Med 91 punkter på listan – vi packar för SM

Mycket grejer blir det om man håller på med tre grenar och måste åka långt. För den som vill delar jag med mig av vår packlista, den står lägst ner här. Kan jag hjälpa en ponnyförälder eller två vars barn nyss börjat med denna härliga sport så är åtminstone karmakontot inte helt tomt.

Men på alla andra konton är det lågvatten, även ork-kontot. Över 1000 mil bakom ratten har det blivit i sommar, både i jobbet och som ponnymamma (jag kan inte ta ledigt på somrarna utan jobbar som allra mest då). Ett utdraget byggprojekt och att tvingas avliva en älskad häst har också tärt på krafterna – och ekonomin.

Någon tyckte att jag väl har semester när jag är ute på tävlingarna? Ha ha! Jo, visst, man är ledig i den meningen att man inte jobbar, och det är väldigt kul på tävlingarna. Men det är m-y-c-k-e-t. Man är inte precis utvilad efter de här helgerna, hur roliga de än är.

Hur som helst, nu packar vi inför SM, det vill säga ”stora” SM eller ”riktiga” SM som går i Ljuslingsbacken nära Skövde. Det blir det största Saga hittills varit med om. Hon sitter på min sängkant och pratar om det på morgonen, hon pratar om det när hon kommer hem från skolan, hon pratar om det vid middagen och innan hon går och lägger sig. Hon är taggad, helt enkelt.

På lag-SM nyligen påmindes jag om att vi tillhör de där som egentligen inte har råd med den här sporten. Det var landslagsledaren som knackade mig på axeln:

– Du måste köpa nya ridstövlar åt Saga.

En déja-vu´-känsla infann sig, för hon sa nämligen samma sak förra året. Då red Saga omkring i ett par gamla Hööks-stövlar som hade spruckit som överkokta varmkorvar. Sent på sommaren bytte vi ut dem mot begagnade Tretorn-stövlar som vi hittade på nätet. Saga hade länge drömt om sådana.

Men i år handlar det inte om att stövlarna håller på att falla i bitar, utan om att de är av fel sort. På den här nivån vill vissa dressyrdomare tydligen inte se blåa Tretorn-stövlar; utomlands blir man diskad! Det ska vara svarta, blanka dressyrstövlar. För ”det allmänna intryckets” skull.

Som sagt, det är lågvatten på alla konton. Till Sagas femtonårsdag den 23 augusti stod det mellan tävlingsskåp eller dressyrstövlar. Vi valde tävlingsskåp. Hon blev jätteglad. Nu ska vi äntligen slippa släpa sadlar, träns och allt annat i ikeakassar på tävlingarna.

Stövelfrågan får tills vidare lösas med mina nötta ridstövlar som är nästan lika gamla som Saga själv. Jag köpte dem när hon var ett litet blöjbarn med napp. De är omsulade och har fått ny dragkedja två gånger. De är ett nummer för stora för Saga och aningen för vida i skaften som är blankslitna på insidan. Det är inte dressyrstövlar. Men de är av svart läder iallafall och går att putsa upp. Det är bättre än blåa Tretornstövlar.

Och nu jäklar ska det bli minutiös planering! Förra gången vi skulle till Ljuslingsbacken sprang vår minishettishingst lös på morgonen och jagades i timmar tills vår granne fångade honom med lasso, med följd att vi blev två timmar försenade. Den här gången svär jag att vi ska vara två timmar för tidiga!

Här är vår packlista. Hoppas den kan komma någon annan till nytta.

/Ulrika