hoppats, (vi skrattade en hel del för jag väljer att använda humor vid elände, och anser att det hjälper när det är jobbigt) och vi pratar inte om några stycken, vi pratar om flertalet, både egna uppfödningar, inköpta, inlånade – you name it! Och ja, det är en hel del otur med i sammanhanget, objektivt kan jag se att jag inte gjort stora fel för att få detta negativa resultat. Kanske varit okunnig i början och naiv ibland, men inte förstört hästar eller varit oaktsam, trots det använder jag mitt misslyckande med att slå på mig själv när jag känner mig deppig och oprofessionell. Men en dag skall jag få komma ut på tävlingsbanan igen och njuta av den utmaningen.

Har varit i Stockholm i helgen, haft tömkörningsclinic på Farsta ridskola i regi av Stockholms Ridsportförbund, och personalutbildning i tömkörning på Nya Äppelvikens Ridskola. Älskar Stockholm, bodde i Bromma som barn/ungdom, känner mig lite hemma där helt enkelt! Passade på att hälsa på min pojke Magnus som bor i Västerhaninge och hann även vara med min syrra några timmar, härligt med familjetid! Svårt att tro att jag har en kille på 21 som har en fin, STÄDAD lägenhet och bjuder mig på middag! Nyss var han en lång gänglig grabb som jag tjatade på om allt, nu en lång vuxen som kämpar på inom försvarsmakten och har en frys med hembakade frukostbullar (ev har hans flickvän Matilda något med ena saken att göra?) Älskar att vara med mina nära och kära i, det kändes konstigt att ta flyget från Arlanda istället för att köra upp till Österfärnebo för mer familjeliv, trodde t o m att jag såg min pappa i Upplands Väsby… blev tvungen att gå fram och kolla, (helt fel framifrån) snacka om hur hjärnan är funtad, vad skulle Sune göra på en mack i Upplands Väsby en måndag eftermiddag när han helst skrotar runt i Berrek-skogen om dagarna!

Besök mig gärna på equitrain.se/ På återseende Karin