Lyckad midsommar i Holland

Då får man inte glömma att Hollands bästa ryttare var på plats och hade hemmaplan dessutom. Holland fick iallafall en vinst och det var i lagtävlingen!

Rotterdam är en väldigt fin tävlingsplats. Det är en stor inramad arena med mängder med stora VIP-läktare. Stallarna ligger en bit iväg genom en skog vilket är en väldigt bra skrittväg till och från banan. Vid framhoppningen finns ett pannkakshus som är välbesökt under tävlingarna. Dessa pannkakor kan inte beskrivas, måste upplevas!

En väldigt komplett anläggning med andra ord. Arenan är dock en av de svåraste att tävla på med tanke på ljudet. Allt ljud som är på läktaren kommer in på banan och högtalarna som finns på läktaren når inte banan. Jag kom på mig själv att tänka när jag red runt banan innan start andra dagen – det va fan va dom äter och tjattrar på läktaren…

Biggles har varit väldigt fin hela helgen. Vi hade lite stolpe ut i första GP-klassen då vi började väldigt bra. Låg runt 71 procent men sedan så kom några ljud som spände honom. Lagom när jag trodde det var över så rasade något bakom läktaren vilket skrämde honom så han nästan skenade in i zick-zacken. Just där så var domarna snälla med poängen, troligen för att de hörde själva braket och vilken häst som helst hade dragit! Dock så var han för uppspelt därefter så vi missade ettorna. Sedan var han fin på slutet.Vi slutade på 68,5 procent vilket var bra med de missarna. 

Dessa pannkakor måste ätas för att man ska förstå hur goda de är. 

Denna Nations Cup var upplagt med ett nytt snitt. Efter första dagens GP så fick de fem bästa lagen fortsätta till dag 2. Till andra dagen så fick de två bästa i lagen rida kür och de andra två rida GP Special. Därmed red Patrik och Paulinda Friberg küren och jag och Rose Mathisen Specialen. I specialen så var Biggles väldigt duktig. En liten miss kostade oss tredje platsen men en fjärdeplats och 71 procent var jag väldigt glad för! Det är härligt att Biggles nu 17 år fortfarande vill och kan prestera. Han känns väldigt ung både i kropp och knopp.

För mig så är detta ett kvitto på att träning och upplägg är rätt. Dessutom att viljan som ryttare att hela tiden bli bättre kan få det att faktiskt bli bättre! Det också det ett skönt kvitto!

Vid det första träningspasset i Rotterdam så hade jag tränat Biggles för Nicole. Efter det skrittade jag förbi Kyra varpå Biggles gnäggade på någon häst, eller raggade närmare bestämt…, då sa jag till Kyra att det är sjutton att han aldrig ger upp! Då säger Kyra lugnt tillbaka till mig: ”Du ger ju heller aldrig upp, så han är som sin ryttare!” Det tror jag speglar ryttare som kommer någonstans. Jag ser mig själv inte som någon stjärna. Det har jag aldrig gjort och kommer aldrig göra. Men jag kan ju se att många som under någon tid varit bättre än mig ett kort tag sedan just gav upp eller aldrig kom tillbaka.

I Rotterdam så är det dessutom hoppning samtidigt vilket alltid är roligt. Jag kan bli lika fascinerad av en bra dressyrrunda som en bra hopprunda. Att se de bästa oavsett sport eller gren är alltid roligt och inspirerande.
Denna gång så var dressyren alltså bättre än hoppningen med deras tredje plats mot vår andra plats. Roligt för svensk dressyr men framförallt roligt för svensk ridsport. Tänk vad bra vi är med de resurser vi har. TÄNK då hur bra vi kunde varit om vi hade de resurser som många andra länder har… Krävs ingen kärnfysiker för att räkna ut att desto mer tid alla ryttare kan lägga på sin träning desto bättre blir resultaten. Verkligheten för många av oss ryttare är dock att en stor del av vår tid går åt att se till att det finns resurser att kunna träna och tävla.

Just nu är jag kvar i Holland för just träning. Blir tid för en vecka denna gång som jag har Nicoles öga på mig. Fokus är på Languedoc samtidigt som Biggles promenerar och återhämtar sig från tävlingen!

Återkommer om träningen nästa gång.

Rid fint!

/Kristian