Frankrikes egen tideräkning

Efter fem dagar i Caen har jag upptäckt att fransmännen verkar ha en egen tidsuppfattning.
– Äsch, tiderna för bussens avgång är att betrakta som förslag i det här landet, sa den kanadensiska journalisten som jag delade shuttle med ut till Haras le Pin där fälttävlansgänget håller till.

Onsdagen var värst hittills. Jag ville åka ut i god tid till Haras le Pin för att bekanta mig med tävlingsplatsen, terrängbanan och – inte minst – hur nätuppkopplingen fungerar där. Morgonen började med att jag och Sara Silfverberg på Horse and Country lydigt stod och väntade på bussen från hotellområdet 7.15 på morgonen. Vi var trötta, hungriga och frusna – normaltillståndet på det här mästerskapet.

Det är klart att det inte kom någon buss. För mig som hade morgonens enda pressbuss till Haras le Pin att passa från huvudarenan blev det stressande. Oblyga, som vi är, började vi att fråga alla som kom ut på hotellets parkering om vi kunde få åka med dem till huvudarenan. Men det var så klart ingen som skulle dit. När vi desperat börjar leta efter telefonnummer till taxi dyker bussen upp. Ungefär en halvtimme försenad.
– Min chef försov sig, sa busschauffören som förklaring och ryckte på axlarna.

En halvtimme senare stod jag vid nästa busshållplats. Och väntar. Och väntar. Och väntar. Den här gången dök bussen upp 40 minuter efter ”estimated time”.

Väl ute i Haras le Pin får vi i presscentret först besked om att nätuppkopplingen ska börjar fungera om fem minuter. Återigen verkar det handla om någon form av fransk tidsuppfattning. I och för sig hoppade nätet i gång efter några minuter, men bara för att genast sluta fungera igen. Det handlade snarare om två timmar innan uppkopplingen hade kickat i gång.

Dagens avslutades med att en handfull journalister stod utanför huvudarenan i Caen och väntade på shuttle till hotellområdet vid 21-tiden på kvällen. Den kom så klart inte. Efter en dryg halvtimme började min bloggkompanjon att ringa runt. Och hon fick fart på rätt person. Det kom en buss efter 40 minuter.

Efter några minuter på bussen ringer det i bloggkompanjonens telefon. Hon får besked om att ”bussen kommer för att plocka upp oss om några minuter”. 

Som sagt, fransmännen har en helt egen tidsuppfattning.

/Annelie