Nu har det hänt!

Att bo så långt från varandra är ledsamt, då måste allt planeras lång i förväg och alla spontana möten är uteslutna, och just denna dag hade vi bestämt att inte sammanstråla då jag varit i USA ända fram till april och hade inte fokus på partaj och inbjudningskort! Men syrran hade varit smart och bett hennes FEM barn (mina syskonbarn alltså) skriva brev med små tal till mig då hon hörde på mig att jag troligen skulle sakna just detta på min födelsedag.

Jag öppnade de fina guldkuverten under kvällen och läste deras ord med både skratt och någon tår….otroligt vad man sätter spår i ungar när de är små!! Mest minnen från en tuff, lite skrämmande moster men som ändå gav lite mer socker på filen än mamma och en lite sipp på groggen när de var på besök som ungdomar! De hade verkligen fångat mig i en liten nöt ” rättvisans moder som lärt mig äta bostongurka och leda hästar”….det är jag det!!

Har alltid varit självklar med barn och hästar, ett JA ät ett JA ett NEJ är ett NEJ, tror på min konsekventa stil, tydliga gränser och bra motivation för gränssättningen (även om det skall till mycket fantasi att motivera bostongurka till en liten kille, undrar vad jag sa?) och såklart gott om beröm och ärligt intresse för deras motivation också. Så klart är det tillfällen när man inte vet om det är rätt eller fel det man försöker styra, då är det att ta ett varv till i skallen och sedan ändra sig om man inser att det var fel.

Hästar som inte kan prata med mänskliga ord måste man verkligen läsa och reflektera, läsa och reflektera, prova sig fram och prova igen om det inte blir resultat. Men det kan bli ensamt när man stöter på problem. Jag tror det är därför vi hästfolk alltid pratar häst när vi ses, man vill få någon annans öron/ögon på vad man själv reflekterat. Jag längtar tills jag kommer till ett större ställe med bra hästfolk, någon som bara går förbi och slänger ett öga, ställer en fråga..hemma här på gården är det lite för ensamt! Men imorgon kommer ju mina 2 nya inackorderingar som jag kan tjata med, sedan kommer det fler tjejer i sommar!

Den fina treåring som kom förra veckan visar sig vara en pärla, hon är snäll, cool och koncentrerad när man jobbar henne. Hon kan  t o m stå snällt på gången fast andra hästar går ut…ja det är inte dåligt för ett ungsto! Hon har nu fått några träningspass med longering, tömkörning och lite ridning, jag har gjort min analys vad som skall göras före tre års testet om 3 veckor, kommer fokusera på att få mer framåtbjudning i alla lägen, när hon leds, jobbas på lina/töm och i ridningen!

Hon har redan tagit mina korrigeringar mkt bra, skrittar på mer när jag leder henne, travar friskt på lina och tar mina galoppfattningar för rösten bra! Hon behöver få lite mer ”mun” som jag säger, alltså våga och förstå att ta stöd på bettet på rätt sätt. Hon backade av i bjudningen rejält när hon kände bettet och gick med lite väl lång djup hals för sina kotor och framknän. Den unga hästen måste komma i balans tidigt för att få en bra uppstart på sin träningsperiod, de vill ofta hålla sig nära marken när de har svårt att balansera sig på tex böjt spår. De behöver ju sin hals för att balansera överhuvudtaget så det är viktigt att fokusera på hur de använder den och hur vi kan hjälpa dem att balansera mer på båda kroppshalvorna, både i sidled och fram och bakdel. Då är longering toppen, övergångar och olika voltstorlekar, att hitta rätt typ av inspänningstygel och att koppla den på ett sätt som hjälper inte stjälper balansen… och att ta det i ett steg i taget, inte gå för fort fram så hästen tappar förtroende och arbetslust.

Min tvååring Frontalis har nu haft träns och fast gjord, samt sprungit på lina några varv, bra att pyssla lite med honom innan sommarbete. Han är helt klart en smart kille, glad och känslig men inte rädd av sig! Tänk vad de njuter av uppmärksamheten, känns som de blir en meter högre när de går in till boxen igen, härligt att lära känna nya individer och fantisera om framtiden…..tänk om det är honom jag skall få rida Falsterbo på!! Drömma får man väl!

Min härlige enögde vän mår fint, jag tycker han släpper igenom mig både fysiskt som psykiskt mer och mer, hoppas trenden håller i sig, jag kommer rapportera varje vecka. Problemet med överkänsliga hästar är att det är riktigt svårt (omöjligt) att få dem avslappnade, vet knappt om jag någonsin varit i närheten ens med Diamond… funderar ofta om det är något verkligt kliniskt fel på honom, som ADHD ni vet…..han har liknande symtom , överkänslig för beröring, ljud, otålig, vill kontrollera allt och alla, retlig och energisk på gränsen till hysterisk. En lite coolare häst kan genom bra lösgörande arbete på sikt få så härligt avspänd och genomsläpplig, men min ubertittiga ”spännolle” med en känslighet som gör att han nästan reagerar på när jag blinkar kan verkligen fresta på mitt tålamod…och jag är oxe , både envis och med tålamod. Håll tummarna att han nu vid 8 års ålder mognar till en lite lugnare individ!

På söndag drar min tömkörningskurs igång på Thulesbo, skall bli roligt att ta med Diamond som clinichäst och visa hur man kan jobba från A till Ö, med lösgörande arbete, bomövningar, samlande rörelser.. som inspiration när mina deltagare skall prova sina hästar. Nästa helg blir det träningar Östersund, är så glad att få jobba med det jag älskar!

Besök mig på equitrain.se

På återseende/ Karin