Hingst, sto eller valack?

Egentligen är det inte så eftersom Mik är ute på vift, men det är alltid lite lugnare när han är borta eftersom vi då bara kan anpassa oss efter oss själva. Alla gör sitt och dagen går på räls.

Jag själv satt på energiknippen och min plan var att ta de hästar som jag misstänkte var piggast först. På så sätt skulle jag kunna slappna av lite mer med den sista hästen ”som är så snäll, så snäll”. De två första hästarna var visserligen pigga, men de lugnade sig så snart vi började trava och sedan var det inget mer med det. Det var då jag anade onåd.

De första två hästarna var sååååå snälla och hästen efter lunch likså… Jag kände att något inte stämde i min kalkyl. Sista hästen kvar och jag tänkte att det minsann var en perfekt dag för mig som är lite sliten. Självklart var den betydligt busigare än väntat och det tog några glädjestuds innan vi fick alla benen på ridhusbotten och vi kunde börja arbeta lite. En kollega i ridhuset frågade varför jag inte tog den busiga först och jag gav ett brett flin som svar.

Därefter följde en diskussion om varför man ofta ser sig själv som en sto-, hingst- eller valack-människa. Jag rannsakade mig själv och försökte se hur jag ser på hästarnas könsroller. Här kommer lite av det och ni ska självklart ta allt med en nypa salt. Hästar är individer med olika personligheter och jag säger inte att något av könen är bättre än något annat.

Jag själv rider mer än gärna ston. Jag har inga som helst problem med att hoppa upp på ett sto som andra anser är ovilligt. Det är det absolut roligaste man kan ge mig! När jag får ett sto med mig är det inte nödvändigt att få beröm eftersom feedbacken ifrån ett sto som känner sig trygg genomsyrar mig lite mer än andra hästar. Ston är ju, genom sin beskyddande instinkt, lite mer programmerade till försvar. Går du över en gräns så kan du förvänta dig att du får veta det. Många tycker ston är svåra, men jag tycker nästan de är de lättaste hästarna eftersom de är så tydliga med vad som är fel. De är känsliga och de reagerar alltid på vad du gör. De kan också vara skeptiska.

Hingstar är i min mening mer öppna till att man kommer nära inpå dem. En typisk hingst i varmblodsaveln besitter något som vi kallar för ”hingstkaraktär”. Han är ståtlig och vill gärna behålla den bilden. Jag upplever hingstar som väldigt öppna för kommunikation. En hingst ska i det vilda skydda sin flock och detta gör att hingsten också är nyfiken. Han frågar ”vad vill du?” medan stoet är mer introvert och avvaktande. Om du svarar tydligt så kan du i princip alltid förvänta dig ett visst svar. Hingstar är inte så av och på, är du tydlig får du respekt och koncentration. Och ja! Generellt så är det hingstar som gillar att visa upp sig, på gott och ont.
 
En valack är ju en hingst, men utan testiklar. Den har mindre testosteron än en hingst vilket resulterar i mindre muskelmassa och mindre vaksamhet. Man tar en liten risk när man kastrerar en hingst eftersom man inte alltid vet hur mycket det kommer dämpa hingstens personlighet och ibland kan det göra valacken till ”tråkig”. Men det är ingen hemlighet att en valack är mer lätthanterlig. Men ändå har jag ett litet mysterium med valacker. De tenderar att överraska mig betydligt mer än de andra två…

Jag tycker det där är intressant. Självklart är en bra häst en bra häst, när det kommer till sporten. Men personligen tenderar det att gå åt ett håll. Så min fråga till er läsare: Känner ni igen beskrivningarna? Tycker ni annorlunda? och Vad dras ni till?