Blogg
16 september 2014 10:25

När skitstövlarna slår till i trafiken

Det var i fredags. Vi hade just packat in ponny och allt och börjat köra mot NM i Örebro när BENGT brände förbi oss på höger sida och gav oss fingret.

Det var på en bro som förbinder vår kommun med fastlandet. Jag låg i vänsterfilen, och BENKE blev irriterad. Han tutade, hötte med näven, blängde på mig och gestikulerade. Och gav mig fingret, som sagt.

Sen trängde han sig naturligtvis in framför oss. Jag blev skitförbannad. Jag tutade tillbaka och hötte med näven jag också. Då bromsade Bengt till så att jag också måste bromsa, varpå ponnyn stapplade till därbak i släpet.

Vad BENGAN inte visste var att jag låg i vänsterfilen för att jag skulle svänga vänster strax efter bron. På samma ställe som han själv, faktiskt. Vi fick rött ljus där, och jag tänkte vad bra, nu går jag upp och ber honom veva ner rutan så att jag får förklara varför jag låg i vänsterfilen. Och ger honom en chans att be om ursäkt!

Men precis när jag börjat koppla loss säkerhetsbältet slog det om till grönt. Så jag bad Saga att googla fram Transportstyrelsen och knappa in registreringsnumret. Det var då jag fick veta att bilen tillhörde en som hette Bengt och att han bodde ganska nära oss.

Den här händelsen fick mig att tänka på en annan sak som hände för nio år sedan. Jag var på väg genom Solna med en häst. Plötsligt på väg ut ur en rondell kom en stor, skrotig King Cab upp och körde rakt in mitt släp. I vredesmod. Jag stannade och hoppade ur. Där var en stor buckla på släpets stänkskärm och jag var naturligtvis jätteorolig för hästen. Jag tittade snabbt in genom dörren, den var okej.

Sen stormade jag upp till King Caben och slog båda handflatorna hårt i fönsterrutan. Mannen vevade ner den bara så långt att jag kunde se hans vögon.

– VAD FAN TAR DU DIG TILL? JAG HAR EN HÄST DÄRINNE! skrek jag helt rasande. Han mumlade att jag på något sätt hade hindrat honom i rondellen.

Jag hade nästan tappat talföret av ilska, men försökte förklara att med hästsläp måste man svänga långsamt, man kan inte flytta undan snabbt och så vidare. Då körde han upp på trottoaren och smet! Samtidigt såg jag en piketbuss full med poliser på andra sidan rondellen. Hurra, polisen är här, tänkte jag. Jag trodde de kom för att hjälpa mig. Men plötsligt gjorde piketbussen helt om och försvann den också -åt andra hållet!

Där stod jag, påkörd av ett as som smet och lämnad i sticket av polisen. De fick väl något larm antagligen. Nu klev en kvinna med en hund fram. Hon sträckte fram en papperslapp med ett telefonnummer och ett namn och ett registreringsnummer. ”Jag såg vad han gjorde, jag kan vittna” sa hon.

Jag polisanmälde. Bilens ägare var känd av polisen sedan tidigare. Efter ett halvår fick jag ett brev: förundersökningen lades ner. Ett vittne och ett foto på bucklan räckte inte. Jag ringde upp handläggaren. ”Vi är hårt belastade och trafikförseelser har tyvärr låg prioritet”.

Det är alltså en ”trafikförseelse” att köra rakt in i ett släp med en häst i. Och det är alltså fritt fram att göra så, eftersom anmälningar sannolikt inte leder någon vart.

Jag delar vägarna kring min hemstad med en halv miljon andra bilister, varav många kör fort och aggressivt. Det som förvånar mig är att så många inte verkar kunna sätta sig in i hur det är att köra ett släp med ett  stort djur i. De kastar sig ut rakt framför en och tror att man kan svänga, bromsa och kryssa mellan filerna på samma sätt som de.

Bengt fanns på Hitta.se. Jag funderade på att ringa, men något sa mig att det antagligen inte går att prata med människor som tutar på hästsläp, bromsar för att jävlas mitt framför en och ger folk fingret. Han skulle gissningsvis bara gå i försvar om jag ringde upp, och jag hade antagligen blivit arg igen och samtalet hade gått snett.

Så jag valde det skrivna ordet istället, för att det jag vill ha sagt ska nå fram bättre. Jag postade ett brev till Bengt igår. Den som vill kan läsa det HÄR.

/Ulrika

PS Vi kom fram bra till NM, och Saga tillhörde den halva av startfältet som kom runt terrängen felfritt och inom tiden. De slutade som nummer 11 av 28. En danska vann individuellt och Sverige vann guld i lag. Saga slog flera superduktiga ryttare, det kunde hon ta med sig hem, men hon tävlade inte i laget.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 123 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 101 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar
Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym

Ridsport digital

99:- i månaden