Blogg
13 maj 2015 10:20

A jolly nice weekend in Badminton

Det är inte ofta jag kommer iväg på resor utan hästtransport. Men nu hade jag bokat en helg i Badminton med Saga och kompisen Elin. Jag svär att jag inte menade att göra kaos, men ingen resa utan kaos tydligen.

Fredag

07.03 Vi hamnar på fel terminal på Arlanda. Säger väl allt om hur flygvan jag är. Härifrån åker man till Luleå, inte London. Resan börjar alltså med en joggingtur från inrikesterminalen till utrikes. Rullfunktionen på min väska är sönder, så det är lite kämpigt.

10.45  London Heathrow, vi tar oss till Hertz hyrbilar. Jag är nervös för vänstertrafiken men tänker att om det vore jättesvårt skulle ju folk krocka och dö hela tiden och de skulle inte hyra ut bilar till utlänningar.

11.15 Vi får en liten röd bil. Det är väldigt konstigt att ha ratten till höger, ännu konstigare att växla med vänster hand och konstigast av allt är att köra i rondeller med trafik som kommer emot en på fel sida.

11.45: Några nära-döden-upplevelser senare är vi ute på den 6-filiga M4:an som går tvärs över England.

12-13 Åååh England! Lummigt och grönt och knallgula rapsfält. Kullarna böljar och tjejerna planerar redan att flytta hit.

13.55  Badminton. Jag har några journalistuppdrag att göra, så jag tar fram min media-skylt och lägger i vindrutan. Fett lyxigt att bara få glida förbi.

13.15 Vi tittar lite på dressyren inne på stora arenan. Andrew Nicholson ligger i ledning med 74 procent.

15.31 OS-ryttaren Ludwig Svennerstål ringer. Han kom åtta i Badminton förra året, nu ska jag gå banan med honom, det ingår i mitt journalistuppdrag. Tjejerna får hänga med och är i sjunde himlen.

18.00 Vi träffar Ludde. Inne på arenan vid första hindret står ett gäng yngre manliga ryttare som Ludde känner. Vi får hälsa på dem och Saga och Elin svimmar lite.

18.20 Vi blir upphunna av Mark Todd och Paul Tapner som båda vunnit ”Badders”. Här är vi, tre nobodies från en bondhåla som heter Färentuna, och vi går Badmintonbanan med världsstjärnor! Awsome.

18.24 Mark Todd är även utan häst snabb som vinden och försvinner medan Ludde noga går igenom varje hinder och varje linje med oss. Det är otroligt lärorikt.

18.33 Vi stannar vid det stora vattnet för fotografering. Ludde har tålamod och verkar kunna stå och kändis-smajla mot en kamera hur länge som helst.

18.40 Tredje vattnet. Ludde  tycker att årets bana är lite för lätt, men gillar vissa hinder. ”Det här är ett najs hinder” säger han då och då.

19.25 Vi har gått hela den sex kilometer långa banan och nu måste vi säga hejdå till Ludde. Tack Ludde, det här var najs.

19.30 Min vän Annika och hennes man Peter väntar på oss på ett B&B en halvtimme från Badminton. Men gps:en leder till ett annat B&B i en annan by! Midsomer ligger här någonstans och allt ser verkligen ut som i tv-serien.

20.15 Vi irrar runt, trötta och hungriga, förtvivlan växer. Nere i en djup dalsänka på en trådsmal väg omgärdad av stenmurar har jag lust att börja grina. Tre svarta kor står och glor på oss. Kan inte Mr Barnaby dyka upp och rädda oss??

21.30 När det bara är några få procent kvar på den sista fungerande telefonen får vi ett sms med en gps-adress till rätt ställe, puh!

21.46 B&B:et är kallt och luktar fukt och det ligger döda flugor i sängarna, men skitsamma, det är sängar. Annika och Peter har köpt en massa mat som vi hämningslöst glufsar i oss. Najs med mat!

Lördag, terrängdagen

11.02 I bilen på väg till tävlingen. Jag lyssnar på min Ludde-intervju som jag spelade in på en telefon när vi gick banan.

11.14 Köerna sniglar sig fram. Men vad nu -en polis vinkar in mig. Jämt ska poliser stoppa mig! Vad har jag gjort nu då!!?

Polisen: -Rental car, is it?

Jag: -Yes.

Polisen: -Using the phone while driving, are we?

Ooops! I vissa länder får man inte använda mobiler alls när man kör!

– Oh my God, I´m SO sorry!

Det spelar ingen roll att jag bara lyssnade på en inspelning och det räcker inte med att bedyra att vi ska låta bli telefonerna. Polisen tvingar oss att lägga alla mobiler i bakluckan.

12-13 Skriver en artikel om Ludde och ger mig därefter ut bland de 120 000 besökarna och tittar på terrängritterna. Det är hattar, stövlar, hundar, grönt och brunt och tweed. England och brittisk hästkultur.

13.20 Jag hittar Saga och Elin. Saga önskar att hon kunde vifta med ett trollspö och radera ut några onödiga tonår:

-Det suger att vara femton! Jag får inte dricka Pimm´s, jag får inte flörta med Ludde, man får inte göra NÅT! Jag vill bli tjugo NU!

(Pimm´s är en drink som man av tradition dricker i Badminton).

13.30 ca Vi hänger vid stora vattnet ett tag. Jag får inte missa Dag Albert som jag ska haffa direkt efter hans ritt för några frågor.

15.46 Längst bort, vi köper glass och får en skymt av Ingrid Klimke, min favorit. Då hör jag att de nämner Dag Albert i högtalarna. Va, har hans start gått redan?

15.47 Jag skiter i glassen och skubbar allt vad jag orkar mot målgången med kameran under armen. Det är hundra mil dit, svetten lackar. Medan jag springer ser jag Dag Albert och Tubber Rebel galoppera mot stora vattnet. Jag galopperar också, jag måste hinna till målet samtidigt som dem, det är uppskattningsvis sju minuter kvar av hans ritt och en bra bit för mig att kuta.

15.57 Dag Albert och Tubber Rebel går i mål, jag hinner med  blodsmak i munnen. Dag Albert har vad Saga kallar ”målfejs” -när man kommer i mål efter terrängen och ansiktet är fullt av svett, spott, snor, tårvätska och smuts. Jag har också lite målfejs. Ludde tyckte ju banan var för lätt, tyckte Dag det?

– Nej! Det är ju lätt att säga om man inte ska rida själv!

16.50 Träffar Annika och Peter lite. Vi bestämmer att vi ska åka till Midsomer ikväll och äta middag på någon pub där.

17.15-19.10 Min gamla dator från kritatiden trasslar när jag ska mejla dagens jobb, det tar massor av tid och vi bestämmer att vi inte åker till Midsomer utan äter på en pub nära sovstället.

19.45 Jag missar en avfart och tvingas köra halvvägs till London på M4:an innan det går att vända. Oh, bloody hell!

20.20 Puben. Annika och Peter är redan där. Vi är jättetrötta och flamsar. Annika säger att Pippa Funnel borde gifta sig med William Fox-Pitt för då skulle hennes namn bli ännu roligare. Vi vräker i oss god mat. Jolly najs evening!

22.30 Saga hittar en spindel stor som ett bragokex i badrummet och rundar av dagen med att skrika så att taket nästan lyfter på det gamla stenhuset.

Söndag

11.30 cirka. Sista dagen och det ska avgöras i hoppningen. Folk shoppar hysteriskt, men jag har inte tid, jag jobbar ju. Lika bra det kanske.

16.50 Det står mellan William Fox-Pitt och Ingrid Klimke. William Fox-Pitt tar hem det, britterna jublar.

17.03 Jag armbågar mig genom massorna mot presstältet. Min dator hänger sig igen, jag blir galen! Måste starta om den gamla senildementa apparaten och det tar tid. Tid som jag inte har.

17.20 Elin och Saga är också inne i pressrummet och jag tar en bild på dem med vinnaren -William Fox-Pitt.

17.35 Den lilla röda hyrbilen susar över Englands gröna kullar mot London. Måste tanka snart men ser inga bensinmackar.

18.30 Men nu måste det väl ändå komma en bensinmack…???

19.10 Fortfarande ingen mack! England -landet utan bensinmackar!

19.12 Bensinlampan börjar lysa, lite småstressande men jag uppskattar att vi kommer klara det precis.

19.33 Framme, men man får inte tanka på Hertz egna pumpar. Skit vad taskigt och vi som har brådis! Ut igen i trafiken och leta bensinmack. Det ska finnas en nära.

19.37 Vi hittar macken, men bensinen är SLUT! Kan sånt ens hända??

19.41 Har uppskattningsvis fem droppar bensin kvar och hittar nästa mack en mile bort, halleluja! Aldrig har ljudet av forsande bensin varit så ljuvligt.

19.50 Bilinlämning i panik, vi kastar oss i minibussen som tar oss till terminalen. Vi springer, vi får hjälp att checka in, vi springer igen mot säkerhetskontrollen. Sagas väska åker åt höger på bandet, det betyder att de tänker gå igenom den. Åh, vad är det nu då!? Vi hoppar upp och ner, personalen blänger på oss och muttrar ”Jeezes”. Det var några små parfymflaskor saken gällde.

20.25 Vi springer mot gaten. Här blir det diskussion igen, vi saknar en av de små bagagelapparna man måste ha, men till sist får vi ändå gå på. Vi är sist av alla.

Saga säger att vårt liv är som en enda lång badmintonritt, och vi är topphästar för vi klarar det alltid.

21.10 Jag frågar tjejerna vad som var bäst med resan. Svaret är snabbt och tveklöst:

– LUDDE…!

21.18 Jag beställer en drink, because I´m bloody worth it. Har inte ätit på jag vet inte hur länge så den känns som tre drinkar, hoppsan.

Dagen efter. Packar upp väskan och hittar… hyrbilsnyckeln…Can´t do nothing right, can I? Får väl skicka den med posten.

Oh well. Jag fick iallafall iväg alla mina jobb, och jag klarade trots allt av att köra i vänstertrafiken. A jolly najs weekend, it was.

/Ulrika

Gillar du min blogg? Gilla då gärna min facebooksida. Instagram : ulrikaeff

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 123 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 101 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar
Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym

Ridsport digital

99:- i månaden