Ulrika ”Ponnymamman” Fåhraeus: Pippi Långstrump – alla hästtjejers förebild

Jag har svårt att beskriva hur mycket Pippi betytt för mig. Jag är uppvuxen bland pojkar. Tre bröder, ingen syster. Under min uppväxt vadade jag fram i en röra av ishockeyskydd, bandyklubbor och svettiga fotbollskor. Det var slagsmål om allt: sista skvätten i mjölkpaketet, varmvattnet, schampot, rena strumpor.

Pippi var den hemliga syster jag längtade efter. Hon stärkte mig. Och precis som hon hade jag en egen häst som jag när som helst kunde hoppa upp på.

När jag ser små ponnytjejer i ridbyxor och hjälm blir jag alldeles varm i hjärtat. De är Pippi Långstrump varenda en. Jag vill i dag på kvinnodagen hylla alla de små hästtjejerna som blir stora hästtjejer som blir hästkvinnor. Denna säregna, starka sorts kvinna som vågar så mycket, tar sig så mycket frihet, som jobbar så hårt och som tävlar mot män. Som kan leda och säga ifrån, som tar ansvar och griper in.

Frågar man oss om våra förebilder kanske vi svarar Ulla Håkansson, Kyra Kyrklund eller Malin Baryard. Men undermedvetet finns Pippi där hos oss. Upp med handen, alla som haft en röd Pippi-peruk med flätor som stod rakt ut. Upp med handen alla som lekt Pippi med en käpphäst eller klätt ut sig till Pippi Långstrump på maskeradhoppningen. Upp med handen, alla som målat svarta prickar på en vit häst och som kan Pippi-sången utantill.

Det kan vara svårt att förstå hur revolutionerande denna sagofigur var när hon uppfanns av Astrid Lindgren på 1940-talet, mitt under brinnande världskrig. En stark liten flicka som var ensam och oberoende. Kreativ och fritänkande. Det var ”bara” en barnbok, men Pippi Långstrump     pekade på framtiden – snart skulle barn och kvinnor få ta plats på ett helt nytt sätt i samhället.

Allt kring Pippi är starkt symbolladdat. Hästen som i alla tider varit symbol för styrka, välstånd och frihet är hennes, och hon hanterar den med lätthet. Hennes hår är rött som feminismens ilska – och vi vet ju alla hur fuxston är… Herr Nilsson; en sidekick för hennes vilda och lekfulla väsen. Kappsäcken med pengar som garanterar hennes oberoende gentemot samhället i form av Prussiluskan.

Över huvud taget bollar Pippi med allt av hankön: hästen, apan, pappan som inte har någon direkt makt över henne, poliserna Kling och Klang. Hon har dem alla i sin handflata.

När jag hade skrivit på detta en stund slog det mig att dagens barn kanske inte har samma relation till Pippi som min generation? Så jag frågade Saga lite försiktigt om Pippi Långstrump betyder något för henne.

– Pippi? Pippi is the shit! Jag ÄR ju Pippi! sa hon.

Jag blev lättad att Pippi fortsätter att påverka, trots att åren går och världen förändras.

Ja, i dag på kvinnodagen den åttonde mars vill jag inte bara hylla alla hästkvinnor utan också skänka Astrid Lindgren en tacksamhetens tanke. Pippi inte bara pekade på framtiden; hon VAR framtiden: snart skulle ridskolorna vara fullproppade av ridande flickor, snart var kvinnorörelsen i full gång med att spränga gamla fängelser.

Vi hästkvinnor av idag. Pippi finns i vårt blodomlopp, i vårt DNA nästan. Jag tror faktiskt att Pippi har en hel del med kvinnornas erövrande av de tidigare mansdominerade stallen att göra.

Tack, Astrid. Tack så fruktansvärt mycket för Pippi Långstrump.

/Ulrika ”Ponnymamman” Fåhraeus

Gillar du min blogg? Gilla då gärna Ponnymammans facebooksida.