Ulrika ”Ponnymamman” Fåhraeus: Kan folk inte läsa?

Vad är det egentligen som hänt? Jag tog upp att barn bloggar och att de är sårbara i detta; utseendefixeringen, den aningslösa självsexualiseringen, fokuserandet på yta, exponeringen av detaljer i deras liv. Att de ständigt måste uppdatera och därför aldrig får koppla av från att konstruera bilden av sig själva.

Jag tog upp detta, och det tog hus i helvete.

Att vuxna tjänar pengar på barnbloggare är en ful grej. Varför vågar ingen prata om det? Det har gått så långt att det till och med finns föräldrar som bloggar åt sina barn när barnen inte orkar – det är rätt mycket jobb att uppdatera flera gånger om dagen nämligen. Allt för att hålla siffrorna uppe.

Vet sponsorerna om detta? Och om de vet – låtsas de som ingenting då?

Jag har fått massor av stöd från människor som har förstått artikeln. De har diskuterat med vett och sans. Sen har vi det andra lägret som har varit högljutt. De har reagerat känslomässigt och hetsat varandra.

Först tänkte jag: kan folk inte läsa?? Sedan förstod jag att det finns en vilja att missförstå. Och där det finns det en vilja att missförstå, där finns det något som skaver.

Vad exakt är den skavanda stenen i skon gjord av?

SVT Opinion hade som starkt önskemål att jag skulle ge tydliga exempel. Exemplena de själva föreslog var Blondinbella och Nellie Berntsson. Blondinbella är inte hästbloggare, så hon kändes inte relevant, och Nellie Berntsson är minderårig, så trots att min artikel handlade om barnbloggare sa jag nej till att exponera henne.

Jag upprepar: jag sa nej till att exponera Nellie.

Det tydliga exemplet fick bli Tyra Sjöstedt. Hon är vuxen och hela hennes verksamhet går ut på att synas. En sådan person ”hängs inte ut” vilket man har anklagat mig för utan måste tåla kritik.

Sen brakade det loss. Tyra gick bananas och fick med sig sina fans. Josephine Berntsson gick in på min dotters Instagram i jakt på bilder att slå ner på, hon hittade en som hon kritiserade offentligt. Barnblogare över hela landet blev tokiga.

Det drog iväg kan man lugnt säga.

Ja, ja. Märkligt nog har jag inte tagit illa vid mig av den flod av kritik som följt, jag är själv lite förvånad över det. Antagligen för att kritiken är så befängd. Många tycks inte ens ha läst artikeln innan de kritiserat utan bara läst en rubrik.

Alla som känner mig vet att jag värnar om sunda värderingar. Jag skrev på Internationella Kvinnodagen den 8 mars ett inlägg som hyllade Pippi Långstrump som alla hästtjejers förebild.

Idag har andra förebilder tagit plats i barnens liv.

Det ytliga och innehållslösa mode- och utseendefokuset som annekterat vår sport är sorgligt. Jag vill peka på vuxenvärlden kring de här bloggande, sponsrade barnen, och säga att de har ett stort ansvar.

Jag är glad att det blev debatt även om den på vissa håll spårade ur. Jag har fått ett massivt stöd av intelligenta, tänkade människor som liksom jag bryr sig om våra barn på djupet.

Mina belackare kan puckla på mig hur mycket de vill. Det är viktigt att detta diskuteras.

/Ulrika ”Ponnymamman” Fåhraeus

PS Bilderna visar min dotter Saga som glad och skitig 11-årig ponnytjej. Det har bara gått några år men det är lite annorlunda idag.