Dålig säkerhet i stallarna

Att förvirringen är total och att det inte är någon som har en aning om någonting det visste vi redan. Men att det är så mycket viktigare att se till att någon inte parkerar på fel parkeringsplats vid arenan än att obehöriga kan ta sig in i stallet där världens bästa dressyrhästar står gör mig mycket fundersam över hur fransmännen prioriterar. 

Det var inte att tänka på att försöka ta sig förbi någon av dem som vaktade infarterna till parkeringarna i går eftermiddag. Jag är inte helt säker, men det kändes som om vi hade kunnat bli arresterade eller gripna eller vad de nu gör med brottslingar i det här landet om vi hade försökt. Och det handlade inte om att vi försökte sno åt oss en bättre parkeringsplats eller snika in någonstans. Det handlade om att vi följde skyltar som visade var de olika parkeringsplatserna för ackrediterade fanns och blev stoppade vid allihop. 

Samma notoriska envishet visas om man försöker gå in genom ”fel grind” eller har fotoväst på sig i ett område där det bara får vara reportrar (Jo – det är sant. Ridsports fotograf Roland Thunholm skulle bli utslängd från arenan där paradressyren är. Men när han tog av sig sin fotoväst och enbart hade ackrediteringsbrickan runt halsen fick han stanna. Han behövde inte lägga i från sig kameran, det var enbart västen det handlade om).

Därför blev jag mäkta förvånad när jag bara kunde gå rakt in i tävlingsstallarna i dag på förmiddagen. Om jag hade varit klädd som en groom och haft en hink i handen kan jag förstå att det kan hända. I allafall om man går bredvid en häst och ser ut som om man känner den mycket väl. Jag hade kjol, skinnjacka, stora silveröronhängen och en kamera runt halsen. Det var visserligen mitt under pågående hästbesiktning och lite rörigt med hästar och människor ut och in genom entrén hela tiden. Men ändå. Det ska inte gå.

Och det ska inte heller gå att drälla omkring ut och in i stallarna hur som helst över en halvtimma. Jag gick förbi ett helt gäng ur det brittiska teamet som satt på tältstolar inne i britternas stall, ända fram till världsettan Valegros box och flyttade på några täcken som hängde över boxdörren för att kunna ta en bild på hans namnskylt. Ingen reagerade. Ingen tittade ens. Jag hade kunnat ha med mig vad som helt och lagt i Valegros krubba. Eller i någon annans krubba. 

Jodå, det var några ryttare som hälsade på mig. Men den första som verkligen reagerade var svenska dressyrryttaren Minna Telde. Hon stod inne hos sin Santana när jag tog en tur i svenskarnas stall. Och hon såg verkligen ut att undra vad i hela friden jag gjorde där. 

Det hela slutade inte med att jag blev utslängd. Det slutade med att gick ut från stallområdet när jag kände mig färdig. Och att jag sedan dess verkligen har funderat på hur fransmännen prioriterar säkerheten på området. Vad är viktigast – att någon parkerar bilen på P2 i stället för P8 eller att ryttare, hästägare och sponsorer som har satsat allt för att ta sig till VM ska veta att deras dyrgripar är skyddade?

Nej, organisationen i Caen – det är dags att göra om och göra rätt. Nu eller omedelbart. Eller är det ett nytt grepp att journalisternas ackreditering gäller även till stallområdet?

/Annelie Frank

Se bildspelet från VM-stallarna här.