När barn får prestationsångest

Som föräldrar tänkte vi aldrig så långt som till landslag och mästerskap. Men det gjorde vår dotter -och hon kom dit. Jag känner mig fortfarande som en fågelholk ibland och ligger liksom ett steg efter hela tiden.

Nu på vårvintern upptäckte vi att Saga inte var lika glad med ridningen. Hon kunde vara sur och vresig, ofta brast hon i gråt efter vanliga träningar och allt jag eller hennes pappa sa eller gjorde var fel. Efter ett tag sa hon själv att hon nog hade prestationsångest.

Hon vet precis vad som krävs för att hon ska få rida EM. Och hon vill det så förtvivlat gärna att det liksom låser sig ibland.

Prestationsångest hänger ihop med att vilja något väldigt, väldigt mycket, kanske lite för mycket. Jag tror att det kan finnas två sorters prestationsångest. Den ena sorten drabbar personer med en egen stark ambition och en väldig vilja att vinna och vara bäst. De sanna tävlingsmänniskorna.

Den andra sorten tror jag -tyvärr- kan komma från omgivningen. Föräldrar och tränare och lagledare. Det är när viljan att tävla inte kommer från barnet själv egentligen.

Hannes Melin sa det så klokt till Saga:

-Du måste hitta tillbaka till GLÄDJEN i att rida. Skit i vilka resultat du måste ha. Rid för att du älskar att rida bara. Då kommer resultaten också sedan.

Det är verkligen inte roligt att se sitt barn ha ångest. Har man prestationsångest gäller det att inte bara träna och nöta. Under våren har Saga och jag ridit in en unghäst som jag fött upp. En dag fick hon uppleva den första galoppen på sin egen treåring. Det gjorde henne lika glad som en blågul rosett tror jag.

Man kan också peka på vad barnet redan åstadkommit. Till Saga säger jag att hon alltid, vad som än händer, kan säga att hon lyckades kvala till EM på en ponny som hon utbildat själv i terrängen och dressyren. Det kan ingen någonsin ta ifrån henne.

Jag säger också ständigt till henne att inte jämföra sig med de som har fått jättedyra ponnyer och kan köpa hur mycket träning som helst. Vi är inte de, punkt slut. Vi kan bara göra vad vi kan med det vi har. Och att få en dyr, ”färdig” ponny kan nog också skapa prestationsångest, fast på andra sätt.

Det är svårt att hitta balansen. Här är mina tips till föräldrar med barn som drabbats av prestationsångest. Jag hämtar dem dels ur egen erfarenhet, dels ur intervjuer jag tidigare gjort med elitryttare.

* Prata med barnet. Förklara att värdet som människa inte sitter i idrottsresultat.

* Släpp resultatfokuset.

* Hjälp ditt barn att hitta tillbaka till glädjen. Träna inte bara, lekrid också. Var inte så gravallvarliga.

* Gör något annat. Åk till stan, ta någon liten resa om ni kan, skingra tankarna.

* Rannsaka dig själv. Finns det något du gör eller säger som bidrar till barnets känslor?

* Om du råkar vara måltavla för barnets ångest, försöka att inte ta det personligt. Om barnet inte vill se dig på framridningen, okej, gå någon annan stans då.

* Om problemet verkar ha med tränare eller lagledare att göra, våga prata med dem. Säg hur ni vill ha det på eller precis innan tävlingar till exempel.

Nå, prestationsångest kan släppa lika plötsligt som den uppstår. Förra veckan kom Saga trea i en enstjärnig och sen var allt det där som bortblåst.

Det gäller att alltid komma ihåg vad som är viktigast: hästen och glädjen i att rida!

/Ulrika

PS. Saga ville att jag skulle skriva om detta 😉