Klurande – dags att bygga nya minnen

Knappt har Ridsportförbundets stämma lämnat Värmlands pärla Karlstad förrän nästa ridsportcirkus drar in i stan. Landets bästa hopp- och dressyrryttare med rejält entourage är på väg mot Vänerns norra utpost.

Det har skrivits en del om förbundets stämma, om den avgående valberedningsgruppen, stämmans byte av Sohlman mot Brömster. Visst har föreningsdemokratin talat, eller kanske snarare distriktens stora makt. Det blev ännu en seger för det välbekanta, för det kända och för en man som står den förre mannen nära i det mesta.

Jag ska inte vifta med genusflagg här men visst är det lite märkligt att ett idrottsförbund för en kvinnodominerad sport där det fullkomligt drösslar med starka kvinnor aldrig haft en kvinnlig ordförande? Ja, jag tycker också att kompetensen ska styra och avgöra.
Ingen, faktiskt inte en enda människa, kan dock ifrågasätta Marjut Sohlmans kompetens på de flesta områden. Hon har kryss i rutan på allt; dokumenterad ledarskapserfarenhet, gedigen sport och avels-erfarenhet, tid, energi och engagemang för positionen.

Jag förstår valberedningens tankegång med att försöka få in nytt blod i en styrelse som präglats av stridigheter under snart två år, med krackelerade utskott. Vad annars skulle valberedningen ha för linje i sökandet efter en ny ordförande annat än att försöka lösa upp knutarna förknippade med den förra? 

I ärlighetens namn vet jag mycket lite om den nygamle grå eminensen. Det är mera så att valet känns symptomatiskt – vi vet vad vi har men inte vad vi får.

Ridsportförbundet är en organisation som virtuellt ”skriker” efter nya fräscha tankegångar. Bindningarna mellan allt och alla är för många, för gamla för att brytas och uppenbarligen inte möjliga att vädra ut och transparent förmedla till medlemmarna. Hoten mot ridsporten är många, idéerna om vad som behövs är förbluffande få. Är det då bästa strategin att köra business as usual?
Lite strutsvarning är det allt från flera håll, la la la vi vet  inget idag, vi vet inget igår.

Betydligt roligare är det då att tänka på allt skoj som komma skall och då går tankarna så klart till party-party-SM. Missförstå mig rätt, det är sport-party som gäller. Så mycket två- och fyrbenta atleter på ett och samma ställe, ja frågan är om det ens går att sova av spänning. 

Svensk dressyr på junior, young rider och senior-nivå är bättre än någonsin. Ja, jag upprepar mig men det är som den gamla schlagern – på den tiden ordet schlager betydde något helt annat än Euphoria och Heroes – nämligen ”Bättre och bättre dag för dag”. Junior och Young Rider-ryttarna av idag är så mycket bättre än bara för några år sedan, kvalitén är hög och EM hägrar med förhoppningar i juli.

Det hindrar inte att några seniorer är saknade i årets startfält, kanske för att de var så lysande förra året. Minns ni 2014 års SM, då tändes ett antal stjärnor. Det hoppas jag på i år också. Häng med hela Ridsport-teamet i helgen på webben och gärna när vi kvittrar också, förhoppningsvis ska tweetsen flöda (@tidnridsport).

Hett efterlängtade tillbaka på banan, det blir dock inte denna helgen, följ med längs minnenas allé.

Cecilia Dorselius med sin fine LEnnox, brons på SM 2014, barnledig men snart tillbaka.

Jeanna Högberg är på plats men utan VM-hästen Darcia VH, istället får Duendicillo P prova på hetluften.

Låt oss alla hålla tummarna och heja på Tinne Vilhelmson Silfvén när hon försvarar de svenska färgerna i Aachen med Don Auriello. Viktig och värdefull EM-förberedelse för ett av våra lagankare.

Paulinda Friberg och Di Lapponia T fick ge ett sent och förargligt återbud. God bättring önskas.

Minna Telde är fortfarande barnledig men snart får vi förhoppningsvis se henne och Santana igen.