Aaaaaa nu är det nära!

Alla vi som jobbar här sitter klistrade framför datorn och är supernervösa. Vi vill självklart att det ska gå så bra som möjligt för William så alla hejar så mycket det bara går!

Nu har vi fullspäckade veckor med VM, Burghley och Blenheim framför oss. Mycket spänning, nervositet men förhoppningsvis blir alla tre tävlingar en triumf!

Jag har hunnit med att göra min andra internationella start just innan de här tre veckorna med galenskaper drar igång. Förra helgen åkte jag upp till Somerford Park för att göra en CIC* med Bambi. Restiden skulle ungefär vara 4,5 timme sa alla men med min tur tog det 7 timmar!! Hade världens otur och fastnade i de hemskaste köerna. Som tur var var jag ute i extremt god tid, min dressyr var fredag eftermiddag klockan 18 och jag hade tänkt åka upp i god tid och en skön dag.

Tji fick jag… Trots trafiken gjorde vi ett ok dressyrtest och skramlade ihop 53 straff. Sedan fick jag vänta ända till söndagen för terräng och hoppningen men det gjorde inte så mycket hade skön, lugn lördag med kompisar. I hoppningen hade vi tyvärr ner två bommar, såna där retliga nedslag där de knapp nuddar bommarna. I terrängen flög han runt och gav mig en toppen känsla!! Det var både en tuff banhoppning och terräng så jag är nöjd med vår prestation.

Somerford var en väldigt fin tävlingsplats och allt var välorganiserat. Terrängen var stor och bjöd på svårare frågor men allt var välbyggt och banan reds väl. Den enstjärniga sektionen var massiv, 120 ekipage!! Så att sluta på 35:e plats är godkänt tycker jag. Det var många svenskar där vilket alltid är roligt! Nu har Bambi en minisemester på en och en halv vecka för att ladda batterierna innan vi börjar förbereda oss inför Weston Parks CCI*.

Jag är väldigt van att åka på tävlingar själv nu, jag kollar på kartan vart jag ska, lastar pålle och off we go! Det funkar dels för att min lilla häst beter sig ganska väl, dels för att jag alltid ser till att jag har gott om tid. Men något som ger mig trygghet är att alla är väldigt vänliga och du vet att om du verkligen behöver hjälp ställer någon upp.

Med det sagt tycker jag ändå alltid det är skönare att ha någon med sig, inte minst när det kommer till att hoppa fram och alla helt plötsligt fajtas om höja/sänka räcket… Galenskaperna som sker i framhoppningsarena hade det kunnat skrivas en bok om.. Men när du är själv gäller det bara att ha is i magen och anpassa sin uppvärmning så man får hoppa de hinder man vill.

Jag kommer hålla all tummar och tår för William och Chilli Morning under VM. Men självklart även för alla svenskar!! 
/Line