Uppskattade svenskar på centret

Inte för att Sverige i sig är någon mardröm, tvärtom, men jag njuter så över att vara och arbeta här att något annat just nu känns otänkbart. Men jag har tiden emot mig och tro det eller ej, nu har jag bara sju veckor kvar. Mr Bob tyckte att jag skulle hälsa min mamma att han adopterar mig som sin egen dotter, och att vi sedan ser till att flyga in mina hästar.

Våra volontärer kommer från hela världen men vissa länder är mer representerade än andra. Sverige var tidigare i topp men på sistone har vi till större delen haft tyskar. Just nu är Mathilda från Sverige här och ska stanna tre månader vilket jag är glad över, för hon är både arbetsam och är den enda förutom jag so far som klarar av att rida Harley! Som svensk slår jag mig gärna lite extra på bröstet för jag vet att vi är lite extra uppskattade här på centret när vi i jämförelse med andra volontärer är mer företagsamma och noggranna, samt bättre på att ta kritik. Jag förstår varför svenska hästskötare tycks finnas över hela världen.

Mathilda har även tagit sig an Patchinka som projekt, och tränar nu på att närma sig henne med cane poling. För en vecka sedan hade vi henne i squeezern och satte på henne grimma med ett rep i, detta för att ta nästa steg i arbetet att göra henne så tam som möjligt. Det kan verka konstigt att lämna henne med grimma och rep i hennes lilla paddock men genom att ha det på sig har vi en bättre chans att få henne bekväm i att ha det på sig, och vi kan så smått börja plocka upp repet och få henne att följa oss. Hon är mycket mer intresserad nu och börjar faktiskt titta på oss, i början stod hon bara i ett hörn och vågade inte titta oss i ögonen.

Som volontär får man lära sig mycket om kroppsspråk och det är riktigt coolt när man får lära sig metoder och se att det fungerar. Jag får ständigt visa volontärerna hur de ska fånga de hästar som är lite mer svårflörtade att fånga in och nu börjar jag bli riktigt bra på det, till och med så bra att Chessie ger mig komplimanger! Nu önskar jag att jag hade samma kunskap när jag var tio år och hade min första ponny som vägrade bli infångad, det hade sparat mig många dagar av svett och tårar… Men vad gäller all hantering av dessa hästar så vill vi att de ska hanteras rättvist och det är också viktigt att förstå att alla hästar kommer in med olika problem och därför kanske måste hanteras på ett särskilt sätt.

Just nu har vi problem att vi har för många hästar som stannar vilket gör att vi inte har plats för att ta in fler, och det är ett dilemma när vi har väntelista med fler hästar som Patchinka och ständigt får nya uppgifter om mustanger som går till olika slakthus i Mexiko och Kanada. Därför försöker vi just nu satsa på att annonsera de hästar vi har uppe för adoption (http://www.ehorses.com/mustang-mare-55years-141-hh-chestnut-westernhorses-showhorses-florida/945233.html). Häromdagen fick vi som en donation från ehorse.de ett gratis medlemskap och jag har nu börjat lägga upp annonser på våra hästar där. En mustang från WHRC adopterades till Tyskland, och Diane ser gärna att fler hästar går till Europa.

Vi har även en ny vildhäst i vårt team; Fiddlestick. Vi har honom i så kallad “foster” för BLM och vårt jobb är att göra honom tam och grundjobba honom så att han är redo att adopteras ut, när han sedan adopteras får centret pengar från BLM för jobbet. Dianes vänner som hämtade honom åt oss i Mississppi har även en anordnat en fund raising campaign för centret. Deras westernklubb matchar alla donationer upp till 800 dollar, så summan du donerar dubblas! http://www.gofundme.com/cr2b1o