När journalisterna lämnar DAV

Det var en gång två svenska ridsportjournalister som var väldigt länge i Rio de Janeiro och tittade på hästar som piffade och puffade och hoppade och blev halta och lite allt möjligt. Plötsligt en dag var det inget hoppande och det fanns några timmar att göra något annat på. Inte för att de båda svenska journalisterna har något emot piff och puff och hopp men det kan vara trevligt med lite omväxling. 

Hur som helst de begav sig ut i den stora staden och skulle titta på ett av världens sju nya underverk som finns där. Jesus-statyn. 700 meter över havet med en sagolik utsikt över 12-miljonersstaden. 

Det var en lång tur… Först var det tåg, sen var det tunnelbana, sen var det taxi och sen en minibuss. De båda ridsportjournalisterna köpte varsin biljett till underverket och fick besked att det var två timmars väntetid för att få åka upp. Men vad gjorde det… Det var jättefin utsikt där – mer än halvvägs upp på berget. och de båda ridsportjournalisterna började fantisera om hur fint det skulle vara där allra högst upp.

När det äntligen var dags för de båda ridsportjournalisterna att få åka i en annan minbuss den sista biten upp till underverket såg de ännu lite mer av den otroliga utsikten genom regnskogen. Men precis när de äntligen kom upp till underverket svepte det in en dimma. Eller om det var moln. Det hade varit strålande sol HELA dagen innan. 

Bilden ovan är ridsportjournalisternas allra bästa bild av underverket. Strax efter försvann Jesus verkligen in i dimman. Och utsikten… Nej, den var helt obefintlig – bara ett grå gröt. 

Efter det åkte ridsportjournalisterna till ett torg, åt pizza, drack något med ett procent-tecken på och skrattade länge åt alltihop. Vad är väl ett underverk när det finns hästar, liksom…