”Nosgrimmor dras åt så att de orsakar skada”

Jag minns när jag första gången såg en riktigt hårt åtdragen nosgrimma. Det var sent 90-tal och pullback-nosgrimmorna var nya. I vissa dressyrkretsar användes de tillsammans med en bit musmatta – på så sätt blev det ”mjukare” för hästen och det gick att dra åt hårdare, fick jag förklarat för mig. Jag förstod inte grejen och i dag känns det bra att jag aldrig hoppade på den trenden.

Har varit naiv
Under arbetet med de här artiklarna har jag insett att jag nog varit rätt naiv. Jo, jag har förstått att det förekommer åtdragna nosgrimmor, men jag har nog uppfattat att det är på nivån ”jag kan i alla fall klämma in lillfingret över nosryggen”. Jag har dessutom sett vid enstaka tillfällen hur överdomaren har gått fram och bett en ryttare att lossa nos-grimman något hål.
Att det är så vanligt att nosgrimmorna dras åt så att de orsakar skada hade jag däremot inte kunnat föreställa mig.

Mästinstrument ett bra alternativ
Jag tycker att Jaana Alvesparr uttrycker något fundamentalt och grundläggande när hon säger att ett reglemente måste vara klart och tydligt: vad är tillåtet, vad är inte tillåtet – och vad händer när en regel bryts? Här är ett objektivt mätinstrument för nosgrimmor ett bra verktyg. Det blir ingen diskussion – antingen är det godkänt eller så är det inte godkänt.

Risken är annars att det blir som om trafikpolisen skulle behöva bedöma om någon kör för fort genom att försöka avgöra om framförandet av fordonet kan vara farligt för omgivningen, i stället för att mäta själva hastigheten.

Även ryttaren bär ansvar
Sportchefen Andrea Barth har givetvis en poäng i att lösningen på problemet ligger hos ryttarna – det är de som inte ska vilja ha nosgrimman hårt åtdragen. Men jag tror att en kombination av utbildning och tydliga regler är den rätta vägen att gå.

Tidningen ridsport nr 1/2017 innehåller ett flera sidor långt granskande reportage om för hårt spända nosgrimmor. Tidningen finns ute i butik till och med den 23 januari.