Maj – en ljusgrön fartrand

Det mesta som händer i maj är kul, riktigt kul. Det är tävlingar varje helg, antingen Sagas eller sådana som ingår i mitt jobb. Mycket tid i bilen blir det, och mellan dessa intensiva helger ska man sköta sina andra jobb.

Och så har vi det här med maj och ha gård. Stresshormonerna fullkomligen stänker över maskrosor och syrener som man inte hinner lukta på.

Månaden maj är att ta fram gräsklipparen och inte få igång den och undra vad fanken den fått för sjukdom nu då. Och eftersom den inte funkar springer man runt och sätter upp små tillfälliga stängsel i trädgården och släpper in hästarna där, de ska ju ändå betas in. Sen står de tillfälliga stängslena kvar och börjar hänga och är fula och man tänker att man ska ta bort dem. När man får tid…

Maj är att gräva fram högtryckstvätten ur garaget och upptäcka att den läcker för att man naturligtvis glömt tömma ur den där attans vattenbehållaren som kan frysa sönder.

Maj är att leta rätt på elaggregat till sommarhagar och dagen innan betessläppet komma på att man måste sätta bilbatteriet på laddning -bara för att märka att en säkring gått på laddaren.

Maj är månaden då någon först ska ha bete hos dig, sen inte ska det, sen ska det igen. Eller har bokat bete på annat håll utan att avboka hos dig.

Maj är att fodret i lösdriften där man har unghästar tar slut och man skarvar med fjolårshö som de inte vill äta och PRECIS när man tänkt släppa ut dem på bete slår vädret om och det blir två grader och ösregn.

Maj är att få meddelanden från skolan om saker man inte hinner engagera sig i och som ger fetångest och dåligt samvete. Maj är avslutningar och skolhappenings och att bli irriterad över att vägföreningen återigen har lagt årsmötet mitt i årets värsta stressmånad.

Men maj är också äppelblom och ljuvlig grönska, fågelsång och långa, ljusa kvällar. Det är kaffestunder på en soldränkt veranda och kanske, kanske om man hinner en själavårdande ridtur klockan åtta på kvällen.

Ja, maj är som en ljusgrön fartrand brukar jag säga. Maj är som en underbar doft som dröjer sig kvar efter en speciell person som just gick förbi. Maj är något som inte går att hålla kvar. Underbart är kort.

En kväll när jag som vanligt hade alldeles för mycket att göra tänkte jag bara ”äh, nu skiter jag i det här” och tog ett glas vin och satte mig bakom stallet i kvällssolen och såg ut över våra vidsträckta sommarhagar, fulla av miljoner gula maskrosblommor. Och när jag satt där tänkte jag på blommorna och grönskan, inte på att staketet måste fixas därborta och att jag måste köpa en ny koppling till vattenslangen.

Mobilen dog -skönt. Näktergalen sjöng, det doftade och allt var stilla. Stunder av mindfullness -vi behöver det så väl. Om det så bara är tio minuter här och där.  

Jag har lovat mig själv att ta mig där tio minuterna ibland. Jag tror faktiskt det är livsviktigt.

/Ulrika