Hollywood har förstört mitt liv

Där satt jag framför TV och blev hjärntvättad som lite romantisk flicka och fick svart på vitt hur livet fungerar…Happy end!! Nu är inte livet precis så, och varje gång livet tar en vändning och det blir ett vanligt värdsligt slut känner jag mig frustrerad och besviken och lurad…för någonstans har jag en tro/önskan om att livet är en Hollywoodfilm..why not liksom?

Varför börjar jag nu så negativt, alla vill väl bara höra hur bra allt är och hur det bara strömmar positivitet från bloggar, facebook eller andra sociala medier. Men jag tycker livet är både upp och ner och det skall inte mörkas för ofta och för mycket. Om man sväljer sin sorg, ilska eller frustration för att skona andra eller sig själv börjar eländet läggas på lager nere i magen och den dag som locket far av blir det dubbelt så jobbigt. Just nu har jag en person i min närhet vars lock börjat läcka, och det måste ju ut även om det nu kanske tar flera månader istället för en minut som det ofta fungerar för mig. Att släppa på det inre trycket lite då och då fungerar bra för mig, behovet av balans i mig kräver det. Min familj mina barn fick lära sig tidigt att det inte är farligt med lite gråt eller ilska i vardagen, för vips kunde vi skratt åt eländet och gå vidare utan att sopa saker under mattan. Nu står jag maktlös bredvid och gör så gott jag kan för att stötta och hålla ihop.

Tur är då att hästarna finns, jag har alltid funnit tröst i stallet. Jag miste min första älskade pojke Axel i plötslig spädbarnsdöd 1993, och utan hästar hade jag gått under värre än jag gjorde. Redan dagen efter Axels död var hästarnas behov ett måste, de var hungriga och ville ut som vanligt, boxar skulle mockas och golv sopas, i dessa sysslor vilade jag någon timme om dagen. Jag kände mig behövd och det är väldigt viktigt i mitt liv, för mig har hästarna och övriga djur gett trygghet när livet är osäkert och grymt! Jag är tacksam att jag funnit en tillvaro där individer är beroende av mig, för mig skapar det meningsfullhet och ordning med de existentiella frågorna. Älskade att ha barnen små…när de flyttade hemifrån var det tur att återigen hästarna  stod därute i stallet och skrek och sket! Har så svårt att se meningen i att bara finnas och följa mina själviska önskningar, fylla mina dagar och min fritid med aktiviteter som enbart gynnar mig själv…hitte-på-aktiviteter. Måste vara urmänniskan, jordbrukaren i mig eller… odla och sköta om för att kunna ge barnen att äta??

Visst har jag förbannat att jag inte kommer göra någon större skillnad i livet här på jorden, inte ställt upp och räddat människor i Nepal eller aktivt hjälpt fattiga i Afrika eller sjuka. Tänker jobba som läkare eller på annat sätt bidragit till viktiga ting måste vara en skön känsla, jag bidrar till livet på jorden typ! Att lära folk rida eller utbilda hästar har ibland känts som ett arbete i lyx och fridtids världen, även om jag tröstar mig med att en och annan häst får det bättre! Eller återigen har hollywoodfilmen fått mig att tro dessa fantasier om vad som är meningen med livet…

Nog om dessa djupa tankar som ibland kommer ikapp mig! Jag har hunnit med att var på 3-årstest med Diggi i veckan, vi gjorde en bra visning men utan de poäng som krävs för diplom. Hon är ett sansat sto och blir lite blyg när hon kommer bort, hukar sig lite och vågar inte riktigt släppa på. (vanligt bland unga tjejer!) Spännigar kan ju hållas kvar inom hästen likaväl som den visar sig utåt, vet inte vilken som är svårast att hantera men viktigast är väl att fortsätta behålla hästens förtroende oavsett. En hel del 3-åringar har nog fått en och annan chock sista tiden, både dåligt förberedda och de som är för förberedda, producerade, för just att visas, testet blir mer och mer likt en tävling tycker jag. Diggi har nu gått ut på bete hos sin uppfödare och njuter säkert av sin ledighet fram till hon kommer tillbaka till mig i höst.

Jag har  fått in en ny häst i stallet, e Don Romantic-Dardel, 6 år, en riktig pärla! Han har verkligen inte producerats fram som unghäst utan har helt enkelt gått lite på halvfart, så nu har han kommit till sin första internatskola, och vi börjar väl med A B C, för var skall man annars börja? Han har fått börja veckan med att bo in sig några dagar och arbeta på töm, snabbt får jag viktig information på ett bra sätt om vad han behöver mest hjälp med, och snabbt får han information om vad han kan förvänta sig av mig och var skåpet står! Han har en bra rörlighet i kroppen, verkar naturligt rakriktad och har god bjudning. Bärighet och balans är det lite sämre med men enbart pga. brist i utbildning och träning, på några dagar galopperar han mestadels rent i okej balans till skillnad från första dagarna då det enbart var korsgalopp på bogarna. Han kommer nu jobbas vidare med att lära sig förstå hjälperna korrekt, komma i bättre balans genom att vinkla och aktivera sig mer bak. Han verkar vara väldigt intresserad av att kommunicera och att göra rätt, nyfiken och glad…och SÖT! (bästa pojkvän ämnet alltså)

Har även haft tömkörningskurs med både teori, clinic och träningar på Flyinge Ryttarförening, alltid kul med folk som vill utvecklas. Allt från mammor som tömkör sina ungdomars ponnyer för bättre ridbarhet, säkerhet och resultat, till flickvän och pojkvän som vill tömköra hästen halva tiden var, mor och dotter med egna stor hästar som tränar tömkörning tillsammans. Sporten som förenar kan man lugnt säga, även generationer kommer tillsammans, äldre damer som vill få igång sina hästar men inte rider så starkt längre, men ögat är det inget fel på. Härliga människor, ni förgyller mina arbetsdagar med kloka frågor och trassliga tömmar! Avslutar nu i helgen tömkörningskursen som gått 3 söndagar på Thulesbo säteri, nu skall deltagarna var fullärda….sätta hästen i bjudning, lösgöra, balansera, samla och bomövningar x 3…Nåja kanske tar det lite längre tid!

Många frågar om jag flyttat min verksamhet till Thulesbo ännu, det har jag inte, är fortfarande hemma på vår gård, sommaren fungerar bra utan ridhus och jag behöver få fler kunder för att ekonomin skall bära att hyra ett helt stall själv. Att få ekonomi i företaget är svårt, att starta ensam och jobba ensam är tufft, hade verkligen behövt en sponsor!(0708552628…!!)De egna hästarna är en tung ekonomisk belastning, de behövs för att motivera och marknadsföra mig tills det kommer en kund/uppfödare med utbildningshästar som stannar längre perioder. De är ju också en ekonomisk investering… men på längre sikt, och inte helt riskfri investering precis. (med min otur är det inte helt lätt att se positivt på ekonomin när det gäller egna hästar) Men det är också så… att jag har valt dem själv och bestämmer helt själv vad de skall göra, det kan vara skönt det! Men å andra sidan så har jag fler och fler träningar och förfrågningar på kurser, hästar och inackorderingar kommer så någonstans brinner en låga av hopp att det skall bli rätt balans mellan röda och svarta siffror i slutändan.

Besök gärna min hemsida equitrain.se

På återseende/Karin

Bilder från 3-årstest (foto: Kim C Lundin)
Finaste Diamant Magi med uppfödarna i bakgrunden Niclas Magnusson och Rebecca Giegold.

Jo hon kan hoppa också.

I väntan på ridprov.

Jaså det tycker ni… Lite snålt tycker jag.

Skritt 8 poäng.

Tack Kim för bilder!